Massgraven i Dálvvadis/Jokkmokk bemöts av likgiltighet från alla myndigheter. För fyra år sedan skrev jag inlägget Massgrav i Jokkmokk med 60 kranier. Jag har sedan dess förkovrat mig mer om lådan med skelettdelarna från cirka två hundra samer. Delar som kom i dagen under markarbeten för Jokkmokks sjukstuga 1930, som återbegravdes i en stor låda på en punkt som kyrkoherde Harald Grundstöm markerat på en karta.

Jag frågade Amnesty Sápmi om hjälp med att dra i frågan om massgraven i Dálvvadis/Jokkmokk. Och hjälp har de gett. Men Jokkmokks kommun, länsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, Ájtte, Norrbottens museum och kyrkan har inte brytt sig ett skvatt.

Frågor som måste få svar:
Finns lådan kvar?
Syns spår av yxhugg i några halskotpelare?
Är några kranier brända?
(Under häxprocesserna gällde först halshuggning och sedan brändes kvarlevorna på bål)
Går det att utröna namnen på de begravda?
Vart ska lämningarna av de drygt hundra samerna lämpligen begravas en tredje gång?

Massgrav i Guds namn

De som i rimlighetens (och Guds) namn mest borde engagera sig för massgraven i Dálvvadis/Jokkmokk är kyrkan. Amnesty Sápmi frågade stiftet om hur kyrkan ställer sig och fick svar på mejl den 3 februari 2022 från biskopen i Luleå Åsa Nyström:
”Den frågan äger inte vi i kyrkan eftersom vi inte äger marken.”

Men kyrkan kan påverka en framtida process för att utröna vad som verkligen har hänt med de återbegravda samerna. Kyrkan äger i högsta grad frågan. Helst om min teori stämmer. Att ett relativt stort antal av samerna i massgraven i Dálvvadis/Jokkmokk har blivit avrättade genom halshuggning. Troligen inte så omfattande som de svenska häxprocesserna 1668–1676 när nära 300, till nästan övervägande del kvinnor, halshöggs och brändes, men ändå kan ett betydande antal samer ha gått detta öde till mötes. Detta var under en epok som den svenska staten och kyrkan, med alla sina präster och biskopar, har störst skuld till. När bibelns brutala moseböcker ingick i den svenska lagen.

Nitiska att halshugga kvinnor

Prästerna skickade ärenden om förmodade häxor på löpande band till den Kungliga Trolldomskommissionen, som gladeligen beviljade prästernas önskan om att kvinnor skulle halshuggas. Kvinnor som barn vittnat på som häxor vilka rest till Blåkulla på bland annat bak-och-framvända kor och i Blåkulla idkat könsumgänge med jävulen själv.

Trolldomskommissionen bestod av riksrådet Lorentz Creutz*, tre hovrättsjurister, Faluns borgmästare, en ämbetsman från Begskollegium, åtta präster från Dalarna, Österdalarnas landsdomare och fogde samt tolv nämndemän ur tingslaget.

Med tiden började de barn som vittnat om kvinnors resor till Blåkulla erkänna att de bara skojade och kommissionen upplöstes 1677.

Trolldomskommissionen i Jokkmokk

Men 1688, under dagarna 28–29 januari, bevistade Trolldomskommissionen Jokkmokks marknad för rättsskipning på tinget!*

I prästen Erik Nordbergs handstilsöversättning Trolldomsrannsakningar i lappmarken 1649-1739 står i förordet följande att läsa:
”I de flesta fall hänskötos ärenden rörande trolldom från tingsrätten till Svea hovrätt, men de räknades som kriminalmål och Svea hovrätts handlingar i dylika mål ha spolierats med några få undantag. I nedre Justitierevisionens handlingar har något enstaka mål kunnat hämtas och ur Landshövdingens i Västerbottens län skrivelser till Kungl. Maj:t har återgivits handlingarna från de undersökningar om trolldomsväsendet i Lappmarken som ägde rum under åren 1686-88 av bland annat en särskild kommission bestående av superintendenten i Härnösand och landshövdingen i Umeå.”

Inte häxorna i fokus, utan samerna

En ny nitisk trolldomskommission skapades alltså efter att den Kungliga dito upphört. Svenskarna ville fortsätta dräpa folk och nu stod inte häxorna i fokus, utan samerna. Kommissionens uppgift var att utrota samernas trolldom och avgudadyrkan.

Osynliggörande utan Grundström

När jag berättade om det jag hade luskar fram om massgraven för kyrkoherden i Jokkmokk, om kommissionens besök och eventuella massavrättningar, tyckte kyrkoherden att det var osannolikt. Att det borde ha kommit fram, berättats och skrivits om. Att begrava människor i massgravar var dessutom vanligt förekommande förr i tiden.

Utan kyrkoherde Grundströms skrivna och tecknade uppgifter hade eftervärldens kunskaper varit lika grunda som de grundaste gravar på området vid nuvarande Jokkmokks Hälsocentral.

Nonchalansen blev troligen ännu värre när de flesta av hovrättens handlingar har ”spolierats” som Erik Nordberg uttryckte det i ovanstående citat. Ingenting styrker därmed några avrättningar, kan tyckas. Det finns ingenting att skriva om. Och efter över 300 år är allting glömt och ingenting finns heller att berätta. Några avrättningar har tydligen inte skett i Dálvvadis, utom av sameynglingen Lampik som 1823 halshöggs på Avrättsbacken.

