Tor Tuorda Kvikkjokksfotografen
Med coronavirus och extrem medial bevakning vill jag belysa hur Jokkmokks befolkning förr i tiden kunde drabbas av dödsfall. När jag bläddrade i en bok som jag 1999 var bildredaktör för reflekterade jag över Harald Grundströms karta. Återuppvaknandet kom efter att jag formgivit en skrift … Fortsätt läsaMassgrav i Jokkmokk med 60 kranier
Allmänningen, vad är det för något? är en fråga som säkert många ställt sig. Nedan följer axplock från en akademisk avhandling i ämnet från 1977 av Ingrid Liljenäs: Allmänningsskogarna i Norrbottens län – deras betydelse för det enskilda skogs- och jordbruket. ”Det är nu 100 … Fortsätt läsaJokkmokks allmänning
Jag for med sonen Nils på en liten skotertur i gråvädret till renarna som temporärt stödutfodras med torrhö vid Randijaur. Trygga och välnärda. Till och med kalvarna var i gott skick trots denna återigen tuffa vinter. En grupp renskötare i Jåhkågasska tjiellde låter sina renar … Fortsätt läsaRenar vid Randijaur
Över den mårka som fanns vid forsen mellan Bárkávrre (Parkijaur) och Ráddnávrre (Randijaur), där nu Parki kraftstation ligger, kom Carl Linnaeus (som fick efternamnet Linné efter att han adlats) vandrande på sin Lappländska resa år 1732. Linnaeus hade innan han gick på mårkan blivit rodd … Fortsätt läsaLinné logerade i Parkijaur
Jag med en gädda i Kvikkjokk. Foto: Anton Lundberg. I min uppväxt präglades jag med att gäddan var en skräpfisk. De flesta människor i denna landsända har denna åsikt. När näten vittjades och en dylik varelse dök upp över relingen ordentligt intrasslad hördes ofta orden … Fortsätt läsaSvunnen hatad valuta
1897 fällde en storm en miljon grova tallar i Jokkmokk. Många träd stod dock kvar i de skogar där stormen dragit fram som värst. Då fanns det mest naturskogar och urskogar – gammelskogar – med stor variation av tallar, granar, björkar, sälgar, rönnar, aspar och … Fortsätt läsaStormen 1897 kommer igen
Troligen är detta första mötet med finnspetsvalpen Mickel. Ägaren övervakar hur det går genom fönstret. Pappa Lennart tar bilden. Mickel hette min första hund, en finnspets. Min och min, det var väl snarare pappa Lennart som köpte den med tanke på fågeljakt, men den blev … Fortsätt läsaJag och min hund
. Min mor Maj-Britt står 1970 vid en eldstad vid sjön Tjårokjávrre i det som den svenska staten långt senare beslutat bli världsarv, regleringsområde, Natura 2000-område och naturreservat. Viktigt och bra att natur skyddas. Ju mer desto bättre. Jag skulle dock önska att naturskyddet skulle … Fortsätt läsaUrminne som inte gills
Mysstund 1964. Då fanns inga tecken på någon cancer. Har skannat några gamla bilder som självterapi. De flesta har min älskade far Lennart Lundberg tagit, men det finns också några av honom själv, också med mig.Jag har många ljusa minnen av honom, men också mörka. … Fortsätt läsaMin far och jag
Malin Brännström, fd. jurist på Svenska samernas riksförbund SSR, gör en klok analys av domen i Girjasmålet (från Fb den 24 januari 2020). En text som alla borde läsa 🙂 ”Igår fastställde Högsta domstolen att Girjas sameby har rätt att upplåta småviltsjakt och fiske på … Fortsätt läsaInsatt jurist analyserar Girjasdomen
