Det livgivande fisket

Bilden: Astrid tar upp nät med mor Åsa vid årorna.

Jakten kunde fallera. Renarna svälta ihjäl. Missväxt i jordbuket. Extremt kärva tider med matanskaffningen. Folk dog. Hemska vintrar, vårar, somrar och höstar. Det är inte så länge sedan människor var tvungna att klara sig själva.

När det var riktigt jävligt tryggade sjöarna maten. Fisken var verkligen oerhört viktig. Mängderna av protokoll från häradsrätterna under 1700- och 1800-talet visar det. Det tvistades om fiskerätter, gränsdragningar och lappskaptteland. Sidor upp och sidor ner. Det finns väl knappt något tingsärende som behandlades så ofta som just fisket.

Fisket är viktigt också idag. Åtminstone för mig själv och min familj. Vi fiskar inte för avsalu utan endast till husbehov. Fenomenal mat från den övre änden av Lilla Lule älv som Vattenfall inte har förstört. Fritt och rent vatten!

På bilderna figurerar min sambo Åsa som roddare och dotter Astrid som nätare. Det var vanligt i äldre tider att kvinnor fiskade med nät. Då tunga och märkligt nog fiskliga bomullsnät som tog evigheter att torka, nästan. Nu lätta nylon dito som torkar blixtsnabbt, nästan. Mjärden och ryssjor gjorda av rötter var andra fiskeredskap och notar, som var vanligast, där människor i sitor och byar hjälptes åt för att få en stor fångst direkt. Egentligen är noten den mest hållbara fiskemodellen, som tar ett svärsnitt av all fisk som finns. Stora som små fiskar av alla arter.

Den värme som nu råder gav sämre fångst än få sensommaren och hösten när vi oftast nätfiskar för att trygga vinterns behov. Sikar, harrar, gäddor, aborrar och lakar har nog sökt sig till djupare och kallare vattenskikt. Öringarna är uppströms för att leka och rödingen, som ju finns i Sakkat men som jag aldrig fångat i något nät, är fortfarande ett spöke. Trollingfiskarna får dock något enstaka större exemplar vid Oarrenjargga, så de finns i sjön verkligen. Och så löjan förstås. Miljoner leker i älven i oktober. En liten och delikat sikart, superviktig i ekosystemet. En kilosgädda som vi fick på näten hade över tio löjor i magen.

Ikväll langnar jag igen (langna betyder lägga ut nät och det finns ingen beskrivning av ordet när man googlar så stavningen bestämmer jag själv). Nu tillsammans med min äldsta vän. Jag brukar också langna nät när jag är ensam, men det är roligare att ha en roddare som man kan skälla på.

Fångsten fryses ner i fryspåsar och vaacumpåsar eller saltas in för att gravas eller kallrökas. Kallrökt sik som steks i stekpanna är sommarens snabbmat. Äts med potatis men ids man inte koka kaloriknölarna duger den rökta fisken bra att äta med fil eller hårdbröd bara. Helst Vasa Sport (jag får inga intäkter för denna produktreklam, men bolaget kan swisha en summa till 0702300955 för att göra rätt för sig)😀