Stenåldersboplatsen i Parki 2

vatten parki hydro electric plant
Dämningszon och Parki vattenkraftstation, Lilla Lule älv.

I natt fortsatte jag att söka efter stenåldersboplatsen på dämningszonen för Parkidammen. Vattnet har sköljt över den forna stranden och på det kalhuggna överdämda området ända sedan 1970. Jord och sand har eroderat bort och plana ytor har blivit sluttande, ner mot vattenmagasinet. All vegetation är borta. Endast stubbarna från den skog som här stod finns kvar. För en arkeolog är det en enkel sak att hitta olika typer av människogjorda stenlämningar på dämningszoner, som arrana – härdar, gravar, kvartsavslag från redskapstillverkning och stenar som under mycket lång tid hettats upp för matlagning, kanske för att göra kvartsen sprödare och mer lättbearbetad, som stenpackningar i härdar, med mera.

Också för amatörer har vattenkraftens döda zoner gjort det enklare för att finna spännande fornfynd. Själv har jag har lärt mig mycket av de arkeologer jag haft förmånen att följa. Som bland andra Gunilla Larsson, Magnus Sjögren och Ulf Westfal. Den som startade upp mitt intresse och lärde mig se var min kära kusin Bengt Eriksson. Han var inte var skolad i arkeologi men tillägnade sig en hel del kunskaper efter att ha varit fältassistent hos Inga-Maria Mulk på hennes fältundersökningar i bla. Badjelánnda.

Att hitta en arran bland lingonris och ljung på en tallhed i gammelskogen kan vara knepigt, helst utan sond. Kusin Bengt lärde mig dock det viktigaste av allt om man ska hitta boplatser. Leta först efter kallkällor. Då krymper sökområdet dramatiskt. Tillgång till bra dricksvatten har alltid varit prio ett för förfäder och förmödrar när de skulle bosätta sig. Att marken var plan och så stenfri som möjligt var också ett självklart kriterium. Det är bara att se till sig själv, var man helst väljer kåta- eller tältplats.

En kallkälla springer fram i Parki regleringsdamm.

Jag hittade ett par fina kallkällor och plana ytor med grus och sand men inga arrana. Mycket märkligt? Ett antal härdar, skrev arkeologen Kerstin Bergengren 1965. Men var?
Dock hittade jag avslag och skörbränd sten ända från Vattenfalls själva dammkonstruktion förbi Jägarhyddan, pegeln och in i viken en bit där bortanför. Just avslag och skörbränd sten indikerar stenåldersboplatser, har jag lärt mig. I såna fall torde dammen vara uppförd på stenåldersboplatsen, som har en sträckning på flera hundra meter, en hel by. Här har de levt gott. Bra med fet öring som om somrarna gick att meta i aggorna i Parkiforsen. Gott om vilt. I området bör det finnas fångstgropssystem för vildren. Det blir nästa projekt 🙂

Skörbränd sten och kvartsavslag. Men det känns inte rätt ändå. Inte klockrent. Inga tunnare bortslagna kvartsflisor och förstås inga härdar där de egentligen borde ha funnits. Kanske den boplats arkeologerna menade ligger närmare Átjek, eller en bit bortom detta berg? Härdarna, en säker och en mindre säker, i viken just bortom Jägarhyddan visas här på bild.

Det krävs mer undersökning på denna dämningszon och andra områden vid Parki. Då vore det intressant att få följa med en arkeolog.




Träffar: 143

Ett svar på ”Stenåldersboplatsen i Parki 2”

  1. Ulf Westfal, hans föreläsningar på Muséet Vuollerim 6000 är de bästa och mest inspirerande jag hört.
    En början!
    Liksom de fantastiska uppbyggda forna hyddorna med avancerad uppvärmning med omvänd förbränning i eldstäderna, som värmeverken nu, det var “Luleå” för 6000 år sedan, jo, Luleälven mynnade där i Bottenviken då, nu flyttad 11 mil nedströms av landhöjningen.
    Ingen satt och halvsov när Ulf föreläste, från gammal till ung.
    Hans förklaringar och visioner inför framtida forskningsresultat var fascinerande och mycket inspirerande.
    Så mer sorgligt då hur förloppet blev för honom.
    Han fick sparken, försökte söka sig vidare i museivärlden, men blev svartlistad.
    Sanningen stör ordningen i det förljugna konungariket, alla tunga organ kände sig hotade, från de grå eminenserna Evert Baudou o co. på arkeologin Umeå Universitet till de samiska organisationerna.
    Sanning inte kan sägas,
    hotar den koloniala rasistiska ordningen och styrningen via skattefinansiering.
    Mycket intressant och mycket sorgligt.
    Finns så mycket kvar att göra.
    Sanningen har bara börjat sägas,
    det mesta återstår.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.