Närodlad mat som civilförsvar. Det måste produceras mat överallt där det går. I hela Sverige. För självförsörjningen, livsmedelssäkerheten och kortade transporter. Detta måste bli ett prioriterat mål för Myndigheten för civilt försvar.
Förlust av biologisk mångfald och livsmedelssäkerhet är ett hot som brittiska underrättelsetjänsterna MI5 och MI6 tar på stort allvar enligt en rapport som brittiska miljödepartementet publicerat, vilket bland andra DN rapporterar om. Förhoppningsvis bidrar detta till att också den sovande svenska regeringen vaknar och börjar agera.
Men frågan studsar runt bland olika verk och myndigheter, som Aftonbladet skriver (artikeln låst nu):
”Myndigheten för civilt försvar hänvisar till Livsmedelsverket. Livsmedelsverket hänvisar till Jordbruksverket, Naturvårdsverket och – tillbaka till Myndigheten för civilt försvar.
Jordbruksverket hänvisar till SMHI och Stockholms Resilience Centre. Försvarsmakten hänvisar till Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, som uppger i ett mail att ”det här är ett område som FOI inte håller på med”.
Den brittiska rapporten torde också inrymma roten till den systemkollaps som uppges vänta om fem år: klimatförändringarna. Men det refereras inte till i de svenska artiklar jag läst. Blir väl för mycket… Att dämpa klimatförändringarna med alla dess jävulska effekter för allt liv på jorden borde självklart vara det som det läggs ner mest krut på.
Livsmedelsäkerhet i norra Sverige
Detta inlägg behandlar dock framför allt förhållanden i Sápmi och norra Sverige. En rockad i centraliseringspolitiken måste till. Men rockaden får ännu en gång inte gå ut över urfolkskultur och renskötsel. Den måste även ske i respekt för föregångarnas slit och för de fördrivna samer vars marker först blivit stulna och sedan exploaterade.
Från cirka 1600-talet fram till slutet av 1800 gjorde den svenska statsmakten sitt yttersta för att kolonisera och uppodla Sábme med den mellansvenska agrara kulturen som förebild. Staten ansåg att det var odling och boskapsskötsel som folk också norr om Polcirkeln skulle kunna ägna sig åt för sin långsiktiga överlevnad.
Svenskar och finnar lockades till Sápmi så mycket det bara gick och samerna borde helst också bli småbrukare. Samerna skulle ju hur som helst dö ut, och renskötseln tyckte kolonialmakten var ett skämt jämfört med den svenska agrara kulturen.
I 10-25 år slapp den nyblivne bonden att betala skatt till staten för sina hemman och odlingslotter. Nybyggare behövde heller inte göra militärtjänst. Frestande erbjudande som många kom att haka på. Hellre bonde än kanonmat i alla galna svenska krig.
Renvallar blev boplatser
Nybyggarna blev först tilldelade de lämpligaste markerna för sina nybyggen. På urgamla samiska bo- och mjölkningsvallar vid bäckar, sjöar och kallkällor var det mer öppet och slätt än på andra ställen. Bördiga gröna fina oaser i urskogen där gräs växte högt, gödslat av renspillning och fiskrens sedan långliga tider.
Just här smällde nybyggarna upp sina timringar. De högg skog och bröt rötter för att utöka odlings- och foderarealerna. Stenar grävdes upp och forslades iväg. Jord från högre delar av nyodlingen blev transporterad till lägre partier.
Till sin hjälp hade nybyggaren till att börja med en ko, tjur eller inlånad häst, plog och harv för att göra sin teg så jämn och stenfri som möjligt.
Det var ett otroligt hårt arbete som bosättarna fort tvingades göra för att försörja sina kreatur och sig själva med mat. För den late väntade svältdöden.
Att marken var samernas brydde man sig inte om. Inte heller de stensatta samiska árrana, stensatta härdar, som kom upp under plogen eller föremål och döskallar. Den svenska staten hade ju bestämt hur det skulle gå till. Det här var grejen. Jordbruk. Halleluja!
Skatt på kor
På 1900-talet, helst efter andra världskriget, verkade staten för att så många som möjligt från norr skulle till industrin i söder. Kreaturen belades med skatt för småbönder i en ekonomi som till stora delar saknade pengar.
Nu var den politiska statens vurm stora effektiva jordbruksenheter och köttfabriker för gris, ungnöt och kyckling. Befolkningen och djuren skulle klumpas ihop och småjordbruken blev nedlagda på löpande band. Hundratusentals en gång mödosamt uppodlade tegar växte igen. Timrade boningshus, ladugårdar, stall och lador förföll.
Vid några förfallna timringar, eller brädfodrade timringar har barnbarnen till den sist verksamma bonden byggt sig en sommarstuga i byggsats. Alla sommarstugor i byarna ser likadana ut.
Det gamla pittoreska ska i någon mån ändå behållas i förfallet och slyet. En vetskap om det som en gång var. Om inte barnbarnen, som bor på annan ort, har sålt skogen vill säga, som farfadern eller morfaderns fäder erhållit efter den svenska markstölden, avvittringen. Som barnbarnen, fjärmade från sina förfäders liv och bärgning, sålt till något skogsbolag vilka kalhuggit deras arvegods.
Närodlad mat som civilförsvar
Men tegarna finns ändå kvar där med stenfri, näringsrik och plöjningsbar jord. Här går det att producera mat igen. Om inte barnbarnsbarnen gör det så kanske någon annan kan bli jordbrukare så tegarna kan odlas igen. Rotrycka slyet, reparera de byggnader som går att rädda, bygga nytt, energisnålt och smart med kombinerade källor för energibehovet.
När det skitit sig med dieseltillförseln, då bränsel blivit för dyr och svår att få tag på kan man odla fossilfritt. Mest hållbart, oberoende och civilförsvarmässigt. Närodlad mat som civilförsvar i totalförsvaret. Skaffa häst, kor, får. Hästen till plöjning och harvning, gödsel till jordförbättring, korna för mjölk, grädde och fil, fåren för ull och kött. Och fritt ska de kunna röra sig gårdens alla djur. En småskalig, över hela Norrbottens län och i Sveriges inland utspridd, hållbar och civilförsvarsstark matproduktion. Som gammalt. På det småskaliga sätt som de flesta försörjde sig för hundra år sedan.
Allra bäst är självklart att delvis lägga om matproduktionen till odling av vegetabilier som människomat.
Går tillbaka till första bilden i detta inlägg igen. Alla dessa fetade ortnamn. Massor av dem. Byar som skapats på grund av att det gick att odla just där. Namn byar har som inland kom efter de samiskt ägda lappskatteland de låg inom. Namn på byar som döptes efter lappbyar. Som den gigantiska skogssamiska byn Sjokksjokk, vars by numera är dränkt under Vattenfalls regleringsmagasin.
Mer på bloggen i ämnet:
Kulturmark byter skepnad
.
Stöd mina utgivningar. Tack 😀
.
#livsmedelssäkerhet #mcf #försvar #klimat #biologiskmångfald #mi5 mi6 #systemkollaps #svpol #totalförsvar #mat #jordbruk #småbruk #sábme #sápmi #sábmie #saepmie
.
Visningar: 154
Ett svar på ”Närodlad mat som civilförsvar”