Kvikkjokk nu. Fjällstationen abonnerad av italienare som med helikopter och hagelsprutor flyger ut till ripmarkerna på löpande band. Stundtals är det som en ljudkuliss hämtad från en film om Vietnamkriget. Flera stora minibussar från italien står på uppfarten till fjällstationen, uppe vid fjällstationen och på den stora parkeringsplatsen norr om byn. Vägen till parkeringsplatsen är besudlad med mängder av hundskit. Hundar skäller och ylar. Det är ett jävla liv.
I Tjåmotis rapporterar Ulrika Östlund om hur någon småviltjägare sparkat sönder hennes jaktlags skylt som står vid skogsvägen nordöst om Tjåmotis där laget har licensjakt.
Ulrika Östlund berättar att hon igår hörde en kula vina över huvudet. Hon skrek för att ge sig till känna. Var självklart rädd för att hon eller hennes älghund skulle bli träffad.
– När jag skrek hey, hey, dont’t shoot me or my dog! blev det knäpptyst. Då smög jag mig fram och såg dem i sina orange kläder. Jag gick fram nära dem och skrek hey, hey, safety, safety! Sorry, sorry, sa de och pratade väldigt dålig engelska. De tog fram telefonerna och pratade på italienska. Jag vet inte till vem de ringde. Den ena av dem var väldigt skärrad, berättar Ulrika Östlund.
Italienarna kanske ringde till Skandivanian Hunters, som är namnet på företaget som arrangerar deras jakter.
– Det är bara troféjakt det håller på med har jag sett på nätet, avslutar hon.
Visningar: 36
Finns där inga “jaktguider” som kan hålla ordning på de utländska jägarna? De utländska jägarna verkar allt för ofta sakna den jaktetik och försiktighet som krävs.
De behöver inga jaktguider tydligen. Det enda som krävs är en svensk arrangör.