När det statliga rasbiologiska institutet blev verklighet 1921 genomsyrade rasismen det svenska statsetablissemanget. Samer, romer, judar och tornedalsfinnar ansågs tillhöra så värdelösa raser att de knappt kunde ta hand om sig själva. Och samerna som folk skulle dö ut inom en snar framtid, sades det. … Fortsätt läsaRasbiologin blev (folkmords)lag
Jag har publicerat en artikel om björnen i tidningen Samefolket. Artikeln är byggd dels på egenupplevda händelser, men också på citat från forskare och intervjuer av samer. Träffar: 99
För första gången besökte jag licensområdet väster om Kvikkjokk tillsammans med Elina, min äldsta dotter. Ville visa henne våra gamla älgjaktmarker, hur man gör när man kikarjagar, hur man lockar, hur man slaktar, var det är bäst att tälta och ta ved. Men jag glömde … Fortsätt läsaSkjutglada européer spolierar inhemsk jakt
– Jag är då lika mycket lapp som Tor, sa en 75-årig herre i en by utanför Jokkmokk som var förespråkare till den planerade gruvan i Gállok. – Min man är lika mycket same som Tor, yttrade en medelålders kvinna gift med en annan gruvkramare. Det … Fortsätt läsaDet handlar om samiska principer
Min morbror Mauritz Eriksson var mycket intresserad av spår från forntidsfolket som han hittade i skogar och på fjäll. I början på 1980-talet visade han mig lyrisk en fångstgrop vid Mállenjárgga söder om Kvikkjokk. Jag funderar på att gå dit igen och se om gropen … Fortsätt läsaForntidens jakt vid Nuortta Suohppa
Från 1300-talet fram till 1900-talets första del var fällor av allehanda slag oerhört viktiga verktyg för mina förfäders jakt. Dels för matanskaffning men också för att kunna betala den skatt som den svenska staten tvingade på samerna. För den nordliga delen av sábme kunde ibland … Fortsätt läsaFlaken, verktyg för skattebetalning
Den silverfärgade bilen körs kors och tvärs längs skogsbilvägarna väster om Jokkmokk. Tre italienska småviltsjägare sitter bredvid varandra i framsätet. Mellan dem syns piporna från deras hagelgevär sticka upp. De färdas genom områden där ortsbor bedriver älgjakt, men det är ingenting som bekymrar dem. De … Fortsätt läsaFulla italienare skjuter allt
Morfars Mauser 6,5×55 som nu är min! Vilken patina, vilken känsla att hålla i hans trotjänare, se på all slitning på stocken, fantisera om alla jakter. Som Pinfiringen, läs första inlägget i ämnet, har också denna älgstudsare snälltryck. Kommer ihåg att jag lånade denna bössa … Fortsätt läsaMorfars skjutvapen: Mausern
När min morfar Rupert Eriksson (1887-1973) gick bort var det någon av hans två söner som skulle ärva hans jaktgevär. Inte morfars äldsta barn Margith och definitivt inte sladdisdottern Maj-Britt, min mor. Morfars två flitigast använda bössor, en Mauser 6,5×55 för storvilt och en enskottssalongare … Fortsätt läsaMorfars skjutvapen: Pinfiringen
Jag har jagat sedan barnsben. Född i en jägarsläkt blev jag präglad av jakt från tidiga år. Det var manligt. Det var så man skaffade mat, eller fick pengar. Jaktetiken var dock otroligt viktig. Aldrig skjuta för mycket, även om man kunde. Alltid vara säker … Fortsätt läsaJakt som sport och statusmarkör
Malin Brännström, fd. jurist på Svenska samernas riksförbund SSR, gör en klok analys av domen i Girjasmålet (från Fb den 24 januari 2020). En text som alla borde läsa 🙂 “Igår fastställde Högsta domstolen att Girjas sameby har rätt att upplåta småviltsjakt och fiske på … Fortsätt läsaInsatt jurist analyserar Girjasdomen
Jag, dotter Astrid med pojkvän Lars-Isak blev bjudna till min vän Annette Seldén och hennes man Egon för en övernattning och guidade turer i den halländska naturen vid Vallda, där de bor med barnen Tilda och Emil. Se litet klipp från badning i poolen 🙂 … Fortsätt läsaHos Annette Seldén och Egon
Vintern 2013-14 surfade jag runt och tittade på bilder i Nordiska museets samiska samlingar. Sökte på pilbåge, men fick ingen träff, ett resultat som jag också anade innan jag sökte. Ändra sökordet till armborst och fick upp en bild av en armborstkolv med graverade renhornsbeslag … Fortsätt läsaArmborst från Stuorsuoloj/Björkholmen i Tjäruborgarens land
”Pirkit-Amma var född i trakten av Kvikkjokk och hade en bror vid namn Niila och en syster Magga. Dessa bröder hade sitt vår och höstviste på södra sluttningen av Rauna-berget, norrut från Kvikkjokk, cirka tolv kilometer, vid sjön Tatas norra strand. Då Amma var liten … Fortsätt läsaVid Huhttán lever arvet efter Pirkit Amma
En mycket givande session i Piteå är nu avslutad. Bodde hos min farbror Bosse Lundberg och Kjerstin på Norra Pitholmen där jag blev uppassad på bästa sätt. Sedan solen hade gått ner kvackade ett gäng gräsänder lågmält. De simmade alldeles vid huset. En rolig och annorlunda … Fortsätt läsaSaknad jagad mat
Han skulle ha blivit 80 år i september min gode vän Erik Yngvesson. Min mor berättade många historier om hur hon och kusinen Erik lekte i Kvikkjokk som barn. Hur nära de stod varandra. Också jag och Erik kom varandra nära. I början var han … Fortsätt läsaErik Yngvesson 1936-2016
Idag avgjordes Skallkungen – jaktprovs-SM för skällande fågelhundar. Jag följde med provgruppen Jan Ludvigsson och domare Kent Renlund med sjuåriga norrbottensspetsen Kolgårdens Troj. Halv storm under de tre timmar provet pågick och naturligtvis inte en enda fågel som satt för hunden. Det var i alla … Fortsätt läsaSkallkung utsedd i Jokkmokk
Igår var jag på älgjakt med gode vännen Lars Öderyd och hans jämthund Astok. Samlar material till en uppföljare till min film Löshundsjakt i norr. Tyvärr var det vindstilla mest hela tiden. En mindre ko ståndade Astok. Lasse kallade in honom, men eftersom vi var … Fortsätt läsaI gammelskogen med Astok och Lasse
