Bilden: Sara Elvira Kuhmunen, ordförande för den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra, förbereder sig för det tal hon ska hålla på Sergels torg den 16 september. I bakgrunden mängder av polisbilar. Jag trodde först att de var här för vår demonstration mot den vettlösa gruvboomen, men det var för kungen. En kung som firade 50 år på tronen.
Sara Elvira talade, så också en massa andra dedikerade gruvkritiker, återkommer till dem. Också jag talade. Jag hade gjort ett manus för de tre minuter jag hade till förfogande. Hade klockat det hela för att inte skulle dra över för mycket, men jag fick ett infall. Hintade tvärhastigt om aktuell situation. Om kungen och hans enorma säkerhetspådrag.
Jag kommer ihåg när gammelkungen dog för 50 år sedan och den nuvarande tog vid. För Sverige i tiden, valde Carl XVI Gustaf högtidligen som sitt valspråk. Han skulle minsann bli en modern och alert monark. En som i alla fall kunde nämna allvarliga samhällsfrågor, utan att bli för politisk, som exempelvis brotten mot samisk folkrätt, klimatkrisen eller den hysteriska och galna gruvboomen. Informationen fanns ju där på Sergels torg när han passerade i sin kortege. Mängder av kunniga talare, skyltar och banderoller med budskap så enkla så att till och med Carl XVI Gustaf kunde förstå. Aktuella frågor i tiden. Nu, för helvete. Men ingen kung stannade till.
För Sverige i tiden, inledde jag. Men vars är kungen?
Sen fortsatte jag enligt mitt manus:
“Mina två yngsta barn är uppväxta med kampen mot gruvan i Gállok utanför Jokkmokk. Nils föddes in i kampen, när han kom till världen 2013. Idag är han tio år och kampen pågår än. Min dotter Astrid har blivit vuxen med den här kampen.
I slutet av augusti i år jojkade hon den samiska nationaljojken under en berörande symbolisk begravningsceremoni i Kiruna, där samiska ungdomar sörjde de marker som redan exploaterats bort och dem som kommer att förstöras framöver.
Unga människor växer in i och driver kampen för sin överlevnad.
Att också de ska behöva kämpa för att få ha rent vatten, ren luft, ren mark, till renen, för jakten och fisket, för livet i markerna, är en skam.
Vår urgamla samiska kultur krossas bokstavligt talat av skogsmaskiner och sprängsalvor, dränks av vattenkraft och trasas sönder av vindkraftsindustrin. Skövlingen sker på marker som samer befolkat medan Sergels torg och Upplandsslätten ännu låg under vatten.
Exploateringarna av traditionellt samiska marker fortsätter i hysterisk takt. Nu i sken av en omställning som flaggas grön, men endast är en ny våg av kolonialism.
På sin lappländska resa 1732 antecknade Carl von Linné att det inte fanns någon nybyggare i Västerbottens inland. Träden stod grova och höga. Men kolonisationen tog fart och med den blev den västerländska skövlarekonomin norm på marker Sverige stal av det samiska folket. Idag finns det bara gruvor, kraftverksdammar, kalhyggen, tallplantager och vindkraftsparker där Linné gick.
I vår så kallade representativa demokrati finns inga samiska intressen representerade. Detta trots att samer historiskt har förvaltat mer än halva delen av landet. Förvaltat markerna hållbart, i ordets rätta bemärkelse, utan rovdrift, utan att utrota.
Demokratin gäller alltså endast för majoritetssamhället, där total historielöshet och okunskap om landets sanna historia bäddar för osynliggörande och arrogans.
Det drivs ingen politik som värnar varken mitt folk samerna, eller den natur vi alla är beroende av.
I statsministerns regeringsförklaring för några dagar sen, nämndes inte samer en enda gång.
Svenska regeringar bryter konstant mot de mänskliga rättigheter som Sverige har förbundit sig att respektera.
När den gängse politiken är både döv och blind inför både klimatfrågan och det kulturella folkmord som har skett och sker i vårt land, tvingas vi hitta andra vägar för vår kamp.
För utan våra marker utraderas vår kultur och vi samer upphör att existera som folk.
Tack!”
Träffar: 122
