Jag for med sonen Nils på en liten skotertur i gråvädret till renarna som temporärt stödutfodras med torrhö vid Randijaur. Trygga och välnärda. Till och med kalvarna var i gott skick trots denna återigen tuffa vinter. En grupp renskötare i Jåhkågasska tjiellde låter sina renar vila några dagar innan de fortsätter flyttningen västerut, förbi Átjek och Gállok, efter Lilla Lule älv.
Under den kamp mot gruvor som rasat i Jokkmokk under drygt tio år har gruvtrollen tidigt torgfört att “lapparna aldrig har haft sina renar där gruvan ska vara”. Det är fel. Mycket fel. Jåhkågasska brukar visst ha sina renar i området, men i mycket mindre omfattning nu än tidigare. Detta beror till stor del på företaget Vattenfalls utbyggnad av sjön Bárkávrre, med Parki regleringsdamm och kraftverk. På grund av de förrädiska strömmar som utbyggnaden medför här, och på många andra delar av Lilla Lule älv, är det omöjligt att utan risk för livet passera tvärs över dammen om vintrarna. Därför har betet på landet mellan Björkholmen och Randijaur inte kunnat nyttjas i så stor omfattning som förr.
Tidigare bodde det renskötare i den närmaste byn till den tilltänkta gruvan, i Björkholmen två kilometer bort. Innan dess ingick området i lappskattelandet Tjäruborgarens land, som tillhörde Per Nilsson Penta. Renskötseln och den samiska kulturen har nyttjat detta område under mycket lång tid.
Visningar: 481
