Tuorpons sameby är namngivet av ett fiskeredskap. Det är fascinerande att den i Sábme till ytan näst största samebyn Tuorpon fått sitt namn av ett fiskeredskap. En sameby, som alla andra samebyar, kolonialmakten Sverige bestämt endast ska bedriva renskötsel, med fiske och jakt som binäringar.
Tuorpon, eller duorpun som är den korrekta lulesamiska stavningen, stöt, puls (att skrämma fisken med), som det står i Olavi Korhonens báhkogirjje, ordbok, eller duorbbot rb, pulsa, (att skrämma fisken med).
Troligen kommer samebyns namn från en urgammal samisk vinterboplats väster om Majtum, som arkeologer till viss del har undersökt. Platsen har namn som Dálvvadisjávrre och Dálvvadisáhpe, vilkas förled betyder vinterboplats, och så sjön Duorpunjávrre en bit norr om.
Namnet kan också härledas till en plats cirka sju kilometer nordväst om Randijaur by. Här hittas namnen Duorpunjiegge, Duorpunjávrre, Duorbunjåhkå och Duorpunoajvve inom en rätt så snäv yta.
Tuorpons sameby är namngivet av ett fiskeredskap, det vittnar om hur pass viktigt fisket alltid har varit, också som skattevaluta och livgivare under hårda vintrar. Detta gällde i hundratals år innan 1928 års renbeteslag tyvärr såg dagens ljus. Ett kort perspektiv som bland andra siten Samer.se anammar när de beskriver den uråldriga samiska fiskekulturen. Det är urschligt.
Det sistnämnda namnet är speciellt intressant, Duorbunoajvve, duorponhuvudet. För det var så den brukade se ut, själva änden, klumpen, på duorpun. Ungefär som figuren högst upp har.
Duorpun användes mest vid notfiske, men den brukades också för att skrämma fisk från båt eller strand till fiskfällor i sjöarna av trä och sten eller stängnät. Stången till duorpun kommer från en så jämnsmal undertryckt tall, som ger en 2,5 – 3 meter lång fork där själva klumpen av björk är fastsatt i ett hål med en spik eller träplugg i ett tvärgående hål som säkring.
När man vid notfiskets sista och känsligaste fas, då stängarmen drogs upp mer och mer och kilen började närma sig, var det viktigt att duorbbut, eller turpa som kvikkjokksborna brukade kalla det. Det skulle duorbbut mer intensivt ju närmare kilen kom. Detta för att fisken inte skulle bli skrämd och rusa ut åt sidorna utan hållas sig i den trattformade änden på noten, kilen, tills hela fångsten kunde dras upp på land.
Det som mest skrämde fisken var bubblorna som bildades av duorpun när den gång efter gång stöttes ner i vattnet. Det var också bra, berättade Östen Nägga i Jokkmokk, när duorbun ibland tog i botten.
.
Mer på bloggen:
Det livgivande fisket
.
Skicka gärna en summa på Swish så att jag fortsätta belysa saker på min blogg som ingen annan tar upp 0702300955
Varma tack på förhand 💚
.
#samer #fiske #tuorpun #duorpun #sábme #sápmi #sábmie #saepmie #fiske #fisk #fiska #näring #föda #mat #historia #skatt #torrgädda #not #fiskfälla #turp #kvikkjokk #kilen
.
Visningar: 90
25 kranier uppgråvda från kyrkogården i Lycksele.
På 50-talet.
Vem ska gräva ner dom igen?
Makabert så det räcker och blir över.
Ättlingarna till dessa stackare är nog till största delen numera helr vanliga svenskar.
Det kan röra sig om hundra personer eller mer som berörs.
Personer som nu bor över hela landet.
Det borde beröra alla.
Borde vara ett ämne att ta upp utanför det samiska.
Uppdelningen i svenskar/samer blir bara absurd.
Det berör alla.
En skam för nationen.
Ja det är verkligen äckligt att ingen riksdagsledamot nämner det ens…
Skam, skam, visst fan är det skam.
Staten har stulit och skövlat gigantiska områden mark.
Samma stat som bränner privat egendom på den mark staten stulit.
Samtidigt går svensken och hela utbildnings och forskarvärlden och blundar.
Men de flesta gör ju det som ger någon slags personlig vinning.
Att gå i klinch med staten, som är rättsväsendet, det innebär att man går i konkurs, blir rättshaverist.
Men man måste ju också sova gott på natten.
Så vad göra?
Håller med dig. Men det finns ändå krafter i den akademiska världen, också samiska, som med tiden kommer göra skillnad. Staten kan inte ha sitt huvud nedborrat i sanden så mycket längre till. Risken är annars att vi blir dräpta utan snara, winchester eller bål…
Men det är typiskt för den svenska staten, med penna, lagar och paragrafer rensas markerna etniskt och ger exploatörerna fullt tillträde. Lika effektivt som vilken annan kolonialstat som helst.