Kritik mot Sanningskommissionen för det samiska folket

Kritik mot Sanningskommissionen för det samiska folket kommer än en gång från ledarskribenten på Svenska Dagbladet Peter Wennblad.

-Lägg ner Sanningskommissionen, tycker Wennblad som deltar i söndagens Godmorgon Världen i P1 (lyssna från 1:22:40). I Åsa Furuhagens inslag från den 9 mars 2025 medverkar också Sametingets Marie Person Njajta, kommissionsledamot och juristen Marie B Hagsgård samt historikern Malin Arvidsson.

Jag vill först klarlägga vilket statligt uppdrag Sanningskommissionen för det samiska folkets egentligen har (citat från kommissionens hemsida):

”• Kartlägga och granska den politik som förts gentemot det samiska folket, och relevanta aktörers agerande vid genomförande av den politiken.

• Synliggöra och sprida kunskap om samernas erfarenheter samt öka den allmänna förståelsen för samernas historia och för hur historiska oförrätter påverkar dagens villkor för samerna samt sprida kunskap om kommissionens slutsatser om konsekvenserna av den förda politiken.

• Lämna förslag till åtgärder för att bidra till upprättelse och främja försoning och ett livskraftigt samiskt samhälle.”

Nedan följer en transkribering av större delen av Godmorgon Världens, avsnitt. Delarna med Wennblad har varit svåra att exakt återge, eftersom han bluddrar när han talar. Lyssna från 1:22:40. Sedan följer mina egna tankar och sist i blogginlägget en beskrivning av bilderna i detta inlägg.

Kritik mot Sanningskommissionen för det samiska folket

”Sanningskommissionen för det samiska folket är en statlig utredning som ska lyfta på locket till en känslig del av vår historia. Direktiven är omfattande. Man ska både synliggöra samernas egna erfarenheter av oförätter men också sprida kunskap om samernas historia och granska den politik som förts mot samer.

– Det är viktigt när man ska se på ett lands både historia och nutid att alla röster kommer till tals.
Marie B Hagsgård är jurist som varit med i kommissionen sen starten 2022. Hon har arbetat länge med minoritetsfrågor, bland annat i europarådet.

– Det är väldigt vanligt att grupper som är i minoritet, som samer är, att de också får en röst i historien och i nutiden.

Samisk kultur, film, litteratur och musik har fått ett stort genomslag de senaste åren. Men samtidigt har intressekonflikterna i norra Sverige skärpts. Renarna, jägarna, turismen, skogen och gruvorna. Samernas rättigheter utmanas. Och kritikerna menar att Sanningskommissionen färgas av de här konflikterna.

– Sanningskommissionen har varit dömd att misslyckas från början.
En av de skarpaste kritikerna är Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad. Och han menar att kommissionen borde läggas ner.

– På ett sätt har den i uppdrag och göra vad som säga göra en histor, en beskrivning av den historiska, historiskt relationen mellan staten och den samiska minoriteten, men å andra sidan har den liksom ett väldigt tydligt politiskt syfte och det finns ett väldigt tydligt politisk förväntan från Sametinget som är liksom de som har drivit fram att den här kommissionen tillsattes. Så att jag ser en väldigt stor risk för att historiebeskrivningen blir politiserad.

Peter Wennblad skrev i oktober 2024 en uppmärksammad ledare där han menar att Sametinget redan från början haft identitetspolitiska syften med sanningskommissionen.

– Delar av, så att säga, den samiska rörelsen, i bred bemärkelse, har ju liksom radikaliserats under de senaste decennierna så blivit väldigt färgad av en identitetspolitiska ideer, (obegripligt mummel) urfolksideologi, där historieskrivningen blivit ett historiskt projekt. Varken samer eller några andra etniska minoriteter i Sverige ska ha etniskt grundade rättigheter utan det bör vara lika för alla.

Den statliga Sanningskommissionen för det samiska folket tillsattes av den förra regeringen. Då hade frågan beretts länge av Sametinget, som också tagit råd av internationella experter.

– Frågan uppkom genom en motion till Sametinget.
Marie Person Njajta sitter i Sametinget och har jobbat länge med förberedelserna av sanningskommissionen. Och hon känner inte igen Peter Wennblads bild av en politisk styrning av kommissionen. För när väl den kom på plats, säger hon, så har Sametinget inte lagt sig i arbetet.

– Sametinget har inte bestämt hur historieskrivningen ska se ut. Sanningskommissionen är en granskande kommission som arbetar oberoende.

Marie Persson Njajta vänder sig också mot Peter Wennblads beskrivning av samepolitiken.

– Att beskriva samer som aktivister det tycker jag inte är okey faktiskt.
Sametinget bildades 1993 för att förbättra samernas möjlighet att bevara och utveckla sin kultur som urfolk i Sverige. Marie Person Njajta betonar att det är en folkvald församling.

