Nils avskedskonsert från Sameskolan igår i nya kyrkan i Jokkmokk blev årets höjdpunkt. Jag tror ingenting annat kan komma att bräcka det jag fick uppleva trots att mycket återstår av året. Detsamma gäller nog Nils mor Åsa, som pushat och stöttat Nils stort genom alla år.
Trots ett initialt stort motstånd för att alls spela offentligt och rejäl nervositet satte han sina två pianostycken. Helst Nocturne av Chopin. Inte hela stycket, men början av det. Vilken känsla, dynamik och teknik 13-åringen uppvisade. Mina tårar rann och när Mozarts Turkish march klingat ut dånade applåderna från en fullsatt kyrka.
9 år på Sameskolan, där det första var på Giella, förskolan. År av nya intryck, stress, press och skam (trots att han sällan visade det) av att få kritik och misslyckas. Att sticka ut, inte kunna fokusera, vara impulsstyrd, göra ljud, vara annorlunda, bli irriterad på.
Åren gick och det här sista var det bästa. Mycket berodde det på att han blivit äldre, men också på en skola där man tagit Nils problem på allvar, lärt sig under tiden och gjort sitt yttersta för att han skulle få en så bra skolgång som det bara gick. Alla lärare och övrig skolpersonal, ni har varit helt suveräna! Nils nio klasskompisar i 6:an likaså. Under de åtta åren accepterade de Nils för den han var och imponerades av hans talang vid pianot. De pushade Nils att spela i kyrkan och det bidrog till att han verkligen gjorde det.
Närmast Nils har resurserna Ann-Charlotte och Erika stått, men också andra resurser genom åren som alla gett ett värdefullt stöd. Min tacksamhet är enorm för Sameskolan i Jokkmokk och all skolpersonal. Nils hade aldrig kunnat få en bättre start i sitt skolliv än med er vid årorna. Gijtto, tack ♥️
Stora varma tack också till musiklärare Mandy Senger och Kulturskolan vars pianolärare ledsagat Nils med framför allt dynamik och teknik ♥️
Nils avskedskonsert från Sameskolan
Jag tänker på Nils morfar Conny, men också morbor Birgitta och hans farmor Maj-Britt och farfar Lennart och alla andra jära anhöriga som rest vidare. Så glada och stolta de hade blivit av Nils prestation. Och min kära moster Margith som var kantor i Jokkmokks församling, primärt Kvikkjokks kyrka. Hon lärde mig noter och gav mig stort stöd med blockflöjtspelandet i lågstadiet. (Tyvärr har jag glömt noterna nu, det är Åsa som suttit vid pianot med Nils och ibland lyckats leda den gehörsstyrde pojken i rätt riktning).
Speciellt moster Margith lär jubla i sin himmel när hon får uppleva sin systersonsons pianospelande i kyrkan. Cirkeln är sluten. Jag vet dock inte om Nils blir som sin syster Astrid och utvecklar sin talang som hon har gjort. Det får bli som det blir. Det är han som bestämmmer. Klart är i alla fall att Nils inte kunde få ett bättre avslut på åren i Sameskolan än vad han fick igår. Att tordas, att lyckas, att vara bra på något. Det är stort för ett stukat självförtroende.
Mer om Nils på bloggen:
Nils del 1
Nils del 2
#sameskolan #jokkmokk #sexan #skolavslutning #konsert #piano #kyrkan #gruppbild #npf #nilslindstrandtuorda #kyrkan
Visningar: 41
