Varför vill man skövla sin egen historia? Ett par av de allra sista fläckarna av gammelskog vid Randijaur har blivit avverkningsanmälda. Skogsstyrelsen i Jokkmokk införde dock avverkningsförbud på fastigheterna. Som skäl anger de att skogen är en kontinuitetsskog (som aldrig tidigare har kalavverkats). Att det därför finns skäl att tro att skogen hyser hotade arter men att den inte kan inventeras ordentligt annat än på barmark.
Det handlar bland annat om en skogshemman som såldes till några spekulanter från Jokkmokk för några år sedan. De nya ägarna har lämnat in avverkningsanmälningar för sina fastigheter. Den som vill veta mer hittar alla uppgifter på avverkningskoll.se, Skogmonitor och Lantmäteriet.
Flera av de nya ägarna har ingen anknytning till området, men några av de skogsspekulanter som florerar i det här kedjan av skogsköp har det, både från långt tillbaka i tiden och idag. De flesta av spekulanterna vill hugga skogen, trots att de erbjudits 25% högre ekonomisk ersättning om de avsätter den frivilligt.
En storbonde från Mjölby vill dock skydda den fastighet i Randijaur som han köpt för 4,1 miljoner kronor. Otroligt oväntat och glädjande!
Rekreation och fornfynd i gammelskogen
Jag bor i Ráddnávrre och denna gammelskog är alltså en av få som finns kvar i det vidsträckta plantagelandskapet runt byn. Här plockar vi bär och svamp och besökar området bara som rekreation. Åtskilliga gånger har vi stått uppe på Várditjåhkå, en liten uppstickare i landskapet, och tittat ut över tallskogen, ibland i midnattssol, som byafolket ibland brukade göra också gammalt tillbaks.
På en av de nu avverkningshotade tallåsarna hittade min då elvaårige son Nils en árran, en samisk härd, och i skogen på storbondens fastighet, som ägaren nu vill skydda, fann jag själv en stor och urgammal árran i somras, vilken registrerats tillsammans med ett antal andra nya fynd.
Nils och jag har genom åren hittat ett 20-tal arkeologiska fornlämningar i markerna runt byn. Se Riksantikvarieämbetets nättjänst Fornsök. Tidigare fanns inga registerade fornfynd nära byn.
Min rektangulära 165 x 120 centimeter stora härd, täckt med flata stenar, kan vara två-tre tusen år gammal. Det krävs dock Kol 14-analys av det nedbrutna kolet i härden för att säkert kunna åldersbestämma härden.
De arkeologiska eller historiska lämningarna visar att samiska familjer, före kolonisationen, som har ättlingar i Randijaur och Jokkmokk idag, haft sin boplats. Här har barn lekt. Renar betat på myren utmed. Renar mjölkats. Fällor för pälsvilt har anlagts och vittjats. Det har fiskats med not i sjön. En del av den här skogsmiljön kommer nu att skyddas och inget markberedningsaggregat kommer att harva sönder spåren av de människor som gick före. Mycket tack vare en bonde 130 mil bort och Skogsstyrelsen i Jokkmokk (som jag hoppas hittar flera skyddsvärda arter), men också Cecilia Goldkuhl i älvsbykretsen av Naturskyddsföreningen som uppmärksammade avverkningshotet.
Jag har faktiskt försökt hitta mjölbybonden telefonnummer men inte lyckats. Vill bara fråga varför han gjort som han gjort och säga tack.
Mer från Randijaur på bloggen:
Livet på ett samisk skatteland 1724
Stöd gärna mitt fortsatta skogsarbete och mitt textställeri på denna blogg genom en Swish. Tack på förhand 💚
#skogsbruk #randijaur #skogsstyrelsen #jokkmokk
Visningar: 249
