Koloniala skillnader mellan luleälvarna, finns de och hur ser de ut? Nedan kallar jag Stuor Julevädno för Storälven och Unna Julevädno Lillälven.
Den svenska närvaron i det som idag är Jokkmokks kommun började när marknaden startade 1605 i Dálvvadis/Jokkmokk vid Lillälven. Då var prästen den enda bofasta svensken i Dálvvadis, men endast under marknadstiden i januari.
Silverbruksrörelsen i Hyttan/Kvikkjokk startade 1660. Då blev det större ruljans med inflyttade svenskar, också från den östra landsdelen. Under den kommande 40 strömmade hundratals av dem längs Lillälven och krävde renskjuts av samerna i hållstationerna längs transportvägen. Gruvarbetare, arbetare i silversmältverket, timmermän, bergmästare, fogdar, profosser och andra potentater. Efter 1702 sinade folkströmmen abrupt.
När det drygt 40-åriga gruvfiaskot tagit slut fanns kvar endast en bofast prästfamilj i Hyttan och en i Dávvadis. Först i början på 1800-talet började bosättarnybyggena ta fart. I mitten av seklet startade timmerdrivningarna. Byar och agrar kultur växte rejält längs Lillälven.
På 1910-talet började dåvarande Vattenfall bygga sin första kraftstation i luleälvarna och vattenfallet i Porjus tystnade 1915. Sedan dämdes Áhkkajávrre med det enorma Suorvamagasinet med tillhörande damm. Den första dämningen var klar 1923.
Längs Storälven och Julevädno/Lule älv, som älven heter när de båda grenarna går ihop vid Vuollerim byggdes Harsprångets kraftstation 1951, Ligga 1954, Porsi 1961, Laxede 1962, Messaure 1963, Letsi 1967, Vietas och Boden 1971, Vittjärv 1974 och Ritsem1977.
I Lillälven uppfördes Seitevares kraftstation 1967, Parki 1970, Akkatj 1973 och Randi 1976.
Vid de här stora kraftverksutbyggnaderna anlitades mängder av vattenrallare. Ibland byggdes hela samhällen temporärt upp under byggtiderna. När jobbet var klart revs allt och arbetarna flyttade till andra byggprojekt.
Koloniala skillnader mellan luleälvarna
I byarna längs Storälven vid Vägen västerut finns ingen agrar kultur. Jordbruk har dock funnits på sörsidan Storälven i Oalloluokta väster om Porjus och troligen också i någon annan by efter denna väg.
Byarna vid Storälven har inte påverkats lika mycket av svenskt inflytande som byarna vid Lilläven, varav merparten är försvenskade. Att många, de flesta bybor, har samiska rötter spelar ingen roll. Min teori är att det beror på den 40-åriga silverbruksrörelsen med stort kyrkligt inflytande. Sedan kom den efterföljande agrara kolonisationen som statsmakten boostade så mycket som det bara gick.
Längs Storälven talar många samiska och lever i en samisk kontext medan det samiska är snudd på utplånat i byarna vid Lillälven.
Silverbruksrörelsen med tillhörande kyrklig mission har satt sina tydliga spår.
Donera gärna till min research och mina texter på denna oberoende och reklamfria plattform. Det kostar en hel del att driva bloggen med utrymme på webhotell, att bibehålla namnet kvikkjokk.nu, SEO-optimera inläggen och att VPN-skydda hela alltet som tyvärr behövs i våra dagar för att minska risken för attacker från att östliga troll, m.fl..
Stora tack på förhand för ditt stöd 
#storlule #stuorjulev #storaluleälv #stuorjulevädno #unnajulevädno #lillaluleälv #försvenskning #kolonialism #assimilering #kolonial
Visningar: 194
