Troligen är detta första mötet med finnspetsvalpen Mickel. Ägaren övervakar hur det går genom fönstret. Pappa Lennart tar bilden.
Mickel hette min första hund, en finnspets. Min och min, det var väl snarare pappa Lennart som köpte den med tanke på fågeljakt, men den blev min bästa kompis. Kom till familjen på Åkervägen 6 i Öjebyn och följde sedan med till Gärdesgatan 8 i Djupviken, Piteå. Mickel drog mig på sparken och var med överallt när vi lekte.
Så kom en dag då mina föräldrar meddelade att Mickel hade blivit överkört. Blev förstås helt knäckt. Sanningen var – fick jag höra av min mor när jag blev äldre – att pappa tagit bort hunden på grund av dennes tendenser att hugga folk. Han tog det säkra före det osäkra för barnen och omgivningens skull. Har funderat om det var mitt fel att Mickel blev som han blev. Att jag härjade för mycket med honom. Som min son Nils stundtals nu gör med vår jämthundsblandning Arrak. Jag var sex år jag också när Mickel kom. Skillnaden var att han var en valp medan Arrak är en vuxen hund.
Visningar: 92
