Igår kom hon fräsande alltför fort och missade den lilla infarten. “Vänd om på parkeringen och ta första till vänster”, säger jag i telefonen. Hon parkerar och kliver ur bilen. Lyser av driv och glädje när jag möter henne för första gången sen hon var … Fortsätt läsaTina Harnesk gör bokresearch
Idag full sprutt på Gamájåhkå. Den enda snö som finns kvar i Hyttan*/Kvikkjokk är i de högar som traktorn lagt upp, som vid Lillgrenen nära Ungdomsgården, tidigare prästgård. Älven öppen och det är isfritt långt bortanför Storholmen i Sakkat. Dåligt med sjöfågel och vadare. Den … Fortsätt läsaHyttan den 20 maj
Huhttán, Sládán, Mállenjárgga, Livkko, Vuogájávre, Tsielekjåhkå, Unna Vuogá, Fieres, Ruopsok, Rákkas, Ridovárre, Stájgáguovddel, Gurávágge, Bávve, Darrevuobme, Darrávrre, Darreädno, Ántilåpptå, Bádurgårsså, Måskásjguojkka, Rivggonjunnje, Såmmarlappa, Gárddevárre. Så nedströms Darrávrre: Luoppal, Basseuksa, Unna luoppal, Njoammelgårttje, Njunjes, Bäcken, Råvejåhkå, Rávvdagiedde. (Återkommer om namnen i del 2.) Varför en radda … Fortsätt läsaSkotertur i kulturlandskapet
Jag är uppväxt med Kvikkjokks fjällstation. Det rödmålade komplexet på åsen vid Gamájåhkå som dominerar utsikten mot väster, bara ett stenkast från hemstället. Nära min stuga och det hus min mor föddes i. Morfar Rupert Eriksson var i många år tillsyningsman för STF parallellt med … Fortsätt läsaSTF:s Kvikkjokks fjällstation 1928-2023
Han kommer upp då och då i huvudet kamraten Yngve Ryd. Saknar honom oerhört, som så många andra som inte längre finns som synliga. När man själv börjar bli till åren droppar de av allt eftersom. Det är en jävla sorg. Partners kommer och går … Fortsätt läsaYngve min vän
DET NYA 16 METER HÖGA HOTELLET: Synpunkter gällande detaljplan för Kvikkjokk 3:23-1 diarienr 2020:944 Nedan lämnar jag löpande synpunkter på delar av den detaljplan Jokkmokks kommun upprättat för Kvikkjokk. Rent allmänt kan jag konstatera att detaljplanen innehåller åtskilliga sakfel, vilket är anmärkningsvärt. Det är beklagligt om … Fortsätt läsaNya detaljplaner för Kvikkjokk, mina synpunkter
Gruvindustrin i Kvikkjokksfjällen har alltid präglats av en vildavästernmentalitet. 1600-talets tvång och tortyr av samer som vägrade dra silvermalm med sina renar och med två gruvor i Padjelanta och Sareks nationalparker vilka fortfarande läcker tungmetaller till Lilla Lule älv. Omfattande sprängningar på berget Ruovddevárre 12 … Fortsätt läsaStatliga SGU-ligister sprängde rödingsjö vid Kvikkjokk
Återigen överraskar mig Filip Hultblad och hans bok Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken utgiven 1968, då jag var sju år. Rimmarna, alltså den lulesamiska släkten Rim, har jag aldrig hört har varit verksamma i Kvikkjokksområdet, mest i bland annat Bårjås/Porjus, Muttos/Muddus … Fortsätt läsaRim skattade för fjäll vid Kvikkjokk
Lappskatteland i Jokkmokk. Varenda fläck mark i nuvarande Jokkmokks kommun rymdes i ett lappskatteland. Områden där samer hade full äganderätt vilka de skattade för i över 500 år. Filip Hultblad har på ovanstående karta restaurerat en samling så kallade lappskatteland vid Lilla Lule älv i … Fortsätt läsaLappskatteland i Jokkmokk
Bilden: Min son Anton vid ett gruvhål på Silbbatjåhkkå i Padjelanta nationalpark sprängt på 1660-talet. I Norrbottens-Kuriren den 27 december 2021 gick att läsa om förorenade områden i Norrbottens län. Ingenting stod dock om gruvorna i Kvikkjokksfjällen vilka fortfarande, efter 400 år, konstant, läcker gifter … Fortsätt läsaStatens slapphet med sina egna giftiga gruvor
I Huhttán, Kvikkjokks delta, har jag under många år följt hur glaciärslammet byggt upp nytt land och hur detta land successivt börjar koloniseras av växtlighet. Först en ny liten ö på kanten av älven. Slät, bara sand, inte någon grönska alls. År efter år svämmar … Fortsätt läsaPionjärer vid iskanten
Jag äger hälften av ett hemman med gammelskog norr om Kvikkjokk. Att äga mark är speciellt viktigt för oss samer utan medlemsskap i någon sameby. Men då måste man äga så pass mycket att det ger delägarskap i Allmänningen. Då har man allmänningsrätt och kan … Fortsätt läsaJag äger gammelskog i Pirkit Ammas skatteland
Sann rikedom är att ha tillgång till fisk som levt i vattendrag vilka inte besudlats av gruvors gifter eller kalhyggens tungmetaller och humus, vilken täcker och förstör fiskarnas lekbottnar. Här i övre änden av Lilla Lule älv står gammelskogarna täta efter stränderna. Känslan av att … Fortsätt läsaMat från rena vatten
År 1605 beslutades att Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Jukkasjärvi och Enotekis skulle bli marknadsplatser med egna kyrkor. Läs mera här. Tre årtionden därefter startade den svenska staten Piteå silververk och knappt tre decennier därefter Luleå silververk. Innan marknaderna, kyrkorna, gruvorna och smälthyttorna var Sábme, Sápmi, Saepmie … Fortsätt läsaSvenskt gravskick av samer i Sápmi
