Minst 140 renar rasade utför Gasskájvvo
on 25/04/2020

Mars 2005. Jag och kamraten Lars-Guttorm Blind far skotrandes upp mot Darrevuobme. Jag stannar vid Slädo, ett stenigt parti där Njunjesjåhkå grenar sig mot Darreädno och där sikten uppmot Gasskájvvo är fri. Här har vi alltid brukat stanna till för att med kikarna kunna upptäcka eventuella spår av lo eller järv på sluttningen under den enorma klippan.
Omedelbart upptäcker vi korpar som flyger vid ett renkadaver. Spännande, nu kanske vi får se nåt rovdjur, tänker jag.
-Kolla närmare gårsså, där ligger fler kadaver, säger Lars-Guttorm.
Ju längre vi kikar desto fler kadaver upptäcker vi. Till slut kan vi konstatera att hela rasbranten är översållad med kadaver. Flockar av korpar och ett par havsörnar flyger runt överallt. Chockerande!
Att renar söker sig till klippor och bara fläckar under denna tid, och att några av dem då rasar och slår ihjäl sig, är inget ovanligt. När renarna, likt bergsgetter, klättrar i stupen eller går på skrå på de hiskeligt branta snödrivorna blir de till slut trötta och måste lägga sig och vila. När de lägger sig på snön rutschar de obönhörligen nedåt och krossas mot klipporna. Detta berättade en gammal renskötare för mig.

Efter att vi studerat klippan och sluttningen i nära en timme, förfasats och diskuterat om varför renarna störtat fortsätter vi västöver. Vi ska bege oss till Darreluoppal, högst upp i dalgången, för lite fiske och rekreation.

Efter min och Lars-Guttorms färd rustade jag ihop mig och for ensam med skotern upp under klippan där jag övernattar några dagar i tältkåta. Kikar, plåtar, filmar och tar upp ljud. Det hade blivit april och en morgon när jag tidigt vaknade hade en björn gått fem meter från kåtan. Alla de här kadavren drog självklart inte bara till sig bevingade rovdjur. Spännande! Tänkte på morfar som gjorde sig en mindre förmögenhet på en hjord renar som låg döda under en lavin mitt mot Såmmarlappa. Många vita, blåsvarta och röda rävar blev offer för salongskulorna från hans sexkantiga bösspipa. Den enes död, den andres bröd.


Jag får skapliga bilder under Gasskájvvo, framför allt video, på flygande korpar, jaktfalk, havsörn och kråkor, men inga bilder på några fyrfota rovdjur. Tyvärr duger inte det dv-material som jag då samlade på mig för modern filmproduktion.

Platsen börjar allt mer besökas av nyfikna skoteråkare eftersom störtningen av renarna blivit känd. Jag river därför kåtan och far hem.

En person klättrar med stegjärn under klippan och räknar till cirka 140 döda renar. Troligen var det fler som hade störtat, men som fastnat i klipporna.

Det spekulerades mycket om varför renarna störtat. Bland annat att två lodjur skrämt dem över klippan. Eftersom det verkade som att alla renar störtat på samma gång är min teori att den helikopter som användes vid den så kallade rovdjursforskningen bar skulden för tradegin. Bara en helikopter förmår driva så många renar samtidigt, och detta ut över ett stup. I februari, mars, hade verkligen helikopterforskning pågått där på krönet av stupet i Gasskájvvo. Tänkte begära ut loggar om flygrörelser på platsen under aktuell period, vilka finns på F21, men har aldrig gjort det…

Lars-Guttorm Blind, som själv var medlem i Tuorpons sameby, tyckte att vi skulle försöka få hittelön för att vi uppmärksammat massdöden av renarna som genererade cirka 300 000 kronor i värde. Vi skickade in en ansökan om ersättning till samebyn, men de ville inte betala.


För att läsa fler historiska eller nutida skildringar från skogar och fjäll i Sábme kan du gärna bidra med en summa till min swish 0702300955. Tack på förhand 🙂


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment



Tor L. Tuorda

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag