Med coronavirus och extrem medial bevakning vill jag belysa hur Jokkmokks befolkning förr i tiden kunde drabbas av dödsfall. När jag bläddrade i en bok som jag 1999 var bildredaktör för reflekterade jag över Harald Grundströms karta. Återuppvaknandet kom efter att jag formgivit en skrift för Ájtte musei vänner som Karin Tuolja skrev i höstvintras. Skriften handlade om Grundström i rollen som banbrytande språkarbetare för lulesamiskan.
Närbilden av Grundströms karta visar bland annat den massgrav med 60 kranier som grävdes fram vid bygget av vaktmästarbostaden. Vart denna bostad exakt fanns belägen kräver mer research.
Vad har dessa människor dött av? Också detta bör forskas mer om. När begravdes kranierna? Begrovs de på samma gång eller pö om pö? Vilken etnicitet hade de? Brukade folk begravas på detta sätt även om de dog en naturlig död? Vad dog skallarnas bärare av, en farsot, en pandemi, eller ha de gått genom isen i samband med transport av silvermalm i slutet av 1600-talet? Kanske det var pestens härjning som var orsak till dödsfallen eller kanske skallarna tillhörde halshuggna personer? (Avrättsbacken ligger inte långt därifrån…)
Många spännande frågor finns att luska om för den som är hågad. För att kunna besvara alla frågor måste dock den samlingsgrav där alla bendelar som grävdes fram under exploateringarna återfinnas, undersökas (se Grundströms hela karta med krysset för graven högst upp) och återbegravas på en plats som lämpar sig bättre än vid en sjukstuga, väg och parkeringsplats.
Det är sorgligt att utgrävningen utfördes så vårdslöst. I massgraven torde samer ha begravts. Det var 1930-tal och inte så noga hur man hanterade kvarlevorna av ett folk som ansågs underlägsna svenskarna. Men Harald Grundström tyckte det var viktigt och dokumenterade allt han förmådde.
Hade en liknande exploatering skett i typ Mälardalen skulle museum byggas vid utgrävningen, forskning skulle pågå, radio- och tv-program, dokumentärer och poddar göras. Platsen för samlingsgraven skulle ha markerats med en rejäl gravsten. Nu finns den bara som ett kryss på en karta som höll på att kastas bort. Mängder av samer ligger huller om buller dolda under mossa och lingonris. Ingen bryr sig.
Views: 228
Eftersom politiker här uppe inte har en aning om vare sig Avvittringen eller orsaken till rasismen i norr eller de koloniala näringarnas ursprung eller Laestadius eller nåt annat som hänt som byggt vår region, så kan dom givetvis inget göra åt vår situation.
Det blir som att be någon utan kunskap plocka isär en bilmotor, operera en människa eller något annat som kräver absolut kunskap för att inte göra saker värre än de redan är.
Vi som har läst på bör försiktigt påminna om det.
Inte för att det ger något just nu.
Men på sikt.
Även om staten kommer göra allt för att bevara myterna och okunskapen, rabbla samma smörja från Magnus Ladulås, Gustav Vasa osv som nyligen på girjasrättegången.
En fars i klass med Kafka.
Just det.
Vem bryr sig.
På slutet av 1600-talet kallades alla i Norrlands inland för lappar.
Även vid kusten har jag förstått bl a efter Girjasrättegången.
Idag kallas få här för lapp, same som det heter numera, renskötare i praktiken.
En massgrav från 1600-talet blir en intern angelägenhet för en liten obetydlig sameförening långt upp i norr med en handfull medlemmar.
Om man granskar var dessa männskors ättlingar nu lever skulle man förstå att de är svenskar, sällan renskötare.
Samma som i repatrieringen i Lycksele.
Hela den rasistiska klyvningen av oss i norr blir i såna här sammanhang extremt absurd.
Det innebär också att inget här uppe värderas för vad det är värt.
De skogar som skövlas, älvar, gruvor, de är ju bara några få lappars egendom det gäller.
Då gör det inte så mycket.
Forskning är det som saknas.
Avsiktligt menar jag.
Sanningen är sprängstoff.
Lögner produceras för att dölja sanningen.
En kulturell storindustri, för konungariket.
Skogsindustrins lögnapparat är en del av det.
Staten kalhugger nu här i norr ”för klimatets skull”.
Och svensken tror på det…