Historikern Dick Harrisson förnekar utsugning av samerna. Skatten till den svenska staten har enligt professorn bestått av löjligt små summor. Jag lyssnade på Hur möttes vikingar och samer på P1. Intressant och initierat som vanligt.
Tunt med skildringar av urfolkens historia
Jag lyssnar ofta på historiska poddar. Också dem där historiegurun Harrisson medverkar. Det är spännande, och många gånger skrämmande, att lära sig mer historia från andra platser på jorden. Tyvärr är det tunt med skildringar av urfolkens historia. Ett faktum som också gäller samerna.
När Harrisson nu väl gör en samisk belysning på radion så börjar det bra.
”Man kände till varandra och man tycks ha haft generellt goda relationer.”
Han säger vidare att den rika mängden detaljer i de nedtecknade berättelserna stärker deras äkthet. Och detaljer finns det många av i berättelsen om samerna.
Men sedan far det för Harrisson.
Inte frågan om någon stor tung utsugning
Professor Harrisson: “Lappskatt, alltså skatt som samer ska lämna, är det inte frågan om någon stor tung utsugning, utan det är närmast löjligt små summor, några gäddor eller lite skinn.”
Det är ett tecken i tiden att förminska, förändra och osynliggöra historien. Det är märkligt att professorn inte brytt sig om att förkovra sig i nordliga skeenden innan han så tvärsäkert uttalar sig. Harrisson besudlar sitt sedan lång tid upparbetade goda renommé och på sina plattformar förvanskar historien om den europeiska unionens enda erkända urfolk.
Dick Harrisson förnekar utsugning av samerna och förlöjligar det faktum att ett koloniserande folk (svenskarna) tvångsbeskattar ett annat folk (samerna). Det kan aldrig finnas några löjligt små summar i tvånget att betala skatt för att få vistas på och bruka sina egna marker. Allt är för mycket. Harrissons uttalande är historielöst. Och vulgärt.
Lappskatten fram till 1550
”Under 1500-talet betalades lappskatten huvudsakligen med pälsverk. År 1530–1533 uppgick den årliga lappskatten för Ångermanland till ett timmer (40) mårdskinn och en däcker (tio) älghudar. För Ume lappmark erlades 90 mårdskinn och 2 000 ekorrskinn.” Källa: Wikipedia.
Sena 1500-talet
“Från det år då en yngling kunde spänna en båge (15-årsåldern) skulle han första året betala skinn från en mård, andra året två mårdar och tredje året tre mårdar, eller tre lispund torrgäddor, eller en järv, räv, utter eller bäver, eller ett timmer (40 stycken) ekorrskinn för var mård. Detta skulle han betala tills han blev så gammal att han inte längre orkade spänna bågen eller sätta ut fällor. Då sänktes skatten på motsvarande sätt under tre på varandra följande år, tills gamlingen var helt fri från skatt.”
Källa: Wikipedia.
Karl IX:s skatteordning
Från 1607 bestämde kung Karl IX skatten för varje samefamilj till två renar och åtta lispund torrfisk. Dessutom tvingades samerna betala tionde på renkalvar och fiskfångst. Var tionde renkalv och var tionde fisk blev den svenska statens med andra ord. Tillkom gjorde också det tionde som kyrkan tvingade till sig. Åtta lispund av framför allt torkad gädda är 68 kilo.
Källa: Lennart Lundmark – Stulet land, svensk makt på samisk mark (Ordfront 2008).
En mycket mild årlig skatt
Också Lilian Ryd och Tomas Cramer beskriver och kommenterar storleken på den så kallade lappskatten i sin bok Tusen år i Lappmarken:
“Den högsta årliga skatten för en skattskyldig lapp var på 1600-talet två riksdaler, medan de som hade ‘halv skatt’ betalade en riksdaler eller ett rävskinn eller ett par lappskor eller två lispund torkade gäddor. Det var alltså en mycket mild årlig skatt.”
Också det är ett okunnigt och helt onödigt uttalande. Varför ska man, som seriös vare sig forskare, jurist, journalist eller författare, överhuvudtaget lägga egna värderingar och bedömningar om skattetrycket? Tolkningsföreträdet och utifrånperspektivet gör sig återigen hörda.
I min familj fiskar vi en hel del gädda och 68 kilo är ett stort antal. Om varje gädda i färskt tillstånd väger ett kilo bli det naturligtvis 68 gäddor (ofta är det dock ett stort spann mellan gäddornas vikter i en fångst). Men här handlar det om torkad fisk som skulle hålla sig i härarnas trossar under de evinnerliga och vansinniga svenska krigen ute i Europa.
Den urvalda bilden till detta inlägg föreställer en gädda som vägde drygt ett kilo, men som torkat till ungefär halva sin vikt. Om man också tar bort ryggbenet och skinnet väger gäddan ännu mindre. Jag vet inte hur de samiska fiskarna tvingades processa gäddorna som de gäldade som skatt till den svenska staten på 1600-talet? Kanske någon historiker vet? Lämna gärna en kommentar nedan. Min tro är att de verkligen skar bort ryggbenet och flådde dem så att de torkade fortare.
Om gäddorna i snitt vägde ett kilo krävdes alltså – beroende på hur de slaktades -således 140-170 stycken i torkat tillstånd. Alla som fiskar i något lite större skala än att kasta med spö eller pimpla förstår vilket enormt jobb som måste ha legat bakom detta.
Mer på bloggen!
Livet på ett samiskt skatteland 1724
SVT:s Historien om Sverige är en rasistisk produktion
Jag har under en tid varit i dålig form men kommer snart tillbaks med vloggen Sápmi Tales där jag ska berätta om skattetryck, Jokkmokks första kalhygge, massgraven, och mycket mer. När svensk media, forskare och politiker så flagrant nonchalerar den samiska historien måste vi själva lyfta den. Det är tur att goda motkrafter finns i föreningslivet, bland forskarna på Várdduo, Samefolket, författare, målare, jojkare, sångare och andra samiska musikskapare, aktivister, allierade och supporters. Tack för att ni finns!
Stöd gärna mitt oberoende och reklamfria arbete med en summa på Swish 0702300955.
Stora tack på förhand 💚
Visningar: 316
Hej! Bra inlägg. Jag reagerade också på Harrissons uttalande i podden. Samernas situation och skattetryck har ju varierat kraftigt under århundradena så att överhuvudtaget uttala sig så generaliserande blir helt enkelt fel. Som historiker anser jag dock att det går att säga att Ryd och Cramer har rätt att säga att skatten var mild. Relativt skattetrycket på den övriga befolkningen i Sverige så är det en mycket mindre andel av en familjs produktionskapacitet som togs ut i skatt. Allt är som bekant relativt. Men att som Harrisson kalla skatten för löjligt låg blir självklart oseriöst och förminskande. Om jag minns rätt så försåg samerna nästan alla norrländska och finländska regementen med deras totala behov av torkad fisk. Det är inte obetydande!
Historikern Lennart Lundmark (som du säkert läst något av) har forskat mycket i detta, finns bland annat att läsa mycket väl sammanfattat i Stulet Land.
Allt gott!
Tack för din kommentar Stefan 😀 Ja Lundmark han är en av mina husgudar!
Tack Stefan!
All påtvingad skatt är fel eftersom samer fått sina marker stulna. Kolonialism.
Bra att någon gör ett grannlaga arbete med dessa lispund och torkade produkter. Kanske man skulle göra detta med en större mängd gädda.
Tack Kamrat! Ja tänk att fiska upp 68 kilo och filma hela fångsten och processen fram till färdig torkad soldatmat. Ett jävla jobb!