I Skogsstyrelsen existerar inga jäv. I Avan, en bit uppströms Luleå, bor Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist. Avan ligger i en jordbruksbygd där det är slätt och öppet och odlat överallt. Som de kalhyggen generaldirektören själv varmast vurmar för. Och att själv bli en kalhuggande stor skogspatron. Speciellt bekvämt och enkelt när Sundqvist själv basar över den granskande myndigheten. Herman utreder Herman liksom. Men jäv och mutor existerar ju inte i detta galet självförhärligande land.
I Skogsstyrelsen existerar inga jäv
I Lisa Röstlunds fantastiska bok Skogslandet – en granskning (som gett henne Guldspaden) omnämns Herman Sundqvist ett flertal gånger. Också i egenskap av skogspatron:
”Redan från start ägde han tillsammans med sin fru drygt 400 hektar. Sedan dess har paret köpt mer skog, totalt för 13 miljoner kronor, och äger nu sammanlagt 729 hektar – ett område stort som drygt tusen fotbollsplaner – kring Luleå. Generaldirektören har skickat in avverkningsanmälningar för tiotals hektar, som hans underställda har fått granska. Jag frågar om deklarationer om jäv eller intressekonflikter, som brukar vara standard hos myndigheter att ledning och höga tjänstemän får fylla i, men får svar från registratorn: nej, sådana tillämpas inte på Skogsstyrelsen.”
Trots detta klockrena övertramp (med flera) gav regeringen sjukt nog generaldirektören förnyat förtroende i början av februari i år. Äckligt och sinnessjukt. I Skogsstyrelsen existerar inga jäv, ingen vänkorruption, inget oengagemang för hotade arter och samisk kultur. Allt är förbanne mig helt perfekt.
Jag förstår inte hur vissa generaldirektörer kan fortsätta göra karriär trots att de gjort bort sig gång efter gång. Har de en hållhake på någon minister? När de beter sig riktigt illa hamnar de på elefantkyrkogården.
Mer på bloggen:
Hysterisk takt på skogsmissbruket
.
#skogsstyrelsen #skogsbruk #jäv @lisarostlund #skogslandet #kalhygge #skövling #herman
Visningar: 18
Om man läser på litegrann om renen och framförallt underarterna skogsren och fjällvildren så ser man att den definitivt ingår i den skandinaviska faunan, så även den mer ”domesticerade” renen. Den är dessutom viktig för den biologiska mångfalden. Sedan kan man kortfattat konstatera att det traditionella Samiska levnadssättet är i samklang med naturen, jämfört med det moderna västerländska levnadssättet som sker i strid med naturen. Det är en betydande skillnad.
Ps. De skotrar, helikoptrar, bilar och fyrhjulingar som körs i fjällen populeras förefallande ofta av turister, samt numera även utländska troféjägare. Ds.
Tack för svar
Länka gärna till källa vad gäller att samebyarna minskar på motoriseringen. Hade de skött sina renar på traditionellt vis, utan motorfordon, hade jag haft stor respekt för dem.
Finns ingen källa. Inga medier har skildrat den dramatiska minskningen av helikoptrar vad jag vet. Det är renskötare till fots, med hjälp av drönare och fyrhjulingar som tagit över. Helikopter används ibland endast för att få in renhjorden den sista biten in i hagen. Sirges sameby och Jåhkågasska är de jag känner till från mitt område. Att kräva att renskötarna – i och med näringstvånget – totalt ska återgå till traditionella metoder är detsamma som att kräva att skånska bönder ska använda häst och plog. Många gör så gott de kan för att minska motoranvändningen.
Utan rennäring hade vi haft ett naturligt ekosystem med havsörn, kungsörn, varg, lo, björn och järv. Nu har vi istället skotrar, motorcyklar och fyrhjulingar i fjällen. Samt helikoptrar.
Rennäringen är den enda lagstadgade urfolkskultur vi samer har kvar efter att Sverige koloniserat och stulit våra urfolksland. Jag tänke deleta ditt inlägg eftersom det andas SD, faktaresistens och historielöshet.Som SD ju i alla lägen besudlas av. Men du klarar dig ett tag till när jag vill beskriva ett faktiskt förhållande. När ett näringstvång tvingades på mitt folk med 1928 års renbeteslag tvingades renskötarna också hålla allt större renhjordar. 28:an innebar också att flertaler samer, då, assimilerades. Det rasistiska Sverige ansåg i denna tid att endast lappar som ägnade sig åt renskötsel var äkta samer.
I vår flera tusenåriga urfolkskultur har vi aldrig utrotat några arter i Sábme, till skillnad mot exempelvis det svenska jordbruksfolket i Skåne. Hur många örnar, vargar, loar, björnar och järvar finns kvar där?
Näringstvånget tvingar renskötarna att ägna sig åt den västerländska ekonomiska systemet vilket innebär en så effektiv näringsverksamhet som möjligt. Som skånebönderna. Successivt börjar dock allt fler samebyar minska sin motorisering på grund av slitaget, klimateffekterna och de ekonomiska nackdelar som detta ger numera.
Ta till dig av mina ord Anders Nilsson (om det är så du verkligen heter?) och läs på i den litteratur som ändå finns om samisk historia, ex. skriven av Lennart Lundmark eller Mats Jonsson, och så skriver du klokare inlägg i fortsättningen. Tack.