– Och sametingspolitiker så har samer naturligtvis samma rätt som andra folkvalda representanter att driva fram sina frågor för det samiska folket. Jag upplever inte att det är någon slags radikalisering, men däremot upplever jag att det är ett hårdare tonläge gentemot samer i Sverige idag.
Att Sverige som land granskar hur man behandlat sina minoriteter, det följer ett internationellt mönster, säger Marie Persson Njajta från Landspartiet Svenska samer.

– Det här är ju inte nåt som är ett påhitt av oss. Det här är ett människorättsverktyg, som är väl känt.

Kritikerna har pekat på att många av ledamöterna hoppat av kommissionen. Så här har det låtit i Sameradion: (ljudklipp om Eivind Torps, Jon Dunås och Anders Lidén avhopp).
Den här röran är ett tecken på att man inte är överens om tolkningen av direktiven, menar kritikerna. Något som de ledamöter som är kvar i kommissionen förnekar.

– Det är inte ovanligt att sanningskommissioner får kritik och drabbas av avhopp.
Malin Arvidsson är historiker vid Lunds universitet. Hon har forskat om frågor om politisk upprättelse och historisk rättvisa.

– Den kanadensiska sannings- och försoningskommissionen, till exempel, som man ju ofta hänvisar till i de nordiska länderna. Deras första uppsättning av kommissionärer, de avvek allihop, de var tre stycken. De hade olika uppfattning om uppdraget. Och även när det gäller den grönländska försoningskommissionen, som tillsattes 2014, så var det flera ledamöter som lämnade den och man fick börja om arbetet. Detsamma gäller för den finska sannings- och försoningskommissionen för samer som drabbades av avhopp. Så jag är inte förvånad. Det ligger ju i sakens natur att en sanningskommission hanterar kontroversiella frågor där det ofta finns etablerade konfliktfrågor se n länge. Och sen ska vi komma ihåg att alla de här kommissionerna har ett väldigt komplext uppdrag, som man ska genomföra på kort tid och med knappa resurser.

Malin Arvidsson har själv deltagit som historiker i sannings- och försoningskommissionen för de meänkielitalande grupperna i Sverige. Hur ser hon på möjligheterna att skapa en historisk rättvisa i efterhand?

– Vissa saker går inte att helt reparera, men som land och stat kan man uppmärksamma det som har hänt. Man kan ge ett offentligt erkännande, man kan be om offentlig ursäkt, man kan ta fram olika former av kompensation men också återlämna föremål, göra återbegravningar och satsa på att revitalisera språk.

Sanningskommissionen för det samiska folket ska enligt direktiven lämna förslag på åtgärder som ska främja en försoning. Men det är en målsättning som Peter Wennblad på Svenska Dagbladet ifrågasätter.

– Jag tror att det är svårt att hitta en försoning i en fråga där det finns så skilda uppfattningar. Ja, den svenska konsensuskulturen, att man väldigt gärna liksom vill nå en samsyn. Jag tror att det går inte i de här frågorna. Då får man lära sig att leva med konflikter.”

En okunnig trumpist

Peter Wennblad har i många år drivit en kampanj mot mitt folk och nu gräslig kritik mot Sanningskommissionen för det samiska folket. Jag förstår inte att Godmorgon Världen valde just denne Sveriges värste offentliga högernationalist som representant för sanningskommissionens kritiker? Varför ge just honom mer utrymme än det han redan har i en av Sveriges största tidningar? En i samisk historia och kultur totalt okunnig trumpist.

Samerna ett urfolk

Wennblad förbiser det faktum att samerna inte är vilken minoritet som helst, utan ett urfolk. Samernas förfäder har levt och verkat i det som nu är Sverige i tusentals år. Inga arkeologiska fynd kan bevisa motsatsen. Samerna fanns här långt innan Sverige blev Sverige. För övrigt kan tilläggas att platsen för Svenska Dagbladets nuvarande glasade redaktionskomplex i Stockholm var dränkt av vatten för fem tusen år sedan. Under samma tid levde och verkade mina förfäder för fullt på torra land. Jagade, fångade, fiskade, slöjdade, jojkade, offrade och smidde stål.

Lika för alla

Sen kom svenskarna och tog över allt. Kolonialism kallas det. Och Wennblads lika för alla, alltså… Det är som att lyssna till den politiska likriktningen av landets alla medborgare i början av 1900-talet. Rasismen. Ett land, ett språk, en religion, ett ekonomiskt system, en skola, en lagbok, ett folkhem, med mycket mera. Det ska vara lika för alla utan undantag. Rättvisa.

Wennblad är hjärntvättad av den här modellen. Snudd på alla är manipulerade. Det är så det ska vara i ett rättssamhälle, typ. Att lika-för-alla-mantrat framför allt har sitt ursprung i en socialistisk doktrin tar inte högermannen Wennblad någon hänsyn till. Här råder ingen prestige eller politisk skiljelinje. Det är ju bra att det är lika för alla. Utom för urfolk och andra marginaliserade folkgrupper.

