Min dröm som jag i hemlighet har burit några år, är den en utopi? Ja troligen. Ska jag vara realistisk så är den det. Min dröm-önskan strider mot det vanliga köret. Men den är vacker.

Drömmen handlar om demokrati. Ett medbestämmande på riktigt som motpol till gängse politiska normer och förvaltning. En dröm som värnar livet för allt levande. En dröm som är modern, rättvis och långsiktigt hållbar.

Efter att jag nu på morgonen läst nyheten om att näringsminister Ebba Bush inte på minsta lilla vis vill rucka på det beslut om att tillåta gruvan där jag bor, i Gállok, Kallak, som den förra regeringen tog och som nu är under rättsprövning hos högsta förvaltningsdomstolen, måste jag nämna min dröm.

Ministrar som älskar gruvor

Men först lite tragglande om att den förra regeringen och den nuvarande egentligen är väldigt lika. Förre näringsministerns uttalande om att denne ”älskar gruvor” delas av den nuvarande. Det är bland annat den kärleken som ligger till grund för rättsprövningen, att beslutet om Gállok var jävigt och därmed kan falla i domstolen.

Det är onekligen samma ålderdomliga vurm som styr ministrarnas urbaniserade tankemänster. Naturen och de värden som där finns ska bli konverterade till pengar och ge arbetstillfällen. Och fort ska det gå.

Ingen som helst hänsyn uppvisas till naturen och alla dess djur- och växtarter, till vattnet eller till kommande generationer. De allra svagast ställda i det här landet är de som inte kan tala för sig. Alla regeringar slår allra hårdast och flitigast på just dem. Sen kommer det urfolk som befolkat de här markerna i alla tider, sedan ortsbor, oavsett etnicitet, som lever i området, sedan de 4 760 medborgarna i Jokkmokks kommun och sedan Norrbottens läns 250 000 invånare. Lika många som bor i storstans kvarter eller stadsdel.

Frosseri mot hållbarhet

Bevekelsegrunderna för alla regeringar har varit och är att så kallat välstånd får de många kan ske på bekostnad av de få. Majoriteten står mot den levande och ännu inte födda minoriteten. Frosseri mot hållbarhet. Business as Usual. Det existerar inget annat synsätt för att hålla samhället rullande hos de styrande i Stockholm. Det beror helt enkelt på att de inte känner till någon annan modell för att styra och att de själva är gynnade av systemet. Åtminstone idag.

Regeringsmaktens underlag inför beslut kommer från handplockade utredare, från de företag besluten gäller och från lobbyister. Det blir självklart en extrem snedvridning och demokratin blir satt ut spel. Och så är det alltid med beslut som gäller den minst befolkade landsändan. De lagar som finns, vilka riksdagspolitikerna själva har utformat, medför att bland andra miljöbalken och rennäringslagen väger lätt mot de andra exploaterande lagarna, som exempelvis minerallagen och skogsvårdslagen.

Är min dröm en utopi?

På grund av denna skeva odemokratiska verklighet är min dröm att det skapas en från partipolitik fristående stiftelse vilken tjänar som remissinstans inför alla beslut som rör den minsta minoritet som jag beskrivit här ovan. De som inte kan tala för sig. Som inte har några ekonomiskt starka lobbyistorganisationer vid sin sida. Meningen är dock att denna stiftelse också ska bli stark, som opposition till alla de övriga, som kan påverka beslut i riksdagen och EU. Men att statens politiska gren regeringen skulle skjuta till medel för att en sådan här genuint demokratisk modell, är en utopi. De vill fortsätta hålla på som de alltid har gjort. Utan störningar. Därför bör en extern donator träda in.

I Sverige finns många miljardärer. Troligen finns någon av dem som delar värderingar som bärs av rörelser som arbetar med miljö, naturvård, mänskliga rättigheter, urfolksrättigheter, med mera.

Drömmen konkret, är min dröm verkligen en utopi?

Min konkreta dröm och önskar är att få någon ekonomiskt stark person till att sponsra en obunden stiftelse med en summa av typ 100 miljoner. För pengarna anställs ett team av en handfull personer som styr stiftelsen, tar fram underlag och gör utredningar. Teamet anställer lobbyister med rätt kompetens vad gäller språk, utbildning, med mera, för konstant grön lobbyism i Bryssel och Stockholm.

Stiftelsen bas och kansli kan vara i Jokkmokk. Någon i kansliet bör ha som sin enda uppgift att söka medel för driften av stiftelsen. Den måste vara livskraftig under många år för att ge effekt på de totalt snedvridna och enkelspåriga politiska besluten som vi är hela tiden drabbas av. Någon annan samordnar aktioner med fredlig civil olydnad i samarbete med rörelser som kan denna form av motstånd. Det finns också tung akademisk kompetens att ta hjälp av.

Det här förslaget är inte färdigtänkt. Det är mest en desperat dröm som jag hoppas kan realiseras. Jag har ingen tanke på att själv tjäna pengar på den här eventuella satsningen. Kommer bara med en idé, för något radikalt måste göras. Tyck gärna till i kommentarsfältet 😀

.

Fördjupningar på denna blogg:
Sveriges representativa demokrati – gäller inte samer
Regeringskansliet – en odemokratiskt koloss

.

Donera gärna en swishsumma 0702300955 för att hålla denna blogg vid liv, tack 💚

.

#stiftelse #aktivism #fredligcivilolydnad #lobbyism #exploateringar #politik #jokkmokk #dröm #bas #centrum #nod

Visningar: 192