Tina Harnesk gör bokresearch

Igår kom hon fräsande alltför fort och missade den lilla infarten. “Vänd om på parkeringen och ta första till vänster”, säger jag i telefonen. Hon parkerar och kliver ur bilen. Lyser av driv och glädje när jag möter henne för första gången sen hon var tonåring och kamperade med min son Anton i Jåhkåmåhkke. Förvisso har jag följt hennes resa i medierna, där hon gjort bejublad debut som författare med sin bok Folk som sår i snö som fått uteslutande grymt fina recensioner.

Vi dricker kaffe och tittar på Fornsök på datorn, Riksantikvarieämbetets karttjänst. Det blir dock flera utvikelser från ämnet, grunden för hennes nya bok. Omöjligt att låta bli att titta på Nuortta Suohppa och det fångsgropssystem min morbror Mauritz hittade och de rön som jag själv gjort på den platsen. Unna Savvun, där Tina har sina rötter. Unna Vuogá och alla flyttlags arana från eoner av tider. Ruovddevárre, och det gruvområde från förra sekelskiftet som märkligt nog är R-märkt?

Jag visar hur vi ska gå på vår korta vandring och så börjar vi på Rosbacken ett stenkast bort: tippstället vid storstenen där upp mot fyra tusen renlast silverhaltig blymalm stjälptes, rostugnen, hyttplatsen, där bokningsverket låg.


Så båt över till Prästsidan: begravningsplatsen, den så kallade Predikstolen, Bruksskrivarens stuga. Båt igen tvärs över utloppet av Gamájåhkå till Gammelgården/Hytteholmen/Forsholmen: platsen för en luovve, ladugård, bostäder, bodar, Bergmästargården.



På ömsom sidor av Gamájåhkå fanns över 30 byggnader och anläggningar under silverbruksepoken 1662-1702. Den svenska statens övertro på silverfjällen i Badjelánnda och Sarek saknade all rim och reson. Den brutalitet på natur och människor Sverige ställde till med tar alla rekord. Och de värsta övergreppen på framför allt samer och renar finns endast bevarade i den muntliga berättartraditionen. Därför är de irrelevanta för den gängse svenska forskningen. Det finns inga protokoll som styrker alla jävulskap. Och då har jävulskapen aldrig ägt rum.

Idag gick vi till Diggehájkka. Platsen där den grova Tingstallen stod. Där Tingsten tronar mörk vid Kungsleden ett par kilometer nordost om byn. Jag berättar om hur min morfar Rupert Eriksson (1887-03-01 – 1973-05-19) när han var ung, kunde vittna om att han sett stubben av den stora Diggehájkka, där insristade bomärken på dömda människor ännu kunde skönjas.

Någon präst i Hyttan/Kvikkjokk som fick vedbrist och högg ner Diggehájkka, som då var torrfura. Därmed försvann det främsta beviset på att platsen verkligen tjänat som tingsplats.

Tina Harnesk är tagen över den tyngd som präglar platsen. Hon nämner bergmästaren Isak Tiock. Denne förmåga som utnyttjat bruksarbetare på sitt hemman i Böle utanför Piteå, som slirat med utbetalningar till anlitad arbetskraft, eller inte betalat alls, som styrt och ställt och som Bergskollegium i Stockholm till slut fick nog med, som fängslades och fick sitt hemman beslagtaget. Här har han stått, på det här enorma stenblocket, och befallt menigheten till ditt och datt, utdömt straff till den som inte fogat sig, som tappat malm under rentransporterna, som uteblivit från hålltjänsten eller i övrigt vägrat att underkuva sig Bergmästarens skräckregemente. Som fick rida trähästen, eller dras mellan bubbelvakarna i Lappviken. Här, på sidan om brukets vardagliga göromål, kunde Tiock härja på som han ville. Inga uppteckningar finns om det vilket den muntliga berättartraditionen traderat genom seklerna.

Den samiska traditionen att oralt föra över kunskaper och berättelser gills inte. Endast svenska gåspennors snirkliga bokstäver. Allt måste finnas på pränt, liksom. Segraren är den som skriver historia, sägs det. Om händelser blir för extrema eller nedlåtande mot den bild segraren vill rapportera och lämna efter sig, friseras de eller uteblir helt. Som här i Diggehájkka. Men det kommer Tina Harnesk bok Mödramärg att råda bot på. Det tackar vi för, i förskott!




Tina Harnesk debutbok Folk som sår i snö är nominerad till Årets bok. Rösta på Tina! Du kan rösta en gång per dag via denna länk. Gör det 💚

Visningar: 457

4 svar på ”Tina Harnesk gör bokresearch”

  1. I dont know if these storyes is written in the swedish historybooks, so that the upgrowing youth in sweden know about the horror thats taken place in so called state of sweden? But i of course presume not.It should of course have the natural consequense, that the historiebooks of sweden should be rewritten. There were from some years ago a film in danish television about ( if i recall it right) the preast laestadius, living in kvikkjokk. The unniversity of uppsala and their collaboration with the naziregime, where information ( measurement of the samic peoples anatomy without their consent took place in sapme, can you correct me if im wrong? And maybe tell more about that horryfying story?
    In denmark we also have had a lot of issues about the danish state and there treatment of the indiginous people of greenland. Also horryfying!!!
    Thanks for your informative writings.
    If you have a longer script about what have taken place in sweden in relation to the samic people, i would like to take it to a danish journalist to publish in some danish media.
    Per trolle

    1. Unfortunately, there is no comprehensive historical account of the Sami in the school’s teaching materials. However, many historians and initiated writers have published literature about our history, such as Lennart Lundmark.
      Yes, Lars Levi Laestadius, founder of Laestadianism which is strangely so large in the northern part of Sápmi, helped the race biologists find and dig up Sami skulls. Skulls from especially Sami children were particularly popular.
      Yes. The national Swedish so-called racial research was the basis for the Nazis’ efforts to “prove” that the Germans were superior to other peoples. That Sami, Roma and Finns belonged to a lower standing kind of people.
      It is great if media outside of Sweden do research on all the fabulous abuses that the colonial power Sweden subjected the Sami. And that it only continues, with continued massive parasitism of traditional Sami lands in the name of green transition.
      The church has apologized to the Sami and issued a white paper, but not Sweden itself.

  2. Intressant läsning. Ser mycket fram emot hennes bok.

    Jag föreslår att Du erbjuder en guidad tur just på dessa områden i sommar. Jag vill delta, är mycket intresserad av området och dess historia.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *