Det finns mycket skrot som svenska forskare och gruvtroll lämnat kvar efter sig i världsarvet Laponia. Eftersom det rör sig om just svenska lämningar på traditionellt samiska marker betraktas dock skrotet som heligt. Till och med skyddat i Kulturmiljölagen. Visst skräp härstammar från gruvbrytning. Aluminiumflottörerna från ett plan vid Vuojnesluobbala i Sarek torde vara de mest kända. Här bröts magnesit trots att nationalparken var nationalpark. Men också på berget Ruovddevárre norr om Huhttán/Kvikkjokk kan gammalt skrot hittas.
Skrot finns också i Njoatsosjåhkå, mellan bergen Vállásjvárátja och Tjoares. Här står resterna från en vattenregistrerade mätningspegel för den kraftverksdamm som den svenska staten här planerade bygga (det finns mängder av sådan här utrangerad apparatur i älvar och bäckar i Sábme). Senast användes pegeln på 1980-talet av forskare vid Uppsala universitet.
Spår från det första svenska gruväventyret på Gedkevárre i Badjelánnda på 1660-talet torde vara så överheligt att det troligast får stå kvar och rosta…
Det finns också mer skrot i Laponia som bör tas om hand. Också från flygplansvrak från andra världskriget vilka ligger på fjälltopparna. Som vraket på Tsahtsa vilket hittades av fjällvandrare 1976. Med hjälp av högupplösta satellit- och flygbilder kan fler vrak hittas, mest troligt också i Laponia. Världsarvets rostiga och ärgade skrot kan samlas ihop och lämnas på ÅVC i Jokkmokk eller om inte det faller i god jord, ställas ut i ett nytt museum.
Håll fjället rent 🙂
Den som vill stödja denna blogg kan sponsra med en valfri summa på swish 070 2300955
Tack på förhand 🙂
Visningar: 266
Har hittat en hel del skrot i Kirunafjällen efter avslutade forskningsprojekt. Efter kontakt med Abisko naturvetenskap så har de oftast städat efter sig. Konstigt att man ska behöva påminna om sådant som borde vara självklart.