Dun vittnar om dramatik
on 07/02/2021

Jag skidrar längs Darreädno väster om Kvikkjokk. Det är tyst, kallt och vindstilla. En räv har passerat älven för ett par dagar sedan, annars finns där inga spår.

Darreädno med fjället Sjnjierák längst bort i bild.

Vid den norra stranden ser jag en massa fågeldun på snön. Vill närmare, men under mig kluckar vattnet alltför livligt. Litar dock på elvafotsskidorna. Att det ska förmå bära upp min halvfeta lekamen. Jag tar mina bilder. Filmar också, med kameran vilande på en handske, invattrad.

Dunet på en av fjädrarna rörs subtilt i det svaga draget. Fjädrarna tillhör en järptupp. Det finns inga spår på marken. Snön är orörd också i kvistarna ovanför. Och här har det fastnat ännu mera dun. En spännare har fått sig mat, troligen duvhöken.

Järpen har i lugn och ro suttit gråalen och knipsat av hängen och tunna kvistar för att äta när den tvarhastigt fått hökens klor i sig och blivit lyft till himmelen. Jag imponeras av precisionen.

Naturen är grym, sägs det. Men det är en mänsklig reflektion. Naturen är väl som den är. Höken har inga andra alternativ för att klara livet. Inte heller mården eller kungsörnen. Det är kött som gäller.

Järptupp som betar, men nu i en björk vid ett tidigare tillfälle.




Leave a Comment:

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment



Tor L. Tuorda

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag