Gruvhelvetet inleddes i Nása 1634. Högst upp på fjället, vid gränsen till Norge, startade den fabulösa gruvhysterin i Sábme. I Nasafjäll, som den svenska kolonialmakten kallade silverfyndigheten, var också startskottet för svenskarnas kolonialism i den norra delen av Sámeednam. 1634 började samiska heliga platser att skändas med krut i arjeplogsfjällen. Samer utsattes för tvång och tortyr och deras renar plågades till döds. Gruvvägen till Nása ”kantades av renskelett”, sägs det.
Installationen ”1634” av Anders Sunna och Michiel Brouwers visades på Göteborgs konsthall 2019. Klicka på den 16 sek. långa videon. Foto: Tor Tuorda.
Gruvhelvetet inleddes i Nása 1634
Isak Tiock hette Bergsmästaren som styrde Piteå silververk, där malmen sprängdes upp i Nása och drogs i pulkor av renar de 45 kilometrarna ner till tallskogen vid Säddvájávrre där en smälthytta anlades (se karta från Fornsök)vid en bäck vars vatten bland annat drev det verk som krossade malmen och troligen också hyttans blåsbälg. Bäckens originalnamn är glömt idag. Istället är den kolonialt nog döpt till Silbbajåhkå (Silverbäcken). Det hedland med grova tallar som fanns i sluttningen vid hyttan kallas patetiskt för Huhttángielas (Hyttheden), trots att det numera bara växer björk på det tidigare skövlade hedlandet. Brukets behov av ved och timmer var enormt, så all skog kalavverkades. Uppströms Silbbajåhkå hittas sjöarna Vuolep Silbbajávrre och Alep Silbbajávrre (Nedre Silversjön och Övre Silversjön). Berget vid Alep Silbbajávrre heter Silbbatjåhkkå (Silverfjället) och nordväst om hyttan ligger ett berg som naturligtvis heter Silbbaváratj (Silverberget).
Gruvhelvetet inleddes i Nása 1634. Också i silverhyttan vid Säddvájávrre. Här huserade bland andra bergmästaren Isak Tiock med sitt skräckregemente. Överträdelser bestraffades utan pardon och samer, fastbundna med rep, kastades i strömmen några vändor för att bli mer fogliga. Kring 160 samer finns begravda här. Mångas öden är okända när Tiock troligen mörkade de värsta illdåden han ställt till med. Piteå silververk var också början av en tystnadskultur gentemot samer och samisk kultur som i stora drag fortfarande präglar Norrbotten.

Inte nog med 1600-talets fasansfulla behandling av samer i Nása och på hyttplatsen, 1800-talets förödande lagstriftningar, avvittringen och 1900-talets fortsatta skapande av lagar och omdöpningar av samiska ortnamn. Nu kom också storskaliga vattenkraftsregleringar, också i sjön Säddvájávrre vilket medförde att lämningarna från hyttplatsen och en stor mängd gravar blev dränkta under vattenkraftsmagasinet.
Silververk i Luleå?!
Det är dock glädjande att den samiska historien i Sábme uppmärksammats allt mer på senare tid. Jag blev rent lycklig när en av de två ansvariga till den populära Historiepodden, Robin Olofsson, bördig från Arvidsjaur, i slutet av förra året gav ut en historiebok om den norra delen av landet. Jag lyssnade på boken och mina lycka bestod när författaren lyckats få med många viktiga händelser. Efter ett par kapitel började det dock skava litegrann. När han pratade om Karl IX ambitioner för lappmarken och kungens anläggande av marknadsplatser. Robin Olofsson nämnde bara två av platserna och utelämnade de övriga tre Enontekis, Jukkasjärvi och Jokkmokk, där marknaden för övrigt startar nu på torsdag. Det var urschligt. Men värre blev det, tyvärr. Olofsson berättade bra om Nasafjäll, som ju ligger längs hans egen älvdal, men när han var färdig med det nämnde han flyktigt bara att det efter Nasafjäll också startades ännu ett silververk, i Luleå! Jag slutade lyssna. Det är synd att dett ska fallera också när en inhemsk förmåga håller i spakarna.
Efter Piteå silververk startade Luleå silververk. Det låg inte i Luleå utan i Kvikkjokk, vid Lilla Lule älvs källflöden. I Kvikkjokk, eller Hyttan, Huhttán, låg smälthyttan med ett trettiotal byggnader. Två gruvor fanns i nuvarande Padjelanta och Sareks nationalparker. Jag har också skrivit inlägget Bolmande hytta, rykande kolmilor och dunkande malmkross på denna blogg.

