Snavva, folkhemmets offer

Snavva under senare delen av 1960-talet som snart ska dämmas över. Vattenfall kalavverkar successivt gammelskogen för att ge plats åt Tjaktjajaur regleringsmagasin. Timmertravar samsas med höhässjor. Trots vetskapen om vad som komma skulle försöker syskonen Jakobsson leva sitt liv som småbrukarsamer som de alltid har gjort. Så overkligt det måste ha känts. Som de måste ha försökt förtränga allt. Vilken psykisk terror. Snart kom de att tvångsevakueras till Tjåmotis där de kom att leva i misär. Jag har skrivit om dem i ett annat inlägg på denna blogg.

Erlanders folkhem var en vinst för många men en katastrof för andra. Städerna och industrin växte på bekostnad av oersättlig natur, för människor som levde och verkade i Sábme och för urgamla samiska kulturmiljöer.

Syskonen Sara Jakobsson, Jakob Jakobsson och Oskar Jakobsson i Snavva.
Gården i Snavva med berget Hårås och Snavvasavvun i Smadjeädno, Blackälven. Bilden tagen av kollegan, numera avlidna, Björn Uhr i Naturfotograferna. Den användes i Vid vägs ände, en bok jokkmokksförfattaren Hans Anderson och jag gav ut på Arena förlag 1994.

När jag googlade namnen på syskonen Jakobsson eller ortnamnet Snavva fick jag ingen träff. Det är som om vare sig de eller platsen alls har existerat. Men nu finns de…

Träffar: 451

5 svar på ”Snavva, folkhemmets offer”

  1. Syskonen Jakobssons mamma var en Segal. De var kusiner till farmor. Farmor åkte till Tjåmotis. Hon blev inte insläppt.
    Jag har hört att de överklagade till HD. Har inte sökt efter det. Vet du?

  2. Syskonen Jakobssons mamma var en Segal. De var kusiner till farmor. Farmor åkte till Tjåmotis. Hon blev inte insläppt.

  3. Mina farmor och farfar hade en typisk västerbottensgård ett antal mil från kusten.
    De hade urskogen runt knuten.
    Ingen skog på tomten.
    Nu är det kalhyggen runt om,
    ungskog på tomten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *