Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv

Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv är brutal

Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv är brutal. Också i Lule älv nedanför Vuollerim torde stora mängder av sandrik skogsmark eroderat ut i älven. Även Stora Lule älv och dess människor har drabbats. Värst för samerna bosatta vid Suorvamagasinet vilka utsatts för fyra regleringar med massiva erosioner under åren 1923 till 1972. Även den 7000 år gamla rödockragraven i Liggá hotas av att fara ut i älven. Men nu ska jag skildra Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv.

På norra stranden av den reglerade sjön Skálkká finns en brant älvbrink med sand och lerjord. Brinken ligger mitt mot byn Björkholmen och den kallas Vierra, som på lulesamiska betyder just brink. Marken ägdes av björkholmsbon Ola Isaksson och har nu gått i arv till hans son Lars.

Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv är brutal

Jag pratade med Lars Isaksson igår och han berättade att vattenytan i Skálkká inte nådde upp till Vierra innan Vattenfalls vattenkraftsreglering med Seitevare kraftstation uppströms gjordes 1967 och Parki kraftstations utbyggnad 1970. Endast under vårfloden kunde vattnet under en kort tid i maj skvalpa upp mot den branta strandbrinken. Erosionen var minimal och naturlig. Något som Vierra hade anpassat sig till med träd som växte i branten vars rotsystem höll det mesta av sanden och leran på plats.

Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv är brutal

Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv

Efter 1970 blev det tvärt om. Högsta vattenståndet är under hösten och höstvintern när stormarna bildar jättevågor vilka sköljer Vierra och skapar enorm erosion. Ola Isaksson kunde år från år se hur bitar av hans mark försvann ner i Skálkká och hur grova tallar tappade rotfästet och störtade ner för den 20 meter höga brinken. Han krävde att Vattenfall skulle bygga erosionsskydd under Vierra, men det struntade det statliga bolaget i.

Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv är brutal


Innan regleringen, i skiftet 1950 och 1960-talen, hittade Ola Isaksson ett kranium från en människa under den västra delen av Vierra. Ola kontaktade polisen som tog hand om döskallen. Polisen ansåg att kraniet kom från gammal tid. Inte att fyndet vittnade om något brott.

Lars Isaksson berättade denna historia under förra sommaren då jag for runt med arkeologen Gunilla Larsson för att registrera de fornlämningar jag tidigare hade funnit. Vi besökte Vierra, för Gunilla trodde att döskallen kunde komma från någon gammal samisk begravningsplats uppe på krönet av strandbrinken. Det var högt vatten, så någon undersökning vid foten av Vierra gick inte att göra. Jag nämnde att jag kunde gå längs stranden under lågvatten i maj, och det jag gjorde igår tillsammans med min son Nils och vår gråhundsblandning. Se en Reel från vår session.

Jag sa till 13-åringen att han skulle hålla utkik dels under Vierra men också i dess rasyta. Kanske skulle några skelettdelar ha eroderat fram där, kanske också någon döskalle. Nils tyckte det var spännande och hans blick, som är betydligt skarpare än min, gjorde stor nytta.
– Gå inte så fort! uppmanade han mig, angelägen om att vi inte skulle missa något spännande.
Nils hittade urgamla ben och två skallar av vajor. En av dem upptäckte han när endast en liten del av hornen stack upp från gyttjan och sanden. Benen kom mest troligt från ren.

Vattenfalls erosion i Lilla Lule älv är brutal


Det var verkligen lätt att gå under Vierra. Bottnen på magasinet hade torkat upp och ”stranden” sträckte sig 300 meter ut. Längst bort kunde jag se hur det gick att gå till själva Suollo, Björkholmen. Verkligen lågt vattenstånd efter Vattenfalls vettlösa vattensläpp under hela vintern. Bolaget har alltså släppt vatten från sina magasin genom utskoven, utan att det alstrat någon elström. De skyller på att det då var för dyrt att producera el?!

”Stranden”, eller snarare regleringszonen under Vierra är alldeles slät. Slätheten kommer troligen från eroderat material och 55 år med vågor som planat ut allt. Det känns sjukt att gå här. Hur människan har lyckats omdana och förstöra hela landskap. Men det är värdefullt, sägs det. Värdefullt för den gröna omställningen. Det här är grönt alltså. Jag har väl fel som hackar på Vattenfall?

Spår av hagelskur på ”stranden”?


Mer på bloggen i ämnet.

Stöd mitt bloggande där jag ofta tar upp saker som ingen annan belyser.
Stora varma tack på förhand 😀



paypal.me/tortuorda

Konto Tor Tuorda: 6204 305 655 388
IBAN: SE76 6000 0000 0003 0565 5388
BIC: HANDSESS

#vattenfall #vierra #björkholmen #lillaluleälv #erosion #strandbrink #döskalle #arkeologi #renskalle














Visningar: 254

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *