Mats Jonsson och Jörgen Stenberg i Jokkmokk

Jörgen Stenberg, moderatorn Henrik Blind och Mats Jonsson.

Två skogssamer som har gjort så otroligt många värdefulla insatser för skogssamerna. Mats Jonssons självbiografiska bok När vi var samer är enastående, med sin självironiska humor och klockrena skildringar av statlig klåfingrighet och brutalitet med fördrivningar och assimilation, av markrofferi och skövling av hela skogssamiska landskap och boplatser – där timmerkåtor och bodar jämnats med marken. Där samer ställts mot samer, där inflyttade svenska nybyggare tog över det skogssamiska kulturlandet och skogsmissbruket, vattenkraften och vindkraften skövlat sönder nära nog all ursprunglig natur.

Jörgen har många år på nacken som renskötarem jojkare och skogssamisk aktivist. Som när han som 20-åring halade fram sameflaggan ur kolten och jojkade i plenisalen under omröstningen om den fabulösa förbannade fria småviltsjakten och prompt blev utkastad av vakterna. Eller när han protesterade mot slutförvaret av kärnbränsle i Malå, mot skövlingarna av skogarna, vindkraftsparkerna. Han försitter aldrig en chans att berätta och informera om den desperata situationen i Malå sameby där endast 4% av de traditionellt brukade och ägda markerna är opåverkade av svensk skövling.

På Bágo in Books, i fredags, höll Mats Jonsson ett fenomenalt föredrag på biblioteket Ája i Jåhkåmåhkke om sin bok När vi var samer. En mycket välbesökt och intressant tillställning där Mats fördjupade den historia och de berättelser som han skildrat i sin bok. För sju, åtta år sedan visste han inte om att han var skogssame och när han bestämt sig för att göra boken blev arbetet en process i avkolonisering och medvetande.

Jag är otroligt imponerad av de här båda gubbarna och deras insatser.

Precis så upplevde jag själv konsulenter från det svenska filminstitutet när jag med en fylligt projektbeskrivning ville få stöd till att göra en film om skogssamerna. De såg ut som fågelholkar. Det blev inget stöd.

Ovanstående bilder visar utvecklinegn för en av Mats Jonssons släktingar som kallades Ers’n. Denne föddes i en utpräglad och levande skogssamisk miljö, där umesamiska var vardagsspråk, men dör i en svensk bondbygd där man talade svenska. 1928 var för övrigt året för den sista jävulska renbeteslagen som Sverige tvingade på urfolket, där speciellt skogssamerna alltid ansågs vara i vägen och helst borde konverteras till fjällrenskötare vilka Sverige i nationalromantisk ambition ju kunde tänka sig ha kvar. De befann sig till fjälls om somrarna och störde inte alla exploateringar lika mycket som vad skogssamerna gjorde. Internationellt ansågs det vara häftigt att ha ett urfolk, bara de inte var i vägen…

Kulturellt folkmord betyder att ett folk utraderar kulturen för ett annat. Något som Sverige lyckats med. Man blir bara förbannad…

På lördagen var det en skogssamisk panel på hotell Akerlund. Ett samtal som förtjänstfullt leddes av fjällsamen och politikern Henrik Blind. Mycket intressant också det, där insprängd humor mellan styckena av djupt allvar gjorde sitt för att göra hela alltet till en lysande session. Jag återkommer om det när tid finns. Det är en hel del annat som först pockar på att uppmärksammas på denna blogg.









Visningar: 110

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *