I Kvikkjokk talades ren lulesamiska. Foto: Kvikkjokk 1930. Foto: Ludvig Wästfelt.
Jag läser Journal av Petrus Laestadius utgiven 1831. Han var samisk prästson, och själv präst, uppvuxen i Kvikkjokk och bror till den mer kända Lars Levi. I Journal beskriver Petrus Laestadius en höbärgning i Kvikkjokks delta:
Det intresserade mig ganska mycket att höra på deras snack här. Det tycktes vara Lapska språkets klassiska verld. Alla talade det rent, och utan några half-Svenska ord.
I Kvikkjokk talades ren lulesamiska
Under hela fjällbyns existens från 1660-talet och långt in på 1900-talet var lulesamiskan vardagsspråk i Kvikkjokk. Enligt Bror Länta, 92, från samebyn Jåhkågasska Tjiellde var det många kvikkjokksbor som talade klockren lulesamiska när han var ung. Han nämner bland andra min morfar Rupert Eriksson men också Teodor Svanberg och Arvid Nilsson.
Bror var nära vän med min mor Maj-Britt som var ett år äldre. ”Hon var som en syster”, har han sagt. Tyvärr kunde min mor inta tala någon samiska annat än några enskaka ord. Min mormor Signe, barnfödd i Njavve tre mil nedströms Kvikkjokk i Lilla Lule älv, hade dock lulesamiskan som modersmål, men på grund av assimilation, rasbiologi, rädsla och skam överförde hon inte språket till någon av sina tre barn.
Det hände med föräldragenerationen till den generation som jag tillhör. Samiskan upphörde abrupt. Idag finns tyvärr endast cirka 600 talare av lulesamiska kvar i hela det stora lulesamiska området. En tydlig effekt av den svenska statens politiska ambition med ett land, ett folk, ett språk. En sossars/Alva Myrdalsk svensk modell. Svensk kolonialism i Sábme. Stor sorg…
Fördjupning på bloggen:
Svenskarnas rasbiologi skändade min mormor
Det rasbiologiska institutet
Visningar: 94
Ett svar på ”I Kvikkjokk talades ren lulesamiska”