Restaurering efter flottningen. I flera år har Länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten, med flera aktörer, glädjande nog återställt älvar och bäckar till ett för fiskar och flodpärlmusslor vänligare tillstånd. Som vattendragen såg ut innan flottningen av timmer, då de rensades från stenar – ibland med dynamit – och blev transportkanaler utan hinder.
Ståndplatser för öring och harr försvann, så också många lekbottnar och livsmiljöer för flodpärlmusslan, ja hela det biologiska vattenlivet försämrades radikalt.
Restaurering efter flottningen
Cirka 20 mil i Norrbottens län har gjorts som en restaurering efter flottningen. Bland annat Silbbaädno, Pärlälven, i Jokkmokks kommun. Bilden ovan. Den här storskaliga satsningen är ett rejält kliv i rätt riktning, men mycket återstår. Inte bara mängder av slottningsrensade älvar och älvar utan också en av de största källorna till läckagen av gödningsämnen till den redan övergödda Bottenviken, tungmetaller som bidrar till att göra till exempel laxen oätlig och humus som grumlar igen fiskens lekbottnar.
Skogsbruket. Det är skogsbrukets alla vansinniga kalhyggen och alldeles för smala strandzoner som är den största miljöboven. Något som det talas alldeles för lite om märkligt nog och vars galna så kallade skogsbruksmetoder knappt några politiker vill ändra. Restaurering efter flottningen är ett erbete som verkligen måste få fortsätta, för att trygga flodpärmusslans långsiktiga överlevnad.
Fakta om flodpärlmusslan, från WWF:
”Utseende, utbredning och livsmiljö
Flodpärlmusslan har ett kraftigt, mörkt, njurformat skal som kan skifta i färg från brun till svart. Den växer långsamt men kan bli upp till 15 cm lång. Eftersom musslan i stort sätt bara tillväxer på sommaren bildas det årsringar i skalet som kan användas för att åldersbestämma musslan. Det äldsta kända exemplaret är hittat i Jokkmokks kommun och åldersbestämdes till 256 år. Flodpärlmusslan är en av de mest långlivade arterna i den svenska faunan.
Flodpärlmusslan lever uteslutande i rinnande vatten, i allt från små smala skogsbäckar till stora breda älvar. Den förekommer i större delen av Europa, västra delen av Ryssland och i östra Nordamerika. De största kända populationerna inom EU finns i Sverige och Skottland.
Flodpärlmusslan lever i huvudsak ett mycket stillsamt liv nergrävd till två tredjedelar i bottensubstrat med sand, grus och stenar, och livnär sig på att filtrera vatten. Den har höga krav på sin miljö och kan därför användas som en tydlig miljöindikator. Musslan kräver ett klart, syrgasrikt, näringsfattigt vatten med stabilt pH. Trivs den på sin plats så den kvar där hela livet, men den kan flytta på sig genom att gå med sin ”grävmuskel” så kallad fot. Den kan även dra in foten och flyta iväg med strömmen till ny plats.
Komplicerad fortplantning
Flodpärlmusslans fortplantning är mycket fascinerande. I Sverige sker fortplantningen i juli och då släpper hanmusslorna ut sina spermier. Honan får i sig spermierna med andningsvattnet, varpå äggen befruktas och utvecklas till små s.k. glochidielarver. Larverna stöts ut ur honans skal en månad senare. Därefter gäller det för de små larverna att hitta till en örings gälar. De lever som parasiter i 9-10 månader på öringens gälar och när de blivit en halv millimeter stora musslor släpper de taget från fisken. Med lite tur sjunker de så småningom ner till botten och hamnar på ett lämpligt ställe där de kan gräva ner sig. Om förutsättningarna är goda har musslan efter 8 år blivit en centimeter stor och sticker då upp en liten bit ut bottenmaterialet. Inte förrän den är 15-20 år gammal är den könsmogen, men kan sen fortplanta sig hela sin livslängd så länge miljöförutsättningarna finns.”
.
Mer info om restaurering finns här.
Visningar: 38
