Bilden: Månen stiger över Alep Sjnjierák i Kvikkjokk på juldagen 1988. Inget stugområde i skogen mellan kyrknocken och månen. Tystnad råder och berguven hoar. Foto: jag. För en tid sedan kunde jag inte somna förrns vid två. Vid fyra slog jag upp ögonen. Panikångest. Jag … Fortsätt läsaPanik, Kvikkjokk och tomtkommersen
Här kommer två friluftsmänniskor tillbaka till sin bil i Kvikkjokk efter påskfirande i Kvikkjokksfjällen. En typisk syn. Ett typiskt ekipage. Ett typiskt friluftsklientel anno 2021.Redan för ett par veckor sedan gick Tarradalens nedre del inte att köra längre eftersom älven hade gått upp. Bäckar är … Fortsätt läsaKlimat och friluftsliv i Kvikkjokk
Darreädno med fjället Sjnjierák längst bort i bild. Jag skidrar längs Darreädno väster om Kvikkjokk. Det är tyst, kallt och vindstilla. En räv har passerat älven för ett par dagar sedan, annars finns där inga spår. Vid den norra stranden ser jag en massa fågeldun … Fortsätt läsaDun vittnar om dramatik
I fjälltrakterna i norra Dalarna åker ofta skidåkare och skoteråkare på ledsystem som är skilda ifrån varandra. Det är välordnat och någon buskörning märks inte. Till skillnad mot Kvikkjokk.En populär aktivitet bland många friluftsmänniskor som jag upplevt i Kvikkjokk är att med skoter ägna sig … Fortsätt läsaDet moderna friluftslivet
År 1605 beslutades att Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Jukkasjärvi och Enotekis skulle bli marknadsplatser med egna kyrkor. Läs mera här. Tre årtionden därefter startade den svenska staten Piteå silververk och knappt tre decennier därefter Luleå silververk. Innan marknaderna, kyrkorna, gruvorna och smälthyttorna var Sábme, Sápmi, Saepmie … Fortsätt läsaSvenskt gravskick av samer i Sápmi
Egentligen är rubriken till detta inlägg felaktig, för det finns ingen husvagnsparkering i Kvikkjokk. Den fanns förvisso tidigare, men den blev omgjord till en vulgär stugby i en ekonomisk förening uppbyggd kring permanent stående husvagnar. Nu vill Jokkmokks kommunledning, bestående av socialdemokrater och vänsterpartister, skrota … Fortsätt läsaJokkmokks kommunledning och Kvikkjokks husvagnsparkering
Innan slutet på 1970-talet bryddde sig inte Jokkmokks kommunpolitiker så mycket om Kvikkjokk. Annat var det från 1979 då en våldsam exploatering av byn inleddes med stora vulgära vägar i EG-standard, sprängning av en tallås där massorna användes för att fylla ut en myr som … Fortsätt läsaJokkmokks kommun – vattenvandaler i Kvikkjokk
Det blev onekligen konsekvenser av Laponia med hämningslös jakt på ripkycklingar och ett kolonialt myndighetsmissbruk. Skapandet av Lapplands världsarv nonchalerade ortsbefolkningen i Kvikkjokks totalt. I december 1996 bildades världsarvet Laponia vilket förutom de stora nationalparkerna i Jokkmokk och Gällivare också kom att inrymma områden som … Fortsätt läsaJakt på ripkycklingar och myndighetsmissbruk i Laponia
Många är de samebyar på den svenska sidan av Sápmi som funderar på att följa i Girjas fotspår för att slippa störningar på renskötseln från den fria småviltjakten. Också Jåhkågasska tjiellde i Jokkmokk, vars marker sträcker sig norr och öster om Kvikkjokk. – Vi gillar … Fortsätt läsaFler samebyar kan följa Girjas exempel med ripjakten
Den silverfärgade bilen körs kors och tvärs längs skogsbilvägarna väster om Jokkmokk. Tre italienska småviltsjägare sitter bredvid varandra i framsätet. Mellan dem syns piporna från deras hagelgevär sticka upp. De färdas genom områden där ortsbor bedriver älgjakt, men det är ingenting som bekymrar dem. De … Fortsätt läsaFulla italienare skjuter allt
Stensättningar har blivit allt vanligare under senare år. Här efter Padjelantaleden vid Rávddasavvon, Kvikkjokk. Stenarna placeras runt brasan, tydligen för att hindra elden att sprida sig. Aluminiumfolie som inte brinner har lämnats i eldstaden. Också det en vanlig syn numera. Det spelar ingen roll om … Fortsätt läsaEldstenar tas från arkeologiska fornfynd
Pärlälvens fjällurskogs naturreservat åt väster från berget Nammásj vid Kvikkjokk. Att förvalta, är att sköta någonting som man har fått ansvar för, står det i uppslagsverket. Sköta. Inte förstöra, inte förändra, sköta. Samma betydelse som skydda kanske, för framtiden, för alla människor som kommer efter oss, för … Fortsätt läsaVem ska ha ansvar om naturreservaten?