Det är glädjande att Godmorgon Världen ger seriösa människor ymnig möjlighet att bemöta Wennblads vulgokritik. Det finns alldeles för många högerextremister och diktatorer i vår hemska tid som har alldeles för mycket eget medialt inflytande för att sprida lögner och hjärntvätt.

_____________________________________________________________

Regnbåge vid Basseuksa. Under denna portliknande öppning i det heliga fjällmassivet hemvist för den mäktiga Storjunkaren, under en dal mellan fjällen Juŋkágájsse och Ruŋkatjåhkkå. En dal där det för övrigt drevar in mycket snö, som bildar laviner då och då. Som i helgen!
Här i Darrevuobme, Tarradalen, väster om Kvikkjokk, har samer offrat till andevarelser, rådare och gudar i eoner av tid. Samer kom ända från Árviesjávrrie för att offra på denna mycket välkända och kraftfulla plats.
Hela landskapet i det som nu är Jokkmokks kommun, alla berg, fjäll, myrar, skogar, sjöar, bäckar, dalar, är döpta med lulesamiska namn.

Midnattsutsikt från fjället Vuogá över det heliga Darrevuobme, Darrávrre och Darregájsse. Många lulesamiska ortnamn är så gamla att ingen längre vet vad de betyder. De har ändå hängt med i språkbruket, kanske förvandskats en del över tid,men ändå varit i bruk. Andra namn har helt ändrats.

Östra delen av massivet Gierggevárre speglar sig i en liten numera namnlös tjärn nära Duottar i Badjelánnda. Toppen till höger i bild heter Juŋkátjåhkkå. I en gryta bakom toppen ligger sjön Juŋkájávrre och väster om sjön breder Juŋkávágge ut sig. Förleden Juŋká- vittnar om ännu en i lulesamisk tradition helig och mäktig plats. Hemvist för den kraftfulle Storjunkaren, som nog bara omnämns i trakten kring övre delen Lilla Lule älv, dess källflöden och landet väster därom.

En i juni isbelagd Juŋkájávrre och kanten av fjället Juŋkátjåhkkå. Till vänster, utanför bild, Silbbatjåhkkå.

Första salvan dånade i heliga fjäll

Rester från den svenska statens fioaskobetonade och för folk och fän brutala 40-åriga silvermalmsbrytning väster om Kvikkjokk. Min son Anton i resterna av gruvstugan med vissa kvarlämnade borrar och spett. År 1661 sprängdes den första krutladdningen här i det heliga fjällmassivet, Storjunkarens hem. Som om någon terrorist idag skulle spänga Uppsala domkyrka. Ett övergrepp som följdes av många fler i det terrorvälde som rådde under ledning av olika svenska Bergmästare. Malmen transporterades med tvång i pulkor dragna av mina förfäders renar till smältverket i Hyttan, som Kvikkjokk då kallades. Sträckan fågelvägen är 44 kilometer.

Innan denna jävulska tid, framför allt före 1607, då den första kyrkan stod färdig i Jokkmokk, fanns inga svenskar i hela den nuvarande Jokkmokks kommun. Här levde och verkade endast samer, och hade så gjort, utan inblandning av någon statsmakt och främmande religion, i alla tider. Silverbruket i Hyttan, med två gruvor i nuvarande Padjelantas och Sareks nationalparker, innebar starten på svensk kolonisation i denna del av Sábme.

De kan inte vittna

De samer som utnyttjades, torterades och dräptes under silverbruksepoken har inte kunnat intervjuas av någon sanningskommission. De samer som för en spottstyver sålde de fjäll de ägde till den svenska staten och deras silvergruvor, kan inte heller ge några vittnesmål. Det enda som finns nedtecknat är det samiska motstånd som trots övermakten ändå fanns. Samer flydde till den norska sidan av Sábme och samer protsterade och jävlades med bergmästare på olika sätt.

Men vi som nu lever kan lämna vittnesmål till Sanningskommissionen för det samiska folket. Jag har gjort det, och 300 samer till. Jag anser att Sanningskommissionen för det samiska folket nog är det viktigaste projekt som görs idag.

I skenet av det som jag nu kortfattat har redogjort för, och det förträffliga avsnittet i Godmorgon Världen, hur klokt är det att säga att ”varken samer eller några andra etniska minoriteter i Sverige ska ha etniskt grundade rättigheter utan det bör vara lika för alla.”? Jag tycker minst sagt att Wennblad torgför en ovederhäftig kritik mot Sanningskommissionen för det samiska folket och ser fram emot att kommissionens rapport bli klar.

.

Hjälp mig gärna till att kunna publicera fler fylliga artiklar på denna blogg. Skicka en summa på Swish till 0702300955 eller skanna QR-koden nedan.
Stora varma tack 💚

Mer i ämnet på bloggen:
Stoppa Peter Wennblad
El till varje pris
Två folkslag, en politik
Råder ännu rasism mot samer i riksdagen?
Silverberget var den lulesamiska släkten Spiks

.

#sanningskommisionen #svd #wennblad #trumpism #samer #sábme #sápmi #sábmie #saepmie #historia #vittna #intervju #p1

Visningar: 71