Morbror Mauritz Erikson (1918.12.27 – 1991.10.05) var en människa som jag verkligen såg upp till. Ända från tidiga barnaår fick jag sitta med i Lillstugan i Kvikkjokk på morbroderns sessioner, oftast tillsammans med Börje Danielsson. Min mor Maj-Britt lät mig hållas.
Jakt-, fiske- och släkthistorierna avlöste varandra. Jag satt tyst och andäktig med fladdrande öron. Ibland, fram mot småtimmarna, lade jag mig på överslafen i våningssängen. Jag kom inte ihåg att jag någonsin somnade. Allt som gubbarna surrade om var alltför spännande. Hur de radade upp släktled på släktled, alltid imponerande redogörelser. Om hur folk hade betett sig, om björn- och älgjakter, som jag inte vill återberätta, om flyktingtiden, om turister.
Han var inte någon vän av turister, käre Mauritz. Tyckte de störde, skräpade ner och eldade i sina groteska eldstäder överallt. ”Vildmarkshallickar” var ett vanligt mauritziskt uttryck.
En av morbror Mauritz Eriksons främsta höjdpunkter under året var löjfisket i mitten av oktober. Bilden på en nöjd morbror är tagen året innan han hastigt gick hädan. I början av oktober 1990 laddade han inför löjfisket. Såg över näten som han bott. Lagade några maskor. Han var mycket noggrann med sina nät. Tog lös fisk, även aborre, utan att någon maska gick sönder. Det fick ta den tid det skulle ta för att lösa tjorvet. Ibland hävde han ur sig raddor av svordomar när det jävlades alltför mycket.
Mauritz gav mig två stycken femtonmeters löjnät som jag ännu använder. De är specialdesignade för just den löja som finns i Kvikkjokk, vilka i gigantiska stim går upp i Darreädno för att leka. Näten har tung underteln för att ligga still i strömmen.
När morbrodern var ung användes dock mest not när de fiskade. Oktobers löjfiske var ordnat som en militär operation med en ”Notkung” som styrde fisket och turpande ungdomar som kommenderades hit och dit efter notkungens skrikande ordergivning. Jag kommer att publicera en transkriberad inspelad intervju vad det lider med en annan kvikkjokksbo Gösta Svanberg, där han berättar om hur det gick till med byns löjfiske på älven.
Jag skulle tro att det kollektiva notfisket efter löja upphörde någon gång på 1950-talet. Det krävdes organisering av många fiskare för att kunna praktisera denna effektiva, och ekologiskt mest seriösa fiskemetod. Noten tog ett tvärsnitt av fiskebeståndet. Små och stora fiskar av skilda arter fångades i stor mängd på en gång. Notdragning skedde också i Sakkat, på speciella, av lågor och kvistar rensade notvarp.
Idag dras ingen not. Nu är det indivuialism som gäller. Varje fiskare har sina egna nät. En tydlig bild av den tid vi lever i.
Efter att Mauritz gått bort dog också hans ende son Bengt, min bästekusin. Då låg landet öppet för Mautitz två döttrar att sälja Lillstugan. Första köparen byggde ut stugan, den andre var endast intresserad av att köra skoter och den tredje som nu äger fastigheten hyr ut stugan åt turister. Mauritz roterar i sin grav.
Jag skriver detta inlägg eftersom löjfisket snart är på gång. Snart ska vi vittja ett av löjnäten som vi langnat mest som en test för att se om löjorna verkligen har börjat gå upp i älven.
Tänker på min käre morbror Mauritz Erikson och på alla våra fisketurer. Mycket av hans överföring finns kvar i ryggmärgen.
Mer på bloggen:
1928 startar samisk fiskekultur, enligt Sametinget
Det livgivande fisket
Wikipedia om notfiske
Swisha gärna för att stödja fler bloggskriverier. Tack ♥️
#löjfiske #kvikkjokk #löja #fiske #mauritzerikson #notkung #notfiske #oktober
Visningar: 39
