Filmen Ellos Eatnu, Låt älven leva, hade en bejublad sverigepremiär i Jåhkåmåhkke nyligen. Regissören Ole Giæver tyckte att just Jåhkåmåhkke var bäst lämpat för premiären eftersom gruvmotståndet startade just här i den svenska delen av Sápmi och att orten är central i det samiska samhället.
När jag sett Ellos Eatnu och Ole sa de orden klack det till i mig. Men nu måste jag ju visa det material jag filmade 2013, när jag vistades mycket bland aktivisterna och själv aktivistade mig och blev bortburen av polis.
Det är också tio år sedan de fantastiska protesterna drog igång och mängder av folk successivt kom resande till Gállok. Vi i kärntruppen i nätverket Gruvfritt Jokkmokk fick tvärhastigt en grymt värdefull förstärkning i gruvmotståndet efter att jag på SoMe lade ut att vi snarast behövde hjälp.
Jag klippte ihop en något så när kronologisk skildring av den dramatiska sommaren 2013. Ville göra en riktig dokumentärfilm, så långt det nu går.
När prospektören Beouwulf Mining från England tyckte det var en suverän idé att spänga bort hela berget Ruovddevárre mellan älvarna Njoatsosjåhkå och Tjuoldajåhkå tolv kilometer norr om Hyttan/Kvikkjokk, ett koncessionsområde synbart från där jag har min själ och mitt hjärta. Inne i världsarvet Laponia.
Här skulle värsta dagbrottet sprängas upp? Med en gruvdamm som skulle förstöra hela deltalandskapet nedströms. Änok.
Jag blev livrädd.
Och förbannad.
Jag gjorde allt som jag kunde för att upplysa folk om vansinnet. Ringde Bergmästaren, länstyrelsen, kommunen, samebyarna, Naturskyddsföreningen, Riksantikvarieämbetet – ingen brydde sig, tyvärr.
Jag var aktivist redan tidigare, men uppgraderade nu min aktivism. Dock stod jag ensam. Alla som jag mötte tyckte att ”gruvan” var en underbart bra idé för jobben och utvecklingen (som vanligt).
Många kvikkjokksbor och samebymedlemmar, Naturskyddsföreningen för att inte tala om Jokkmokks sedan decennier drivna socialdemokratiska kommun vilka alltid tyckt att en massiv naturförstörelse är en bra modell bra för jobben och utvecklingen.
Utveckling för några, men katastrof för andra. Inte minst alla andra djur- och växtarter. För renskötseln. För kommande generationer. För klimatet.
Vulgobolaget Beowulf Mining (så less jag är att skriva det förbannade namnet…) märkte att Ruotevare nr 1, som de kallade sin inmutning norr om Hyttan, och som bolaget initialt såg som sitt flaggskepp, trots allt insåg att exploateringen skulle innebära alltför mycket Badwill. Att spränga sönder ett helt berg i Laponia?!
Därför flyttade de sitt intresse till en gammal statligt funnen järnmalmsfyndighet mellan byarna Randijaur och Björkholmen.
Min dokumentärfilm Gállok 2013 visar vad som hände under sommaren 2013. Det är dock ingen heltäckade skildring.
Jag är så enormt glad och imponerad av alla aktivister som kom till Gállok 2013. Ert engagemang för vår natur och kultur saknar motstycke. Ni har en tung plats i historien. Det är så grymt stort det som ni och vi har åstadkommit.
Jag har inga pengar i filmstöd och som stämplad som aktivist är det kört. Den enda möjligheten för mig att skaffa pengar är, som alla andra, att jobba och få lön. Som frilans och aktivist är därför donationer grymt värdefulla. Swish 0702300955
Gijtto, tack!
Här kommer länkar till de tre delarna av filmen Gállok 2013:
1. https://youtu.be/CJYlMO-ZoLA
2. https://youtu.be/Wkhozg2hy_Qc
3. https://studio.youtube.com/video/bO4_BurfUKU/edit
Visningar: 282