Hatet mot oss samer väller ut på sociala medier efter Girjasdomen, som på anonyma Jodel:Usch för Girjas, bort med sameparasiterna. Ja, inte är det konstigt man hatar lappar.Save a wolverine kill a sapmi!! Nu måste den svenska statens regering vakna och med full kraft initiera en … Fortsätt läsaGirjas HD-dom skapar hat mot samerna
Nedan följer extramaterial till skriften Pirkit Amma, legend i kulturlandet, som går att besälla på pm eller mejl till t(at)kvikkjokk.nu. Pris 80 kr. Swisha helst 0702300955 🙂 Diggehájkka, tingstallen. En stor gammal tall som stod ett par kilometer norr om Huhttán (Kvikkjokk), som idag Kungsleden … Fortsätt läsaPirkit Amma och Diggehájkka, extramaterial
Här beskriver jag en era som pågick parallellt med den senare delen av Amma Larsson Pirkits liv. På en plats som var honom väl bekant. Texten och bilderna fick inte plats i den 24-sidiga skriften Pirkit Amma – legend i kulturlandet som jag nyligen gett … Fortsätt läsaPirkit Amma och Ruotevare järnmalmsfält
Så är den äntligen skickad till tryckeriet, trycksaken Pirkit Amma – legend i kulturlandet. Den är ingen bok, inget häfte, ingen broschyr, utan en skrift. Låter en aning religiöst, men det finns ingen annan benämning. Fyllig som bara den med en massa researchat material, egna … Fortsätt läsaPirkit Amma – legend i kulturlandet
Johan Märak jojkar älgen på Terra Madre urfolkskonferens 2011. I kyrkan igen idag för sedvanlig ritual inför en begravning. Nyss, känns det som, var det vännerna Östen Nägga, och så Lars Guttorm Blind. Nu blev det Johan Märak. Kulturinstitutionen, jojkaren, berättaren, prästen. Förvisso var Johans … Fortsätt läsaJohan Märak 1928-2019
Lapp. Ett ord som många samer avskyr. Ett ord som svenskar konstruerat. Ett nedvärderande ord som Sveriges kungar, politiker och tjänstemän använt sig av i alla tider. Också idag. Nyss. I Girjasmålet haglade lappordet. Och statens advokater repeterade ordagrant motiven för statens första påtvingande renbeteslag från … Fortsätt läsaLappar enligt Sverige
Här står jag hemma i Ráddnávrre/Randijaur och ser likgrå och förbannad ut. När Åsa Lindstrand tog bilden var det tanken på 1928-års renbeteslag som fanns i mitt huvud. Den sliehppa/barmkläde jag bär har jag fått låna av Östen Nägga i Jokkmokk. När denna lag, byggd … Fortsätt läsaDu är inte same!
I förra veckan klev jag in i tingsrätten i Gällivare. Staten hävdar att jag har begått ett brott då jag i april körde skoter till Tjårokjávrre och Vállásj, dit jag for för att fotografera och kolla hur det stod till med den tusenåriga tallen. Jag … Fortsätt läsaOm rätt och förbud
Stora delar av nedanstående text lämnade jag till till de tre nämdemän och den notarie som förde ordet på tingsrättsförhandlingen jag blev kallad till igår, mål nr. B 703-19, Gällivare tingsrätt. Jag anser mig oskyldig till brott mot terrängkörningslagen. Enligt Sveriges lagparagrafer är jag … Fortsätt läsaI tinget klassad som brottsling
Med anledning av stundande tingsrättsförhandling vill jag påvisa några exempel på inkompetens och övergrepp som jag och många andra ”Uppåtbor” blivit drabbade av genom åren. Följande text är stomme till ett bokkapitel om svensk kolonialism som jag planerar ge ut tillsammans med en annan författare. … Fortsätt läsaPortad från kulturlandskap vid Kvikkjokk, och kriminell!?
