Fjuntande med grankåda

När jag växte upp i Piteå ägnade jag och mina kamrater oss åt att fjunta. Men istället för det brukliga fjuntet som bestod av torkad mattlummer, använde vi oss av hårdnad grankåda som vi krossade och mortlade fint som potatismjöl. Jag undrar idag vem som kom på att vi skulle använda kåda? Det var ju mycket drygare och luktade så gott när man processade den. Många är de stackare som blivit skrämda av ett eldmoln utanför fönstret under sena augustikvällar. Men vi hade skitkul!

Min mor fick dock bekymmer också av att hon var tvungen sanera sin mortel stup i kvarten från seg kåda som blivit kvar från bearbetningen.

En tändsticka knips fast mellan lång och ringfingrets andra led så att den står rakt upp i en kupad handflata. En hög med fjunt hälls i handen, med tändstickans plån ovanför högen. Tändsticksaskens plån dras över plånet på tändstickan (heter det plån också det förresten?). När tändstickan flammar upp kastas fjunthögen distinkt, och inte för hårt, rakt upp.

Tänker mig att de gamla nåjderna och trollkarlarna använde tekniken för att imponera.

Visningar: 385

Ett svar på ”Fjuntande med grankåda”

  1. Corona används för att flytta fokus från viktiga frågor. Så oerhört skönt för makten.
    Jag är själv mitt i den kulturella utplåningen av norra halvan av konungariket.
    Det kultureliten gör för att säkerställa kolonialismen.
    Tricken är många.
    Värst är det när det ser bra ut på ytan.
    Men egentligen består av ett “väl tillagat gift”.
    Uttrycket är hämtat från läsarupproret i norr 1810-1870 ungefär.
    Den enda lyckade upproret i Sverige.
    Även om det blev urvattnat i slutändan, det Laestadius var en del av.
    De övriga upproren; Dalaupproret, Klockarupproret, Västgötaupproret, Dackeupproret m fl. misslyckades, liksom de kommunistiska upproren på 1900-talet.
    Men kommunistisk revolution får vi vara oerhört glada att vi slapp.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *