Det här är ju ett enda stort jävla kalhygge! utbrast jag på en resa 2005 tillsammans med tio andra nottbottniska företagare. Inläggsbilden visar en plantage på en avskogad sluttning.
Gänget från Norrbotten skulle i någon typ av EU-projekt skaffa kontakt med andra entreprenörer på framför allt The Western Islands i Skottland.
Det var en trevlig vistelse, men jag förstörde ganska fort stämningen i minibussen med mina ord. Detta över uppenbarelsen The Highlands efter att vi lämnat Glasgow. Mina medresenärer var lyriska.
– Det är ju som de svenska fjällen, åh så vackert. Typ.
Och så har det alltid låtit i filmer och reportage. Det är så öppet och vackert i Skottland. Det påminner om fjällen. The Moors/hedarna, och kullarna och utsikten.
Det enda jag såg var storskalig förödelse. Därav mitt spontana: ”Det här är ju ett enda stort jävla kalhygge!”.
AI har sällan rätt när det gäller att ge svar på komplexa frågeställningar. Frågade i Google (ja den tagit över där också) om när och varför skövlingen av den så kallade Kaledoniska skogen skedde i Skottland och fick följande svar:
”Avskogningen av Skottland skedde gradvis över århundraden, med ursprungliga skogar som sakta försvann för att ge plats åt jordbruk, bränsle och byggmaterial, men en dramatisk ökning skedde efter 1700-talet och den Industriella revolutionen, förstärkt av «Highland Clearances» (Höglandsröjningarna). Huvudorsakerna var expansion av jordbruk (särskilt fårskötsel), bränslebehov, byggande och politiska förändringar efter jakobitupproren 1745-1746, vilka ledde till klanhövdingarnas maktförlust, ökad handel och modernisering.”
Dock ingen info om att det var romarna, vilka invaderade Skottland år 71, som inledde avskogningen. Inget heller om att specifikt var whiskyindustrins glupande behov av ekvirke och ved som också bidrog till att det till största delar blev ett kalt landskap.
Tänk att också Skottland hyst skogar som våra, men mycket större och artrikare.
Jag blir mest deprimerad när jag reser runt och får uppleva hur människan betett sig. På en resa till en NAISA-konferens tillsammans med ett gäng i forskaren May-Britt Öhmans forskningsprojekt, flög jag från Toronto till Saskatoon. Det var klart väder alla de 50 minutrarna vi var i luften. Vartenda hörn i denna del av Kanada var kultiverad. Någon ytterst liten tuss med skog här och där, annars odlingar överallt. Det här är ju ett enda stort jävla kalhygge! Det också, fast mycket större än Skottland. Sist jag satt i ett flygplan var på en resa till Seattle i oktober 2019.
Nu är jag frilans igen. Därför kommer allt flitigare att publicera och folkbilda här på bloggen om viktiga ämnen som ingen annan tar upp, men också på TikTok, Instagram och Facebook. Jag har har också kvalificerade planer på att göra en långfilmsdokumentär från det lulesamiska området. Därför är jag innerligt tacksam om du ekonomiskt vill stödja mitt arbete. Varma tack på förhand ❤️
#skottland #kalhygge #thehighlands
Visningar: 218
