Det livgivande fisket

Det livgivande fisket. Jakten kunde fallera. Renarna svälta ihjäl. Missväxt i jordbuket. Det kunde bli extremt kärva tider och folk dog av svält. Då fanns fisket att tillgå. I sjöarna fanns alltid mat.

Det livgivande fisket. När det var riktigt jävligt tryggade sjöarna maten, för fisken var verkligen en oerhört viktig föda för folk. Mängderna protokoll från häradsrätten i Jokkmokk under 1700- och 1800-talet visar det. Det tvistades om fiskerätter, gränsdragningar och lappskatteland. Sidor upp och sidor ner. Det finns väl knappt något tingsärende som behandlades så ofta som just fisket.

Fisket är viktigt också idag. Åtminstone för mig själv och min familj. Vi fiskar inte för avsalu utan endast till husbehov. Någon burk med rom kan vi dock sälja. Fisken är en fenomenal giftfri mat. Helst när den kommer från den övre änden av Lilla Lule älv, som Vattenfall inte har förstört. Fritt och rent vatten!

På bilderna figurerar min sambo Åsa som roddare och dotter Astrid som nätare. Det var vanligt i äldre tider att kvinnor fiskade med nät. Då tunga och märkligt nog ändå fiskliga bomullsnät som tog evigheter att torka. Nu lätta nylon dito som torkar snabbt. Mjärden och ryssjor gjorda av rötter var andra typiska fiskeredskap i gamla tider och notar, som var vanligast, där människor i sitor och byar hjälptes åt för att få stora fångster direkt. Egentligen är noten den mest hållbara fiskemodellen, som ju tar ett tvärsnitt av all fisk som finns i berörd sjö. Stora som små av alla arter.

Den värme som nu råder gav oss sämre fångst än få sensommaren och hösten när vi annars brukar fiska för att trygga vinterns matbehov. Sikar, harrar, gäddor, aborrar och lakar har nog sökt sig till djupare och kallare vattenskikt. Öringarna är uppströms för att leka och rödingen, som ju finns i Sakkat men som jag aldrig fångat i något nät, är fortfarande som ett spöke. Trollingfiskarna får dock något enstaka större exemplar vid Oarrenjargga, så de finns i sjön verkligen. Och så löjan förstås. Miljoner leker i Darreädno i oktober. En liten och delikat sikart, superviktig i ekosystemet. En kilosgädda som vi fick på näten hade över tio löjor i magen.

Ikväll langnar jag igen (langna betyder lägga ut nät och det finns ingen beskrivning av ordet när man googlar så stavningen bestämmer jag själv). Jag brukar också langna när jag är ensam, men det är roligare att ha en roddare man kan skälla på.

Det livgivande fisket där fångsten fryses ner i fryspåsar och vaacumpåsar eller saltas in för att gravas eller kallrökas. Kallrökt sik som steks i stekpanna är sommarens snabbmat. Äts med potatis men ids man inte koka kaloriknölarna duger den rökta fisken bra att äta med fil eller hårdbröd bara. Helst Vasa Sport (jag får inga intäkter för denna produktreklam, men brödbolaget får gärna swisha en summa till 0702300955 för att göra rätt för sig)😀

Lulesamiska namn i området med fiskeanknytning, vilka hålls levande i språkbruket:
Lulemusvárppe, den östligaste platsen för notdragning som ligger till vänster i andra bilden i detta inlägg. Från Lulemusvárppe startar den så kallade Lappstigen till Lástak. Denna numera sällan trampade vandringsväg löper parallellt med Kungsleden.

Mierddekjávrre, en dryg halvmil uppströms, i Kvikkjokks delta. Mjärdsjön, där man fiskar med mjärden. Den samiska namngivningen av sjön är troligen mycket gammal, från den tid när samer tillverkade mjärden av rötter och vidjor för att fånga aborre och småsik.

Mer med fiske anknytning som kan läsas på bloggen:
Tuorpons sameby är namngivet av ett fiskeredskap

(Tyvärr finns ingen externt innehåll om samiskt fiske på hela nätet som är värt att länka till, därför låter jag bli).
.

Skicka gärna en summa på Swish så att jag fortsätta belysa saker på min blogg som ingen annan tar upp 0702300955
Varma tack på förhand 💚