Solen går ner över Vállenulppe, eller Prinskullen som den fick heta efter Karl XV:s besök 1858 när han ännu var prins. Också prinsen åkte båt efter Kvikkjokksälven. Foto: Tor Tuorda. Egentligen är jag inte intresserad av kungligheter men jag vill ändå beskriva en del av … Fortsätt läsaPrinsen Karl XV:s resa till Kvikkjokk
Huhttán, Hyttan, Kvikkjokk. Längst bort i bilden syns Bårddetjåhkkå i Sarek 2007 m.ö.h. Under silverbrukstiden i Kvikkjokk 1662-1702 fanns ett 40-tal byggnader av olika slag plus broar och dammkonstruktioner. Det finns inte någon karta som visar hur byggnaderna låg, annat än hyttanläggningen, bokverket (malmkrossen), vaskhuset, … Fortsätt läsaByggnader i silverbruket i Kvikkjokk
Huhttán, Hyttan, Kvikkjokk i början på maj 2010. Här anlades Luleå silververk 1661. Tv. i bild ligger Prästsidan, som stranden väster om Gamájåhkå fortfarande heter eftersom prästen bodde här. På Hytteholmen/Gammelgården, i bildens mittre del bodde Christina Groth. Hon huserade i den alltmer förfallna sk. … Fortsätt läsaArvet efter Christina Groth
Kulturmark byter skepnad. 1634 kom svenskarna stormande till fjället Nása i Arjeplogs fjällvärld för att tjäna storkovan på att bryta och förädla silvermalm. Staten ansåg att det borde finnas nybyggare som kunde betjäna folk och djur efter transportvägarna. Stora insatser gjordes därför för att locka … Fortsätt läsaKulturmark byter skepnad
När min morfar Rupert Eriksson (1887-1973) gick bort var det någon av hans två söner som skulle ärva hans jaktgevär. Inte morfars äldsta barn Margith och definitivt inte sladdisdottern Maj-Britt, min mor. Morfars två flitigast använda bössor, en Mauser 6,5×55 för storvilt och en enskottssalongare … Fortsätt läsaMorfars skjutvapen: Pinfiringen
I begynnelsen fanns endast samer i Sameland, sen kom svenskarna. Nedan följer en superkort beskrivning om samer och den svenska invandringen och kolonisationen i Sábme (källa: samer.se): År 98 – Den romerske historieskrivaren Tacitus beskriver samer för första gången: De äter örter, klär sig i … Fortsätt läsaSamelands historia 98 – 1992, superkort version.
Nedan följer extramaterial till skriften Pirkit Amma, legend i kulturlandet, som går att besälla på pm eller mejl till t(at)kvikkjokk.nu. Pris 80 kr. Swisha helst 0702300955 🙂 Diggehájkka, tingstallen. En stor gammal tall som stod ett par kilometer norr om Huhttán (Kvikkjokk), som idag Kungsleden … Fortsätt läsaPirkit Amma och Diggehájkka, extramaterial
Här beskriver jag en era som pågick parallellt med den senare delen av Amma Larsson Pirkits liv. På en plats som var honom väl bekant. Texten och bilderna fick inte plats i den 24-sidiga skriften Pirkit Amma – legend i kulturlandet som jag nyligen gett … Fortsätt läsaPirkit Amma och Ruotevare järnmalmsfält
Så är den äntligen skickad till tryckeriet, trycksaken Pirkit Amma – legend i kulturlandet. Den är ingen bok, inget häfte, ingen broschyr, utan en skrift. Låter en aning religiöst, men det finns ingen annan benämning. Fyllig som bara den med en massa researchat material, egna … Fortsätt läsaPirkit Amma – legend i kulturlandet
Nu är det minus 13 och Kvikkjokksälven fortsätter att frysa ihop ordentligt. I förrgår gjorde jag en sista isbrytande båttur efter Darreädno och Vinbärsälven och hade vattnet i kamerafokus 🙂 Visningar: 50
Visningar: 38
Astrid ville gärna följa med på den skogstur jag planerade. Blir så glad av att tonåringen ville bekanta sig med skogen, landskapet och kulturlämningarna norr om Huhttán/Kvikkjokk där vi har våra rötter. Jag ville återvända till platser som jag besökt för nära 30 år sedan. … Fortsätt läsaSkogsvandring i Pirkit Ammas land
Visningar: 4
I september, på en jaktlig insats i den fjällnära kvikkjokksskogen, vandrar jag till en för älgar superb örtvall mitt i granurskogen. Det är regnigt, blåsigt och kallt. Eldar. Så börjar en hund skälla en bit bort. Ett gångstånd som fort kommer närmare. Jag gör mig … Fortsätt läsaHet sommar har gett minikalvar
Det är spännande med ortnamn. Helst här i Sábme där samiskan på ett ofta beskrivande sätt har namngivit landskapet och där många ord är flera hundra år gamla. Riehpentjåhkkå. Antagligen fördjupningen i fjället som ser ut som rökhålet i en tältkåta, riehpen. Dock finns namn … Fortsätt läsaKnepiga samiska ortnamn vid Huhttán/Kvikkjokk
Min nya granne i Huhttán schaktade i helget ut marken vid sin stuga. Grunden av en en kolbotten från 1660-1702 frilades. När jag var liten visade min morbror, som då ägde stugan, det svarta kolet i marken. Här hade det kolats flitigt för att underhålla … Fortsätt läsaBolmande hytta, rykande kolmilor och dunkande malmkross
