Lennart Lundmark och samisk historia. På bloggen kommer jag återkommande att referera till och citera från olika kapitel från hans fantastiska böcker. Lundmark har ett rakt språk och presenterar, många gånger obekväma, sanningar från okända delar av historiens mörka vrår.
Lennart Lundmarks första bok Koloni i norr kom ut på Gidlunds förlag 1971, året efter hans examen vid journalisthögskolan i Göteborg. Koloni i norr är en kampbok. Den pyr av vrede men går aldrig överstyr. Inledningen i förordet lyder:
I övre Norrland läser man Syd- och Mellansveriges historia i skolorna. Hur norra Sverige utvecklades får man själv studera om intresset räcker till. Brist på historiskt medvetande ger en sned syn på nutiden.
Sned syn på nutiden. Klockrent om varför historiska kunskaper är så viktiga. Helst idag när sådana kunskaper till stora delar saknas hos de breda folklagren. När historia skrivs om och förfalskas. När historia blir till ett propagandavapen.
Foto: Lydia Stenflo.
Samisk historia har också nonchalerats och osynliggjorts. I sina böcker och artiklar synliggör Lennart Lundmark hur statsmakten i sekler, medelst lappmarksplakat, avvittringar och renbeteslagar, kontrollerat, styrt, splittrat, förminskat, reducerat, kuvat, skrämt och osynliggjort det samiska urfolket.
Han var tidigt ute med att beskriva svensk kolonial historia i Sábme journalisten, författaren och fil.dr. i historia Lennart Lundmark (1942-). Kanske var han för tidig? Det finns ingen biografi skriven om honom, vad jag vet. Inte ens en wikipediasida på nätet. Hans rön blev väl för mycket? Sanningar inte inlindande i bomull utan förpackade i stål. Lundmark räddes inte att ge sig i kast med de känsligaste ämnen, som i Myten om kvänernas rike. En granskning.
Lennart Lundmark och samisk historia
Lule lappmark och Jokkmokk hamnar ofta i fokus i Lundmarks skildringar. I boken Så länge vi har marker – Samerna och staten under sexhundra år (Prisma, 1998) skriver han att han i barndomen bodde med sin familj i banvaktsstugan i Jutsajaure/Jutsájávrre längs Inlandsbanan mellan Porjus och Gällivare:
Jag är inte same, men som barn hade jag mycket med samer att göra. Jag minns ännu hur upphetsande det var när renhjorden kom mullrande mot banvaktsstugan vid Justsajaure, när kåtorna slogs upp på myren framför huset, bjällrorna plingade bortåt Sjaunamyren och allt blev liv och rörelse.
Han fortsätter beskriva de nordsamiska familjerna Omma och Pilto som den svenska staten tvångsförflyttat från Gárasavvon/Karesuando till det lulesamiska området.
Efter Jutsájávrre och innan Lundmark började skolan flyttade familjen till en sydligare belägen banvaktsstuga där Inlandsbanan korsar Stuor Julevädno/Stora Lule älv. Nu var han i Jokkmokks kommun. Under skolgången i Jokkmokk bodde han på arbetsstugan och umgicks flitigt med samiska barn. Denna prägling torde ha legat till grund för hans framtida research, forskning och författarskap. Som Lundmark presenterar sig på sin hemsida:
De senaste åren har jag ägnat åt forskning, kulturjournalistisk och föreläsningar, särskilt om svenska statens förhållande till samerna. Jag har skrivit flera böcker i det ämnet samt varit anlitad av statliga utredningar och som sakkunnig vid rättsprocesser.
I boken Så länge vi har marker – Samerna och staten under sexhundra år inleder Lundmark första kapitlet – Historien är inte rättvis med raderna:
Samerna är missgynnade när historien skall skrivas. Det är ett öde de delar med många andra som inte själva producerat skriftligt källmaterial förrän under det senaste seklet. De rikas och mäktigas handlingar är bevarade, inte de fattigas och förtrycktas. Därför måste vi betrakta samerna under äldre tid genom den svenska överhetens glasögon. För att komma den historiska sanningen på spåren måste vi hugga oss igenom en snårskog av förvrängningar, missuppfattningar och fördomar.
Historien är alltså inte rättvis. Källorna fördelar sig skamligt orättfärdigt mellan folkgrupper och samhällsklasser. Men det kan vi inte göra något åt. Vi kan inte göra historien anständigare genom att fylla ut luckorna med egna påhitt, hur sympatiska och välmenande de än må vara. Vi kan inte gå utöver källorna, trots att de kan vara både usla och förvridna.
Men vi måste göra vårt bästa för att genomskåda dem.
Det här är kärnan i Lundmarks värv och det som också driver mig när jag skildrar vår historia bland annat på denna blogg. Jag vill uppmärksamma Lennart Lundmark också i den digitala världen. Det är han värd verkligen. Hela hans utgivning borde digitaliseras!
Mer i ämnet: Samisk historia, vem skildrar den?
Stöd mitt arbete är ni snälla med en swish. Varma tack på förhand!
#lrnnsrtlundmark #historia #historie #samer #samisk #sábme #sápmi #saepmie #sábmie #lappmarksplakat #avvittringen #renbeteslag
Visningar: 98
Mycket intressant läsning ,,, Tack !