Den svenska modellen

Blaikengruvan var i drift mellan åren 2006 och2007. Trots sin korta livslängd lyckades gruvan bli en miljömässig katastrof där enorma mängder av framför allt zink släpptes ut i Stuora Sjukta/Storjuktan.

Studenter uppmärksammade och analyserade naturförstörelsen. En av dem intervjuades 2015, källa.
– Värst drabbat är ett cirka 22 hektar stort område runt anrikningsverket. Det täcks av ett flera decimeter tjockt lager av en nyponsoppeliknande utfällning som innehåller sådana halter av zink, bly och koppar att bottenlevande djur omöjligt kan överleva där.

Sanering och återställning av gruvområdet beräknas kosta skattebetalarna hundralas miljoner kronor, källa.

Den gigantiska skandalen gjorde att namnet Blaiken blev besudlat. Därför bytte gruvan namn till Ersmarksbergsgruvan. Den i söder om gruvan belägna vindkraftsparken med 99 kraftverk får dock fortsätta att heta Blaiken vindkraftspark.

Hela området runt Stuora Sjukta och Blájkkiejávrrie/Blaiksjön präglas av ett överjävligt och extremt parasiterande. Det går knappast att utnyttja ett naturområde mer än så här. Det är sinnesjukt.

Kalhyggen och plantager överallt, vindkraftsparken och så gruvan. Både Stuora Sjukta och Blájkkiejávrrie är för övrigt omgjorda och uppdämda till vattenmagasin som ska försörja vattenkraftverk. Mängder av samiska fornlämningar vid det tidigare vattendraget dränktes under vattenmassorna, se kartan nedan. Källa, Riksantikvarieämbetets nättjänst Fornsök.

Blaikens naturreservat finns dock med skyddad ursprunglig natur. Inne i reservatet finns ändå många skogsbilvägar, kalhyggen och trädplantager. En urgammal renflyttningsled för samebyn Ubmeje tjeälddie löper genom reservatet, och fortsätter mellan turbinerna i vindkraftsparken (se kartan, klicka för att förstora). Detta innebär att renarna inte längre kan flytta här. Renarna kan inte heller beta hänglavar i gammelskogarna som vindkraftsparken tagit i anspråk eftersom djuren vägrar vistas nära vindkraftsverk, källa.

Vissa vindkraftsverk ligger märkligt nog också inne i reservatet, men bara det faktum att vindkraftsparken ligger så nära det skyddade området ger en stor negativ påverkan. Man kan bara föreställa sig hur många lavskrikor, lappmesar, havsörnar, kungsörnar, pilgrimsfalkar, slagugglor, fladdermöss, med flera, som riskerar bli ihjälslagna av vindkraftsverkens rotorer. Se exempel.

Blaikens naturreservat med sina kolonialt raka gränser är ett patetiskt försök att på pappret ge en bild av att Sverige upprätthåller någon form av hänsyn, men det faller platt. Det går inte att äta kakan och samtidigt ha kakan kvar. Man blir bara förbannad.

Området kring det skandalomsusade Blaiken är ett övertydligt exempel på den hur den västerländska ekonomismen går ut på att göra om all natur till pengar. Pengar som tydligen är det enda värdet. Och naturen måste förintas för att kunna erhålla det värdet. På djuren, växterna och vår egen bekostnad. En pågående stenhård och brutal kolonialism på stulna samiska skatteland. En grön kolonialism. Den svenska modellen.

Del av Blaikens vindkraftspark byggt i en artrik gammelskog med dammen och vattenregleringsmagasinet Blájkkiejávrrie som skymtar till höger.

Jag är tacksam om du vill stödja fler oberoende skildringar på min blogg med en summa på swish 0702300955

Tack på förhand 🙂

Tor L. Tuorda, Ráddnávrre den 2 november 2020.



Visningar: 60

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *