Kalhygge eller nationalpark? Skövling eller naturreservat? Pengar eller rekreationsområde?
Jag såg bilden till detta inlägg i april 1991 när jag under ett år jobbade som vaktmästare och naturbevakare för Fjällenheten, Länsstyrelsen i Norrbotten. Jag och en annan man jobbade med att lägga plåttak på alla turistbyggnader i Muddusagahtjaldak, Muddusfallet i nationalparken Muddus.
Bidens utsnitt sade allt om den politik som den svenska kolonialmakten driver i Sábme. En generalsymbolik.
Jag stannade skotern och fotograferade essensen för all skit på diafilm. Ingrediensen om vad allting handlar om i Sáme ednam. När kolonialism och den svenska staten bestämmer.
Kalhygge eller nationalpark
Det var vindstilla och soligt och jag vred på startnyckeln till maskinen och körde vidare till målet för min färd, Fallet, som platsen kort och gott kallas. Åtminstone av ortsbefolkningen. Jag gjorde mitt jobb. Spikade plåt och skruvade fast hängrännor hela dagen. Veckan ut var det samma hamrande och skruvande. Jag tänkte på bilden hela tiden. Var imponerad av mig själv.
Hemma berättade för familj och vänner om det jag lyckats med, men ingen verkade förstå det jag just visualiserat. Jag väntade en vecka till på att filmen kommit från framkallning. Visade den sedan i diaprojektor på duk, också på ett möte i Miljöpartiet Jokkmokk där jag var gruppledare. Det var föga entusiasm och liten förståelse. I Naturskyddsföreningen gick det något bättre. Ingen var dock så lycklig som jag själv.
Dock falnade lyckan sakta och bilden kom aldrig att användas. En av de fem exponeringar jag tog på gränsen av Muddus nationalpark låg på Naturfotografernas Bildbyrå och väntade på att köpas av rätt användare. Kalhygge eller nationalpark? samlade damm i decennier utan att någon fastnade för den. Tror inte att bildbyrån digitaliserade bilden och därför todrde den därför inte heller finnas på TT Nyhetsbyrå, som efter några steg tog över hela /N:s bildbyrå. Har inte kollat…
Min underbara 35 år gamla bild publiceras därför här och nu, för första gången. Kalhygge eller nationalpark? Utan mellanting.
Runt Muttos, som till största del innehåller kontinuitetsskog – en skog som tidigare aldrig har kalavverkats – breder gigantiskt landskap av contorta- och tallplantager ut sig. Framför allt vid parkens norra, östra och södra delar. Och så fortsätter det i hela Sverige. Det som ännu är förskonat och till stora delar skyddat är sammanhållna skogsekosystem mot fjällkedjan och många naturreservat. Muddus är en av få nationalparker med riktig skog.
Stormar får fritt spelrum
Bilden: Kalhygge eller nationalpark? visar ett av många kalhyggen. Det här söder om parken, på vintervägen från Skájdde vid Stora Lule älv. Kalhygget startar exakt vid parkgränsen och det är numera beväxt av cirka 45 år gamla tallplantor. Vare sig skogsbruket eller statliga naturvårdsmyndigheter har brytt sig om att lämna någon buffertzon mot nationalparken. Träden, på bilden mest tallar, har i hundratals år rotat sig utifrån det faktum att de står tätt tillsammans med andra tallar. När stormar får fritt spelrum fälls därför de gamla träden vid gränsen till nationalparken.
Contortaplantager
I östra delen av Muttos har skogsbruket, med de naturvårdande statliga myndigheternas goda minne, planterat det invasiva trädslaget contortatall ända mot parkgränsen. Ett faktum som gjort att den invasiva arten fröat av sig och etablerat sig inne i det skyddade området.
Hela modellen med så kallat skogsbruk som bilden uppvisar är brutalt fel. Ansvariga för skövlingen är inga människor som är intresserade av biologiskt mångfald, skogsekosystem och natur. De drivs av pengar.
Grön omställning skövlingens alibi
Skogsbruket, med alla dess allierade, fortsätter på samma vis än idag. Nu har de hjälp av den så kallade gröna omställningen för att få skövla så mycket och så fort det går. Ett alibi för allsköns expoateringar. Antingen kalhygge eller nationalpark. Det var så allting började i Sábme. Om inte naturen omvandlades till pengar så skulle någon skyddad rest här och där med ursprunglig natur finnas kvar till fromma för framför allt tillresta turister från storstäderna, myndighetspotentater och forskare.
Inga mellanting. Inget verkligt skogsbruk med blädning och hyggesfritt för att bevara alla skogens tusentals arter. Endast utrotande kalhyggesbruk. Däremellan någon ö med ”urskog” att uppleva för utsocknes.
1991 när jag tog bilden fattade jag inte vad som historiskt egentligen hade hänt i Sábme. Jag visste ingenting om lappmarksplakat, renbeteslagar och avvittring. Hade ingen kunskap om alla gamla samiskt ägda lappskatteland som den svenska kolonialmakten stulit. Så också här i Muttos.
Jag tog kanske bilden också utfrån en samisk kontext, utan att jag förstod det då. Det är kanske därför den aldrig cirkulerat bland svenska bildköpare. Blivit viral…
Nu är jag frilans igen. Jag kommer allt flitigare att publicera och folkbilda här på bloggen om viktiga ämnen som ingen annan tar upp, men också på TikTok, Instagram och Facebook. Har också planer på att göra en långfilmsdokumentär från det lulesamiska området. Därför är jag innerligt tacksam om du vill stödja mitt arbete med ett swishbelopp till 0702300955. Du kan också skanna QR-koden nedan. Varma tack på förhand ❤️
#muddus #kalhygge #nationalpark #grönomställning #kolonialism #sábme #sápmi #sábmie #saepmie #skogsbruk #skogsmissbruk
Visningar: 154