Gamla och nya undersökningstillstånd. Den lilla pentagonen uppe till vänster omsluter berget Ruovddevárre, innanför gränsen till i världsarvet Laponia. Ruotevare nr 1 är Beowulf Minings första undersökningstillstånd i Jokkmokks kommun. De mineraler bolaget vill undersöka är titan och järnmalm. Samma år, 2006, slår Beowulf ner … Fortsätt läsaDen planerade gruvan i Kallak hotar Laponia direkt
Jag och min son Nils besökte Hästkullens naturreservat härförleden, som ligger 17 kilometer ostnordost om Jåhkåmåhkke/Jokkmokk. Ett jättefint talldominerat reservat med mängder av arter som bara kan leva i tallskogar som aldrig tidigare har kalavverkats. Med sina nya springskor far Nils lycklig runt på mellan … Fortsätt läsaSkogssamisk kultur osynliggjord i naturreservat
Under medeltiden och fram till ungefär förrförra sekelskiftet ansågs skogen vara hemvist för tomtar och troll och allsköns oknytt. Folk var livrädda för den gamla skogen. Idag sägs det vara tvärtom. Nu anses svenskarna älska skogen. Men alltför få ser skillnaden på en samling planterade … Fortsätt läsaDen fasansfulla skogen
Astrid ville gärna följa med på den skogstur jag planerade. Blir så glad av att tonåringen ville bekanta sig med skogen, landskapet och kulturlämningarna norr om Huhttán/Kvikkjokk där vi har våra rötter. Jag ville återvända till platser som jag besökt för nära 30 år sedan. … Fortsätt läsaSkogsvandring i Pirkit Ammas land
Från det jag var liten har jag hört den otroliga berättelsen om Spöktåget från Bidtja/Nautijaur – fågelvägen 43 kilometer nordväst om Jokkmokk. Allt utspelades år 1933. Nedan återges berättelsen från ett nyårsnummer av Stockholms-tidningen anno 1938: Spöktåget i Jokkmokk Det som nedan återges, har berättats … Fortsätt läsaSpöktåget i Jokkmokk
Jag har under alla mina 30 år som stillbildsfotograf och typ 15 år också som filmare tänkt på, och fått propåer om, att dokumentera samisk slöjd, duodje, till en bok eller film. Men jag har aldrig kommit till skott, förrns i år 🙂 Det började … Fortsätt läsaMina filmer i utställning om duodje till Ajtte som fyller 30
Från 1800-talet fram till att älvarna byggdes ut med vattenkraftverk pågick flottningen i den nuvarande Jokkmokks kommun. Under flottningens sista cirka 30 sista år längs Lilla Lule älv var den effektiv och välordnad. Stenar sprängdes i forsarna för att virket skulle flyta så bra som … Fortsätt läsaFlottning på Lilla Lule älv
Inför det statliga bolaget Vattenfalls uppdämning av sjön Bárgávrre genomfördes 1968 en arkeologisk inventering av de natur/kultur-områden som skulle dränkas. Parki kraftstation byggdes så i Parkiforsen i Lilla Lule älv, mellan byarna Randijaur vid sjön Ráddnávrre och Björkholmen vid sjön Skálkká. Jag har återupptäckt offergrottan. Jämför … Fortsätt läsaOffergrotta på Tjäruborgarens land
Ska Stortall’n i Vállásj stagas upp, som The Major Oak? The Major Oak i Nottingham, England och Stortallen i Vállásj, Kvikkjokk, Huhttán, Sábme, Sverige. Bägge träden cirka tusen år gamla. Skillnaden är att den ena är en ek och den andra en tall. En andra … Fortsätt läsaSka Stortall’n i Vállásj stagas upp, som The Major Oak?
En minst sagt skrämmande läsning, läs pdf via länk nedan. Företaget Vattenfall torde för övrigt hålla rekord i galnast företagsnamn. Vattenfall. De har ju inte gjort annat än att dränka vattenfallen. Betänkande afgivet den 17 mars 1903 af den för utredning beträffande vissa statens tillhöriga … Fortsätt läsaStatens utredning 1903 av exploateringsbara vattenfall