Bilden med triangeln är vanligt förekommande när Nása beskrivs idag. En lite pittoresk och trevlig detalj som typ kocken klingade i när det stekta fläsket, med ägg och pommes var klart för gruvarbetarna att äta…
I bakgrunden skymtar min dåvarande familj med Carina och barnen Anton och Elina vid resterna av en gruvstuga. Vi besökte platsen 1993. Jag kunde inte ta någon närbild av en leende familj på denna plats. Kände bara vemod och mörker av att vistas här. Tog en bild av Carina efter att jag famlat mig in i ett 1800-talsschakt. Jo det fortsatte att brytas också vid en senare period.



…di svenskes västindien.
Gruvhelvetet inleddes i Nása 1634. Då var det krig på krig med den ena galna kungen (och drottning) efter den andre. Den svenska kolonialmakten behövde pengar för att betala sina legoknektar i arméerna. 1635, då gruvan var i drift, skrev riksrådet Carl Bonde: ”Med Guds hjälp så skall detta bliva di svenskes Västindien.” Sverige hade ingen annan rik koloni som man kunde plundra, som Spanien i Sydamerika. Rikedomen låg här, trodde man, och därför satsades enorma resurser för att spränga upp silverskatterna. Men allt blev en flopp.

Gruvhelvetet inleddes i Nása 1634 förvisso, men helvetet pågår ännu. Nu är det inte krig eller bosättningskolonisation som ska fixa skivan, nu är alla exploateringar i Sábme extremt viktiga för den så kallade gröna omställningen.
Gruvhelvetet inleddes i Nása 1634 när en sulfidmalmsgruva sprängdes upp rågad med giftiga tungmetaller. Gifter som fortfarande läcker ut till Laisälven, Vindelälven, Umeälven (Umeås vattentäkt) och vidare ut i Bottenviken. Den svenska kolonialmakten har inte gjort ett skit för att stoppa eller åtminstone dämpa giftläckagen. Staten har endast bekostat en skylt där det står att vattnet är otjänligt att dricka. Tack Thomas Öberg för att jag får använda din bild. Jag hade nog tagit en bild av skylten jag också, om den hade funnits 1993 när jag var där.

Det är skrämmande på riktigt att staten inte städar upp sin egen skit. Att umeborna ska behöva dricka kontaminerat vatten.
Sista bilden i detta fylliga inlägg föreställer en bild av sjön nedanför gruvområdet på fjället Nása. Kan ni gissa sjöns namn? Naturligtvis. ja just ja. Så måste det ju vara. Silbbajávrrie, Silversjön.

Jag tycker att tiden nu är kommen för att dels sanere alla gruvor som läcker gifter men också avkolonisera de vulgära ortnamnen med Silbba i förled. Ge Sametinget i uppdrag att utreda frågan och ge förslag på lämpligare ortnamn än namn som minner om galna mörka tider.
.
.
Om du vill stödja fler utgivningar på denna oberoende blogg får du gärna swisha ett belopp till 0702300955 eller skanna QR-koden. Varma tack på förhand 💚

#nása #nasafjäll #gruva #gruvor #arjeplog #silver #piteåsilververk #luleåsilververk #sverige #norrbotten #sábme #silbba
.
Visningar: 259