Imorgon kl. 18.00 på Lillan i Luleå arrangerar Amnesty Sápmi, Lule-Boden sameförening och Rättighetscentrum Norrbotten ett öppet möte om den plundrade offerplatsen vid sjön Unna Sájvva i Gällivare skogssameby, i den sydliga delen av Gällivare kommun. Det var 1915 som arkeologen Gustav Hallström plundrade den … Fortsätt läsaVanhelgade samiska heliga platser
Solen går ner över Vállenulppe, eller Prinskullen som den fick heta efter Karl XV:s besök 1858 när han ännu var prins. Också prinsen åkte båt efter Kvikkjokksälven. Foto: Tor Tuorda. Egentligen är jag inte intresserad av kungligheter men jag vill ändå beskriva en del av … Fortsätt läsaPrinsen Karl XV:s resa till Kvikkjokk
Avvittringen, vad är det? Lantmätarna drar linjer mellan ägolotterna som går över byar, nyodlingar, fodervallar, ladugårdar, samiska mjölkvallar, renhagar, lappskatteland, fångstområden med mängder av fällor, över sjöar och skogar. Linjer blir upphuggna till rågångar genom skogarna. I hörnen på de rektangulära markbitarna travas rösen. Allt … Fortsätt läsaAvvittringen, vad är det?
Huhttán, Hyttan, Kvikkjokk. Längst bort i bilden syns Bårddetjåhkkå i Sarek 2007 m.ö.h. Under silverbrukstiden i Kvikkjokk 1662-1702 fanns ett 40-tal byggnader av olika slag plus broar och dammkonstruktioner. Det finns inte någon karta som visar hur byggnaderna låg, annat än hyttanläggningen, bokverket (malmkrossen), vaskhuset, … Fortsätt läsaByggnader i silverbruket i Kvikkjokk
Jag och bästa kusinen Bengt fiskade harr under Gamájåhkå vid Kvikkjokk. Perfekt vattenstånd. Inte för högt och forsande och inte för urschligt med vatten så att spinnarna riskerade fastna där harrarna brukade stå. Vi talade om hur hans farfar/min morfar Rupert Eriksson också brukade fiska … Fortsätt läsaOffer i forsen
Huhttán, Hyttan, Kvikkjokk i början på maj 2010. Här anlades Luleå silververk 1661. Tv. i bild ligger Prästsidan, som stranden väster om Gamájåhkå fortfarande heter eftersom prästen bodde här. På Hytteholmen/Gammelgården, i bildens mittre del bodde Christina Groth. Hon huserade i den alltmer förfallna sk. … Fortsätt läsaArvet efter Christina Groth
Kulturmark byter skepnad. 1634 kom svenskarna stormande till fjället Nása i Arjeplogs fjällvärld för att tjäna storkovan på att bryta och förädla silvermalm. Staten ansåg att det borde finnas nybyggare som kunde betjäna folk och djur efter transportvägarna. Stora insatser gjordes därför för att locka … Fortsätt läsaKulturmark byter skepnad
Morfars Mauser 6,5×55 som nu är min! Vilken patina, vilken känsla att hålla i hans trotjänare, se på all slitning på stocken, fantisera om alla jakter. Som Pinfiringen, läs första inlägget i ämnet, har också denna älgstudsare snälltryck. Kommer ihåg att jag lånade denna bössa … Fortsätt läsaMorfars skjutvapen: Mausern
När min morfar Rupert Eriksson (1887-1973) gick bort var det någon av hans två söner som skulle ärva hans jaktgevär. Inte morfars äldsta barn Margith och definitivt inte sladdisdottern Maj-Britt, min mor. Morfars två flitigast använda bössor, en Mauser 6,5×55 för storvilt och en enskottssalongare … Fortsätt läsaMorfars skjutvapen: Pinfiringen
Bubbelvakarna i Lappviken, Kvikkjokk. Jag hade glömt bort dem, bubbelvakarna i Lappviken, som finns där Kvikkjokks delta tar slut och sjön Sakkat i Lilla Lule älv tar vid. Vakar som hålls öppna vintern igenom av bubblande metangas som alstrats av multnade växt- och djurdelar och … Fortsätt läsaBubbelvakarna i Lappviken, Kvikkjokk
I begynnelsen fanns endast samer i Sameland, sen kom svenskarna. Nedan följer en superkort beskrivning om samer och den svenska invandringen och kolonisationen i Sábme (källa: samer.se): År 98 – Den romerske historieskrivaren Tacitus beskriver samer för första gången: De äter örter, klär sig i … Fortsätt läsaSamelands historia 98 – 1992, superkort version.
