Torne lappmarks historia, med skogssamer, birkarla- och fogdevälden, kolonisation, renägarföreningar och koncessionsbyar är det få som känner till. Jag vill, tillsammans med andra intresserade, dokumentera denna historia.
Förvisso har jag tjuvstartat endel genom att som fotograf besökt och på bild skildrat bröderna Sunna i Kieksiäsvaara vid Pajala. Jag har också läst den välskrivna, omfattande och skrämmande artikelserie som journalisten Åsa Lindstrand skrivit i tidningen Samefolket om Sunnas komplicerade och långdragna kamp för sin koncessionssameby Sattajärvi. Läs här en artikel av många i tidningen Samefolket.
Men hur denna del av Sápmi/Sábme successivt har övertagits av två stora riken, söderifrån och österifrån, har knappt beskrivits. Inte heller hur de skogssamer som bebodde området längs Torne älv blev fördrivna till förmån för agrara satsningar. Minst en av de fördrivna är jag släkt med. Dennes öde vill jag också lyfta fram ur gömmorna och glömskans vrår.
En som väckt mitt intresse för Torne lappmarks historia var min vän Greta Huuva. Hon gav mig sitt utkast till en akademisk uppsats som hon inte hann färdigställa. Hennes text blev som det näver som elden tar sig med. Jag skannade hennes sidor nu på morgonen och publicerar här Gretas text i sin helhet. Tack Greta i din himmel 😀
Kolonisationen i Torne lappmark började tidigt. Kanske redan på 1200-talet. Då var det, enligt Gretas text, den övre delen av älvdalen som först fick det bördiga älvnära landet uppodlat av kolonister. Skogssamerna fanns då ännu kvar i trakten av Övertorneå, men trängdes sakta men säkert bort från sina urminnes hävdade marker. Denna del av Tornedalen (vart nu den dalen egentligen syns?) var mer populär än landet kring Haparanda, kusten och öarna i Bottenviken där den sista spillran av de ursprungliga skogssamerna rensades bort i början av 1800-talet. Det var en sorglig och brutal etnisk rensning som måste beforskas odentligt till den sanningskommission som nu genomförs.
Visningar: 147
