Anton, Sara, Mira, Freja och Elina.
Haspelrullar och en domkraft har gått varma under det senaste dygnet. Tillsammans med mina barn Elina och Anton med sambon Sara och deras barn Mira 3 och Freja 1 har vi fiskat och lyft den plintstående stugan i Änok.
Riktigt kanonväder med regn bara under tillbakaturen till Kvikkjokk. Jag fick också tillfälle att testa min prototyp för åkning med videokamera: en tunn plywoodplatta med fyra öglor där en spänd lina mellan två träd tjänstgör som släde.Tyvärr var kameran monterad för framtungt och linan hade för mycket stuktur för att göra åkningen riktigt mjuk. Desssutom var linan för svag när jag spände den och gick av. Ska inhandla plastöverdragen vajer istället, och små hjul.
Det har varit ett mycket roligt och givande dygn. Många år sedan vi var tillsammans på dylikt äventyr, något jag kommer att leva på länge. Men vi saknade Astrid 8, mitt yngsta barn, som är med sin mor Åsa på Västkusten. Astrid som just simmat till sig kandidatmärket och som är mäkta stolt.
Visningar: 38
“Dessutom har området ett högt rekreationsvärde, även för människor utan anknytning till trakten.”
Citat från din “Överklagan avverkningstillstånd A47878-2009”
Förvisso, men riktad marknadsföring till kanotister är inte vad jag menade. Den som är intresserad hittar ändå. Som du gjort. Och folk kan ju också använda fötterna..
Hej Tor
Karin och jag är nyss hemkomna från en liten tur upp på Vallevare med utsikt över detta märkliga Änok. Själv har jag både åkt båt och paddlat upp till mötet med Njåtjosjokken och Tjuoltajokken.
I år gav Kvikjokk ett osedvanligt tomt intryck – lite folk förstärkt med den nedlagda butiken och utställningen. Jag tror inte att man bara kan skylla på vädret. Istället tror jag att det beror på bristande marknadsföring.
Varför vet inte turisterna om att det går att få en båttur i Änoks blågröna delta? Är man rädd för att Änok ska exploateras? Varför finns det inte en enkel kanotuthyrning vid selet? Jag antyder bara de enklaste saker som kan göras – det skulle kunna finnas så mycket mer att göra som passar såväl “dagsturister” som “fjällnördar” (om uttrycker tillåts).
Kvikkjokks främsta dragningskraft är vare sig Kungsleden, Tarradalen eller Prinskullen, utan Änok.
Jag vill påstå att Änok också skulle vara en suverän ingång till Sarek via nedre Njåtjosvagge – något som Edvin Nilsson försökte berätta om men som har glömts helt och hållet.
Hälsningar
Björn Andersson
Jaså, ni har varit i faggorna nyss, och du har varit i Gådorågge – som platsen heter där älvarna möts.
Visst är det rätt så tomt i byn, men sommarstugor byggs dock som aldrig förr.
Fjällturismen har konstant gått ner genom åren, åtminstone om man tänker på de turister som har Kvikkjokk som utgångspunkt. STF har sålt fjällstationen och släppt tyglarna i Kvikkjokk där fjällturismens vagga i Norrbotten förr stod. Turistföreningen engagerar sig för andra platser i fjällen istället.
Bra marknadsföring saknas i stort sett. Det är ett märkligt fenomen som går igen i många företagsetableringar. Det är lätt att bygga en lokal för 300 tusen – svårare att förstå värdet av marknadsföring och att de 300 pappen egentligen är mer behövliga där för att få folk att verkligen komma till det man har att erbjuda.
Jag har kört några båtlass vandrare genom åren upp efter älven till Gådorågge, men bara om någon frågat, har inte marknadsfört det annat än på fjällstationen under ett år på 1980-talet.
Ja, vi är rädda för att Änok exploateras. Idag finns också många andra hot mot området – som är den enda ostörda oas för kvikkjokksborna som överhuvudtaget finns kvar sen stamhemman och skatteland stulits av staten med tillhörande jaktmarker och fiskevatten.
Det var på tal om att Änok skulle bli naturreservat och naturligtvis då marknadsföras effektivare än Kvikkjokk – troligen med det vulgära vildmarksbegreppet – och det hade säkert gått vägen om inte ett gäng från byn uppvaktade Per-Ola Eriksson, som då var landshövding, och fick honom att lägga sitt veto mot reservatsbildningen – en hedrande insats av hövdingen. Att han sen betedde sig som ett svin är en annan historia som går att läsa på ett av mina andra inlägg.
Kvikkjokksborna äger vattnet och vill absolut inte att det ska bli ett eldorado för turister och allra minst kanotister. I Kvikkjokk hyr fjällstationen ut kanoter. Det räcker att fortsätta exploatera det deltat som är nog så storslaget.
Det jag har märkt sedan Kvikkjokks delta öppnats upp för kanoter och en allt livligare trafik av sommarstuguägares motorbåtar är att både antalet älgar och fåglar radikalt har gått ner. Och berguvens hoande hörs inte längre.
Dock ska inte röna samma öde som Kvikkjokk, det deltat är för känsligt för massturism både för markägare och djurliv. Änok skyddas bäst utan marknadsföring. Trots allt är hoten från gruvindustrin och skogsbruket mest allvarliga, så Änok måste ändå upp i ljuset en aning. Det var därför jag gjorde detta inlägg.
Edvin Nilsson gjorde många bra saker för naturvården, men han gick för långt när han i böcker och filmer exakt avslöjade var olika djur vistades. Sen var det bäddat för vem som helst – också oseriösa sensationslystna – att ta sig fram de angivna platserna. Visserligen fick han sälja fler böcker med sina presentationer.
JO! Ráddná gör ju det så det går att dricka om man är så söt som Ráddná! Och hajar vins bara långt långt ut och jätte långt ner på havets botten!!! hi hi. =)
<B
Åhå, söta hundar kan dricka men inte söta flickor? Jaså, vad bra,då är det ingen fara för hajar 😉
Hej världens bästa pappa. Vi saknar dig här på Västkusten. Vad är de där jobbiga och knotiga fjällen jämfört med det skimrande havet?
Kram från Asse
…med ett vatten som inte går att dricka…Maneter och hajar och allt möjligt farligt.
Kul ide med den glidande videokameran. Små trissor och plastad stållina borde vara bra.
Du har inget sådant där “gyro” stativ? Har sett att en del använder dem. De finns små och hyffsat lätta…men dyra tror jag.
Det är alltid kul att jobba ihop. Lyfta stuga är säkert roligt men hade ni inte mycket mygg eller är det sådant som Kvikkjokksbor inte märker?
🙂
Gyro är nog för dyrt, men nog vore det fint ibland. Få se om det ramlar in någon budget i höst… Ja det var extremt mycket knott, helst när man kröp under trossbottnen, hysteriskt. Nog märker man dem alltid…