Jag håller mig på marken

Jag håller mig på marken, men inte 2019: Bilden visar Chicago innan landning. Flygplatsen var den mest fruktansvärda jag har varit med om.

Jag håller mig på marken numera. Flyger aldrig mer trafikflyg.
Vi passerade södra Grönland på väg till den enorma flygplatsen i Chicago.

Jag håller mig på marken numera. Sista gången jag flög med ett frafikflyg var den 24 oktober 2019 då jag reste med dotter Astrid till Seattle i USA dit vi blev bjudna av Pacific Sámi Searvvi, den samiska diasporan som finns där. Jag har förvisso flugit helikopter ett par gånger efter det, men ska nog gå att fasa ut helikoptern också.

Inga bjudresor med trafikflyg – jag håller mig på marken


I fjol blev jag bjuden på en resa till USA, men nobbade. Detsamma för en anna flygresa till Venedigbiennalen, där jag endast kom att delta i en inspelad intervju på en jätteskärm och så till Kroatien i maj i år som svärmor Birgitta tänkte bjuda på. Hon blir ju 80 bast och hela gänget reser ner! Grattis i förskott fina du 😀
(Vi kollade på tågförbindelser från Sverige till Kroatien, men det var för tjorvigt att ta sig dit med tåg. Jag hade inte fixat det.)

Astrid på sitt unga livs resa

Att jag skriver det här nu beror på att Astrid tillsammans med en kamrat reser till Nya Zeeland imorgon. Åsa körde henne till Murjek och tåget som går till Umeå varifrån resan sker. Jag är glad för hennes skull, att få sjunga och jojka på Ethno New Zealand, tillsammans med ännu en driven sångfågel, nämligen Elle-Marja Eira-Andersson, som tillsammans bland annat framträtt på konfaläger i Burträsk 2018. Så roligt de kommer att få, och alla ungdomarna från jordens alla hörn som de får lära känna. Wow!

Som aktivist, vilken också till en del manifesterar klimatfrågan, skulle det vara ett gigantiskt hyckleri om jag idag knödde mig in i ett trafikflyg. Jag hatar hyckleri. Min avgaskvot och dåliga samvete räcker med all den bilkörning systemet tvingar oss till. Framför allt vi som bor i de avfolkade delarna av landet. Samvetet pallar inte heller med att för nöjes skull ägna mig åt det mest klimatskadliga en människa kan göra, åka trafikflyg. Det är färdigfluget för min del.

Folk får förvisso själva stå för sina handlingar, som jag själv gör. Jag vill inte peka finger och skälla på folk.

För att hejda de skenande klimatutsläppen krävs dock uppoffringar från det lyxliv många lever. Att jag nobbar trafikflyget kan kanske sporra andra att göra detsamma.

Jag har inte minsta avoghet mot att dottern nu flyger och svärmors barn och barnbarn firar henne i Kroatien. Är bara nervös.

Astrid Lindstrand Tuorda i Seattle USA i oktober 2019. Numera håller jag mig på marken.
Astrid i Seattle 2019.
Åsa tar selfie på sig själv och och Astrid på Murjeks järnvägsstation ikvällst ❤️ Astrid hade svårt att hitta någonting att resa i, så det fick bli min nya hoodie som det står Gruvftitt Jokkmokk på 😀

Mer om klimatet på denna blogg:
Metan nonchaleras i media


Visits: 56

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *