Den här boken skickades tvärhastigt till mig och min familj för någon vecka sedan. Jag visste inte att vi skulle få den. Visste inte att den var på gång. Kamraten Henrik Blind delade någon bild där han själv figurerar som seriefigur, och där hans fadderbarn, min dotter Astrid, också har blivit tecknad och beskriven när hon jojkar utanför Stockholms stadshus förra året.
Också jag finns med i Mats Jonssons bok. Dels från en text i denna blogg som handlar om exempel på en familj som blev utkastade från lappbyn i och med renbeteslagen 1928 och dels när han refererar till ett blogginlägg, om gäddan.
Jag har gång på gång tänkt beskriva denna fantastiska bok, men det har känts för mastigt, för omfattande. Jag har plåtat av några väl valda bilder med telefonen, men de har blivit för få, för urschligt avbildade eller i för rumphuggna sammanhang. Det är bättre att äga och läsa hela boken. Alla borde läsa denna bok! Speciellt riksdagens alla sagolikt okunniga ledamöter. Maken till lättbegriplig presentation om skogssamernas situation finns inte. Med nödvändiga historiska redogörelser om lagstiftningar, osynliggöranden och skam. Jag ska dock försöka göra någorlunda rättvisa till några få av Mats Jonssons bilder/texter. Detta inlägg hade kunnat bli hur långt som helst, men jag besinnar mig… Boken kan köpas här.
När vi var samer är Mats Jonssons första politiskt baserade bok. Och den är verkligen omtumlande. Personlig, med mycket humor, mycket kunskap och mycket allvar. Efter att spanna öppnades när Mats Jonssons farfar hade dött öppnades också ett nytt landskap för honom och hans närmaste. Också de var ju samer, skogssamer. Såna som den svenska staten mest av alla ville få bort. Samer som var i vägen för inflyttade nybyggare, skogsbruk, vattenkraft och nu vindkraft. Som inte ansågs vara äkta nog. Mats Jonsson är en av tusentals i samma situation, där släktskapen med samer med alla medel har förtigits. Han är en vägvisare för många från det osynliga folket att bli synliga, till att väcka tillbaks sin identitet, till att förstå och kunna dekolonisera sig.
I en av många historiskt superviktiga sviter skildras hur skogsskövlingarna startade när att britterna 1846 slopade sina importtullar. Sanslöst… Idag är UK för övrigt den största importören av virke från Sverige. (klicka på bilderna för att få dem större) Kring 70 procent av all avverkad skog i Sverige exporteras. De gamla skogssamiska markerna har idag omvandlats till en av statens många kassakor i Sábme. Det är ett parasiterande som saknar motstycke. Och ändå har många bybor här, också med skogssamisk påbrå, svenska flaggor vajande på sina hus- och torpväggar. Obegripligt…
Mats Jonsson beskriver historian som brutalt påverkat framför allt skogssamerna. Han beskriver ett kulturellt folkmord i Sverige. Ja, det är en korrekt benämning vilken han också förklarar. Han beskriver avvittringen, markstölden, och ger exempel på det penningavärde hans förfäders skatteland hade. En halv miljard! Stulet och våldfört. Han beskriver också skillnaden mellan fjäll- och skogssamer.
Jag brukar själv beskriva hur den svenska statens kolonialism är som nordamerikas. Med samma landgrabbing, samma etniska rensning. Skillnaden är att nordamerikas vita mördat miljoner av det urfolk som man har koloniserat medan Sverige mest använt sig av lagar för att uppnå samma sak. Ser framför mig nitiska tjänstemän som med sina nyvässade gåspennor nydoppade i bläckhorn plitat ner några ord i sirlig stil vilka när de torkat för 300 år sedan gett förödande konsekvenser för mitt folk då, som nu. Mats Jonsson beskriver det här övergreppet, den här nonchalansen och arrogansen. Det här folkmordet. Lik förbannat bryr sig inte staten, statsministern eller huvuddelen av den svenska kultureliten ett dugg om det sprängstoff När vi var samer innehåller. Det är så jävla sjukt. Den jokkmokkska författaren och krönikören Margith Richert skriver i DN. Delar av hennes krönika delar Mats Jonsson på FB:
“Äntligen biter någon ifrån. I dagens DN läser Margit Richert lusen av Stockholmsmediernas fascinerande förmåga att få allt att handla om dem själva, illustrerat av hur en (i sig jättebra) intervju om När vi var samer skapade en livlig debatt – inte om statens stöld av samiska marker eller det kulturella folkmordet på skogssamerna, utan om att man kan bli sur av att bo i Stockholm. Vad man än visar upp för dem, så ser de en spegel. https://www.dn.se/…/margit-richert…/“
På min mors sida (kanske också min fars, svårt att tyda i släktforskningen från pitetrakten där de flesta var bönder och knektar med svenska namn) har också jag skogssamiska rötter. Från Grans lappby kom samer och bosatte sig i Stenträsk och i Njunjes väster om Kvikkjokk. Från Övertorneå i Torne lappmark kom skogssamer till Storsand och Randijaur, där jag nu bor. Troligen blev de förvisade. Var i vägen för kolonisterna. Tvingades till Lappland i lapp-ska-vara-lapp-politikens tidevarv. Opp till fjälls! Jag sökte filmstöd från det svenska filminstitutet för att göra en film om skogssamerna, men de kunde inte, ville inte, förstå. Total och obegriplig nonchlans alltså. Som de kulturmänniskor Mats Jonsson drabbats av.
Lyssna på Mats Jonssons sommar-program 🙂
Visits: 695
“Nybyggare” var oftast samer, finns inte några stora folkvandringar belagda upp mot sapmi söderifrån.
några kända exempel finns som ständigt dras fram för att befästa teorin om inflyttade nybyggare.
Det är väl också enklare med kolonialism om man påstår att alla som bor i norr, förutom några få samer, är uppflyttade sörlänningar, då blir ju utsugningen liksom mer logiskt.
Det var också enklare slippa rasismen om man påstod sig vara svensk nybyggare, för att undvika samisk anknytning som riskerade ställa till det, för om man blev klassad som same var friheten kraftigt begränsad, Hjalmar Lundbom i Kiruna t ex. förbjöd samer att arbeta i gruvindustrin, bo på hotell eller handla på vanligt sätt.
Så det gällde att undvika hamna i “samefacket”.
Det är därför de flesta av vana ännu vill påpeka att just dom inte har något samiskt påbrå, trots att alla vet det är svårt att bo norr om Dalälven utan ha samisk historia.
Uppdelningen svenskar/samer är till största delen påhittad och hopplös.
Men det problemet får väl attackeras när kunskapen är bättre än nu.
Än så länge tror sörlänningar att samer är “en annan ras”, fast de uttrycker det med andra ord numera.
Jag har lite svårt att få reda i vad du menar så du får ursäkta frågan – menar du att erkännandet av samerna som urfolk (Europas enda erkända) är ett rent falsarium?
Svensk kolonialism är gammal och en del av vårt statsskick.
Andra kolonialmakter sökte rikedomar lång bort, i Asien t ex.
Här är det intern kolonialism, inom riket.
Men lika viktig för nationen.
Att få det att fungera kräver ju något utöver det vanliga för att behålla någon form av enighet.
Stor kraft och uppfinningsrikedom har behövts för att hålla ihop det.
Girjasrättegången var ju ett tillfälle att sätta sig in i det,
den som nu orkade lyssna på timmar av absurda juridiska diskussioner.
Frikyrkliga uppror i norr fanns en gång (Laestaduis m fl), mot förtryck och lögner, sen kom arbetarrörelsen, bägge är nu införlivade i ruljansen, oskadliggjorda.
De samiska organisationerna är ju en fantastisk balansgång med samvete och sanning, för att i den fullständiga galenskapen ändå kunna hitta någon form av bas för att arbeta.
Men i grunden finns terror, rasism och utsugning utan någon som helst rättvisa eller logik.
Men det går inte attackera nationen som sådan, man kan bara lirka sig fram i galenskapen.
I Girjasrättegången lästes lagar upp från Magnus Ladulås och framåt, det vore som om läkarvetenskalen skulle studera koppning, eller bilindustrin tändkulemotorer.
Vi stod utanför kriget, därför har vi ett konungarike som delvis är ett fornminne,
i detta hänseende bara ett fornminne.
Stor kraft lägger staten på att detta ska konserveras.
Koloniala utsugningen måste upprätthållas.
Skog, el och mineraler helt gratis.
Helt utan krav på miljöanpassning.
Kan man ju inte släppa, nu även vindsnurreparker.
Där befinner vi oss.
Oavsett vad man vill.
Där får man navigera.
Matti Berg i Girjas är en mästare på det.
Men att det skulle innebära att den officiella bilden av “samen” i Sverige är sann, nej, den bilden bygger på rasismen som var nödvändig för kolonialismen.
Komplicerat, ja, det är avsiktligt gjort så komplicerat att det inte ska gå att reda ut det.
Svenska modellen, dränka motstånd.