Pirkit Amma – legend i kulturlandet
on 12/12/2019

 

Så är den äntligen skickad till tryckeriet, trycksaken Pirkit Amma – legend i kulturlandet. Den är ingen bok, inget häfte, ingen broschyr, utan en skrift. Låter en aning religiöst, men det finns ingen annan benämning. Fyllig som bara den med en massa researchat material, egna upplevelser, historier och mängder med historiska och nytagna bilder. Min favvobild från Kvikkjokks delta har Lotten von Düben som fotograf. Den fanns inte digitaliserad, men en vänlig själ på Nordiska museet förbarmade sig och skannade bägge plåtarna av stereofotot och skickade till mig. Många har redan förbeställt, gör det du också.Nu finns ingen återvändo med korrekturfelen. Allt får hänga med i alla tusen exemplar i 21 x 22 cm. Men jag tror inte de finns, men i en sån här komplicerad sak med alla indrag, olika typsnitt, storlekar, kursiveringar, radavstånd, bilder, ramar, flöden kan sååå mycket gå fel. Fick synrubbningar i går av allt granskande och pillrande.

Om du är intresserad av att beställa ett exemplar av den 24-sidiga skriften kan du mejla t(kringla)kvikkjokk.nu. Pris: 80kr. inkl. porto, swisha helst 0702300955, men det går också via bankgiro 5705-9800. Tack på förhand 🙂

Jag har nördat in mig på området norr om Kvikkjokk i mitten av 1850-talet och fram en bit på 1900 och låtit Amma Larsson Pirkit vara navet i skildringen där också flera samtida ortsbor, renskötare och forskare beskrivs. Gav mig också på en kort historisk redogörelse. Tror inte det har gjorts tidigare om denna tid från denna del av Sábme? Utdrag följer här:

“VID MITTEN av 1850-talet var det mycket som hände i Sverige och i denna del av Sábme. Reformer infördes, ståndsriksdagen avskaffades och en demokratiseringsprocess påbörjades. Den industrialisering som i Sverige släpat efter de andra europeiska ländernas fick fart. Sveriges tidigare ointresse för landets norra delar bröts. Här fanns inte bara vackra fjäll, spännande folk och exotism utan också ett framtidsland där det gick att utvinna naturresurser och tjäna pengar.

INFRASTRUKTUR med järnvägar, vägar och telegrafnät uppfördes. Sveriges geologiska undersökning, SGU, startade omfattande undersökningar av berggrunden och av jordarterna i Sábme. SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, såg dagens ljus. Urbaniseringen accelererade och eftersom många människor emigrerade rådde konkurrens om arbetskraften för alla statliga projekt – vilka i Riksdagen benämndes Den stora Norrlandsfrågan. Därför gjordes satsningar för att effektivare kolonisera Sábme så att folk hellre stannade hemma än begav sig utomlands.

SKOGSBRUKET kom igång på allvar och vattendrivna sågverk byggdes upp vid vattenfall i inlandet, som låg nära avverkningarna. Med häst var det logistiskt effektivare att transportera sågat virke än timmerstockar. Fram mot slutet av seklet upphörde dock de flesta vattensågverk till förmån för ångdrivna dito, vilka anlades vid kusten, nära utskeppningshamnarna. Timret kördes med häst till avlägg vid vattendragen och poster med flera tusen stockar åt gången flottades till sågverken i bäckar och älvar. Skogsbruket, flottningen och sågningen blev allt mer storskalig. Stenar som hindrade stockarna att flyta fritt i vattendragen sprängdes bort. Kistor och avledningar anordnades för att hindra timret från att bröta ihop sig eller tryckas upp på land.

DET MESTA av detta gick Kvikkjokk förbi. Här levde folk som vanligt, med småbruk, jakt, fiske och turism. De tekniska landvinningarna i byn under den senare delen av 1800-talet inskränkte sig till den vattendrivna sågen i Gamájåhkå. Men mot slutet av århundradet kom de revolutionerande uppfinningarna hästslåttermaskinen och mjölkseparatorn, vilka till stor del underlättade livet.”


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


One Reply to “Pirkit Amma – legend i kulturlandet”

  • “DET MESTA av detta gick Kvikkjokk förbi. Här levde folk som vanligt, med småbruk, jakt, fiske och turism”.
    Ja just så var det.
    Avvittringen, som kronan (staten) gjorde just då, i lönndom, avsiktligt just i lönndom, blev en mycket obehaglig överraskning för vanligt folk i våra trakter.
    När jag kom till Moskosel på 90-talet var allt obekant för mig.
    Till exempel trodde jag då att det bodde “samer” i Lappland, som alla andra så totalt hjärntvättad av skola och media så trodde jag på samemyten.
    Ganska snart blev det klart att renskötsel är ett jobb som vilket jobb som helst, i byarna i Lappland vill säga.
    I media kan då och då någon i byn för “same”, trots att denne inte är det man då skulle förvänta sig, ur en “annan folkgrupp”, som på något mirakulöst sätt skulle ha lyckats leva helt på sidan.
    Nej, renskötare flins lite varstans, givetvis är de som alla andra i samhället, medans de flesta i deras familj och släkt på inte är “samer”.
    Då började min Sverigebild rämna…
    Sedan dess har jag tvingat mig själv att läsa på.
    Fort kommer man just till Avvittringen, då landet stals av kronan, kungen och hans kompisar på Östermalm, som satt där nere och drack konjak och delade upp landet i norr mellan sig.
    Utan att säga något, vi här uppe var ju “lappar”, dvs i deras rasistiska världsbild en allt för lågt stående ras för att de ens skulle orka tala med oss en enda gång om någonting överhuvudtaget.
    Gustav Vasa, en av de värsta förbrytarna i Europas historia, ansåg att norr var ”Herrelöst land”, vilket just innebar att det inte fanns någon att tala med, han talade aldrig med någon som inte var av hög börd, alla undersåtar i hans rike var slavar.
    Därför var stölden av landet i norr inget brott, det fanns ju ingen motpart, ingen Herreman som skulle kunna gå emot.
    Avvittringen (Landgrabbing) är det förlopp som ännu styr livet här uppe; skogsbolag, vattenkraft, gruvindustri, nu även runt vindkraftsutbyggnaden.

    När folket i norr till slut insett förloppet, vaknat upp, så spreds tron på revolution, att vi likt dom i Ryssland skulle tåga in i Stockholm och mörda dessa förbrytare, för att sedan införa kommunismen, proletariatets diktatur.
    Jag var ändå skönt att vi slapp den ”grejen”.
    Men problemet kvarstår.
    Vi lever under kolonialt styre, 2019…
    Och det ser inte ut att finnas någon ände.
    Sosseriet i norr är numera en integrerad del av utsugningen, hjärntvättade på bästa sätt.
    Var kan vi då hitta hopp?
    Ja inte bland något politiskt parti eller tung organisation, det är helt klart.
    Men bland människor med kunskap finns åtminstone möjligheter till vägar framåt.
    Jag är djupt imponerad av Matti Berg, ordföranden i Girjas.
    Hans orädda stil är något att ta efter.
    Lycksele med repatrieringarna likaså,
    även om media fullständigt raserade hela grejen med sina lögner,
    i vanlig ordning.