Mars 2005. Jag och kamraten Lars-Guttorm Blind far skotrandes upp mot Darrevuobme. Jag stannar vid Slädo, ett stenigt parti där Njunjesjåhkå grenar sig mot Darreädno och där sikten uppmot Gasskájvvo är fri. Här har vi alltid brukat stanna till för att med kikarna kunna upptäcka … Fortsätt läsaMinst 140 renar rasade utför Gasskájvvo
Över den mårka som fanns vid forsen mellan Bárkávrre (Parkijaur) och Ráddnávrre (Randijaur), där nu Parki kraftstation ligger, kom Carl Linnaeus (som fick efternamnet Linné efter att han adlats) vandrande på sin Lappländska resa år 1732. Linnaeus hade innan han gick på mårkan blivit rodd … Fortsätt läsaLinné logerade i Parkijaur
Alltsedan 1960-talet har FN arbetat med ortnamnsvård världen runt. Från Lantmäteriets hemsida: “Namn har språkligt anpassats, helt eller delvis översatts eller på annat sätt förvanskats när de övertagits av främmande språk. På så vis har samma geografiska objekt fått flera namn, något som motverkar möjligheten till entydig identifiering och lokalisering.” 2001 började Lantmäteriet därför använda samisk ortografi på de kartor de gav ut. Också i det lulesamiska området, där Huhttán/Kvikkjokk ligger, varifrån jag nu skriver detta inlägg. Det känns bra att ortnamnen ges … Fortsätt läsaKamajokk naturreservat
Nedan följer extramaterial till skriften Pirkit Amma, legend i kulturlandet, som går att besälla på pm eller mejl till t(at)kvikkjokk.nu. Pris 80 kr. Swisha helst 0702300955 🙂 Diggehájkka, tingstallen. En stor gammal tall som stod ett par kilometer norr om Huhttán (Kvikkjokk), som idag Kungsleden … Fortsätt läsaPirkit Amma och Diggehájkka, extramaterial
Här beskriver jag en era som pågick parallellt med den senare delen av Amma Larsson Pirkits liv. På en plats som var honom väl bekant. Texten och bilderna fick inte plats i den 24-sidiga skriften Pirkit Amma – legend i kulturlandet som jag nyligen gett … Fortsätt läsaPirkit Amma och Ruotevare järnmalmsfält
Så är den äntligen skickad till tryckeriet, trycksaken Pirkit Amma – legend i kulturlandet. Den är ingen bok, inget häfte, ingen broschyr, utan en skrift. Låter en aning religiöst, men det finns ingen annan benämning. Fyllig som bara den med en massa researchat material, egna … Fortsätt läsaPirkit Amma – legend i kulturlandet
Johan Märak jojkar älgen på Terra Madre urfolkskonferens 2011. I kyrkan igen idag för sedvanlig ritual inför en begravning. Nyss, känns det som, var det vännerna Östen Nägga, och så Lars Guttorm Blind. Nu blev det Johan Märak. Kulturinstitutionen, jojkaren, berättaren, prästen. Förvisso var Johans … Fortsätt läsaJohan Märak 1928-2019
