Bilden: Månen stiger över Alep Sjnjierák i Kvikkjokk på juldagen 1988. Inget stugområde i skogen mellan kyrknocken och månen. Tystnad råder och berguven hoar. Foto: jag.
För en tid sedan kunde jag inte somna förrns vid två. Vid fyra slog jag upp ögonen. Panikångest. Jag har haft skiten till och från i över 30 år. I början kom den på dagen, nu är det nätterna som gäller. När eländet drar igång är jag helt säker på att jag ska dö av kvävning. Jag vet vad jag kvävs av, men minns sällan upprinnelsen till attacken, bara själva drömmen innan.
Men nu mindes jag. Jag drömde om den tomthysteri som nu råder i Kvikkjokk. Jag drömde om alla privata hemmansägare som sålt tomter på sina marker, om alla främlingar som utan minsta anknytning till byn flyttat in och tagit sig friheter, om alla ljud, oljud, lukter och folk överallt, om Jokkmokks kommunledning som med kommunalrådet i spetsen som gör allt för att förstöra byns särprägel med utveckling som ett falskt natur- och kulturfjärmat alibi.
Av Kvikkjokks ursprungliga sex privata hemmansägare har samtliga sålt tomter. Två av hemmansägarna har dock endast sålt en tomt var. På den gamla fastigheten Kvikkjokk 4:6, som gemensamt ägdes av min morfar och hans bror såldes på 1950-talet en tomt till en familj från Kiruna. På 1970-talet styckade den andra hemmansägaren av den andra tomten.
Numera har jag ärvt min mors del i fastigheten Kvikkjokk 4:6, som är kluvet i två delar. Den ena delen äger kusinbarn och kusiner och den andra delen är min och min brors. Två av mina kusiner och änkan till den tredje sålde dock ”Lillstugan” och den tomt den stod på – omedelbar granne till min stuga i Kvikkjokk – till en familj från Luleå. Men föräldrarna separerade och sålde hela alltet till högstbjudande. En annan kustbo blev ny ägare. En människa som älskar att friåka skoter och som hyr ut stugan till andra friåkare när denne själv inte är där.
I Kvikkjokk och omgivande områden har det genom åren sålts cirka hundra tomter. Ett helt nytt stugområde öster om byn har uppförts under de senaste åren med ett trettiotal tomter där stugorna mer liknar stora villor av modernaste snitt med branta tak, loft, glasade gavlar och självklart fasadbelysning. Det är som om stugägarna tagit staden med sig. Ingen arkitektonisk balans och helhetsbild har tagits hänsyn till i byggnadsplanerna utan det spretar förskräckligt både i hushöjder och stilar. Kommunens stadsarkitekt sparkades i slutet på 1990-talet och någon ny har inte tagit dennes plats. Det märks. Kommunledningens politiker är de nya planerarna….
Jag tror på allvar att Huhttán redan för länge sedan fått en kraftfull förbannelse utkastad över sig. Detta av någon sábme som fick sitt skatteland stulet av statens silverbruk (1662-1702) och som länge hade måst leva med tvång och rädsla och som sett effekterna från hyttan med enorma kalhyggen, oväsen, främlingar överallt och den blåsvarta blyröken som dräpt gräs, buskar och träd.
Sen blev det häleri på 1800-talet, så stöld igen på 1980-talet i namn av expropriering. Så storskalig kommers med tomter främst på 2000-talet där schaktmaskiner i åratal gnisslat sig fram i skiffern, där sprängsalvor dånat, nya vägar dragits och bäckar fått nya lopp.
Det var det här jag vaknade av. Den senaste fasen i kolonialismen. Fritidskolonialismen. Att mina förmödrar och förfäder också känt så här på typ 1660-talet när silverbruksrörelsens vansinniga gruvkolonialism drog igång är helt klart. Men Kvikkjokks första och hittills mest brutala exploatering kanske övertrumfas av den senaste?
Mina förmödrar och förfäder lär rotera i sina gravar av den förstörelse som byn återigen blir utsatt för. Det är verkligen för jävligt. Verkligen.
Views: 192
En rundtur i Kvikkjokks by gör mej bara bekymrad och uppretad.Ser ut som Repisvaara som ersätter Malmberget,vilket jag har betydligt mer förståelse för.Där bor folk permanent. ”Sportstuga” och naturupplevelser” är det inte tal om längre.
Jag förstår hur du tänker gamla generationen gillar inte detta
Förstår verkligen din oro. Jag skulle inte heller vilja se min hembygd exploaterad på detta sätt . Var förbi området förra sommaren, det kändes bara fel.
Tack för dina ord och ditt engagemang. Ha det väl 🙂
Ja, det är makabert hur ”fritidshusen” breder ut sig här och var och till råga på allt ofta kallas att här utövas ”naturturism” med en positiv underton precis som att det är positivt att det blir mer och mer friåkning med snöskoter överallt både i fjällen och skogslandet!
Somliga påstår att det då ökar förståelsen och behovet av att ”bevara våra skogar och vår vildmark”.
Intressant argument..
Mycket fin blogg!😊 Återkommer!