Minst tio avrättningar i Sábme

Men det var fler som drabbades av det ultimata straffet. Betydligt fler. Mattias Johanssom som jobbar på Västerbottens museum har gjort omfattande undersökningar om bödlar och avrättningar i norra Sverige. Från två kända fall där samer fått bilan över nacken har han grävt fram ytterligare åtta avrättningar. Han säger själv att det finns många fler men att det krävs mycket tid för att få fram dem.

I sin i april 2024 publicerade text i nättidskriften Västerbotten förr och nu skriver Mattias Johansson:
”…avrättningarna i Lappland ägde nästan alltid rum i samband med vintermarknaderna.”
Vidare:
”Vi vet inte exakt hur många människor som avrättats i Västerbottens län, och inte heller hur många som avrättats i länets lappmarker. Stadsbränder och kyrkbränder har förvandlat många arkiv till aska och fram till mitten av 1600-talet var det överhuvudtaget inte särskilt noga med detaljerade protokoll. Men en viss översikt kan vi ändå få genom att studera litteratur och kyrkoböcker…”.
Och så om Lampik på Avrättsbacken i Jokkmokk:
”Det är dock värt att notera att protokollen beskriver att halshuggningen och steglingen skulle ske ’på vanlig rättsplats i öster’, vilket tyder på att fler människor bör ha avrättats här innan Lampik.”

Styckade lik

Stegling innebar att den avrättades lik styckades. Kroppsdelarna lades på ett eller flera vagnshjul som horisontellt fästes överst på en påle. Här fick likdelarna ligga i veckor och månader som avskräckande exempel på hur det kunde gå för dem som inte följde de mosaiska svenska lagarna.

För att utröna om fler är en har halshuggits på Avrättsbacken måste massgraven lokaliseras med hjälp av markradar, grävas upp och analyseras. Först då går det säkert att veta vad som hände med de över hundra samerna.

På 1600-talet skulle de döda prompt ner i jorden trots att marken var tjälad. Först skottades tjock snö bort, sedan barsa en massa ved till den blottlagda marken och så eldades det tills tjälen smälte. Sedan grävdes grunda gravar. Under markarbetena 1930 blev skelett synliga efter bara en till tre decimeter.

En decimeter djupa gravar

Harald Grundströms karta är publicerad i boken Jokkmokk. Natur och kultur genom tiderna (Jokkmokks kommun, Ájtte 1999) där jag tjänade som bokens bildredaktör. På sidan 149 syns Grundströms anteckning på kartan:
”Skeletten vanligen placerade i åsens riktning, huvudena ibland åt öster, ibland åt väster. I områdets östra del (den under sjukstugan) lågo skeletten djupare, dock högst en alns djup. I västra delen voro de mera ytligt belägna, 1, 2 o. 3 dm. under jordytan. I gravarna vid kyrkans norra (nnö.) gavel observerades några rester av kistor, hemsmidda spikar funnos. I östra delen, där nya sjukstugan byggdes, funnos inga spår av kistor. Gravarna i östre delen av fältet syntes vara äldre; benen voro starkt förmultnade där. Denna karta gjord samtidigt med grävningarna för sjukstugebygget sommaren 1930. Harald Grundström.”

Det är ovärdigt en demokrati som säger sig värna värdet för alla människor om ödet för de som vilar i massgraven inte blir klarlagt. Kyrkan/staten bär ansvar för denna fråga. Kyrkans vitbok får inte bara tjäna som endammsamlare. Den måste, tillsammans med kyrkans ursäkt till det samiska folket, också följas av handling. Många äldre samer i Dálvvadis lider av den nonchalans och respektlöshet myndigheterna visat denna fråga.

Sjukstuga mitt på en begravningsplats

Att ett sjukstugebygge – senare också en mycket större vårdcentral – kunde uppföras mitt på en gammal samisk begravningsplats tar alla rekord i hämningslös respektöshet.

Massgraven i Jokkmokk

Det går dock att till vis del reparera gamla försyndelser. Massgraven ligger mest troligt kvar under asfalten på gångvägen som passerar Skyttehallen och Folktandvården norr om Hälsocentralens norra flygel. En undersökning med markradar torde relativt fort kunna utröna om lådan finns kvar. Chansen är stor eftersom gångvägen anlades ytligt. En undersökning av professionella arkeologer med markradarutrustning kostar drygt 70 tusen kronor, enligt en offert som Amnesty Sápmi efterfrågat. Knappt 800 kronor per år således sedan återbegravningen ufördes för 94 år sedan.

Mina sista frågor i denna text. Varför såg inte Harald Grundström och Jokkmokks församling till att kvarlevorna av de över hundra människorna, som nu ligger huller om buller i en stor låda, begravdes på kyrkogården? Varför vilar alla samer på en anonym plats utan någon markering i terrängen?

.
Sponsra gärna Sápmi Tales med en Swish 0702300955 för fler oberoende och reklamfria skildringar. Varma tack på förhand
.

* (För att undkomma Guds vrede. En studie om rättsliga processer rörande religionsbrott bland samer och påstådda häxor i Sverige 1668–1687, Elena Veräjä sid. 31)

*Samma Lorentz Creutz som var inkompetent överbefälhavare och generalamiral på regalskeppet Kronan vilken gick till botten i ett slag utanför Öland 1688, samma år som den mindre Trolldomskommissionen vilken tog över den från Creutz mycket större kommissionen besökte lulesamerna på Jokkmokks marknad.

.

Sápmi Tales-video inspelad i september 2024 från platsen av jokkmokkssamernas urgamla och skändade begravnings plats vid Jokkmokks lappbys vinterboplats Dálvvadis, Jokkmokk.

.

#massgrav #jokkmokk #jåhkåmåhkke #dálvvadis #kyrkan #halshuggning #avrättning #grundström #skelett #kranier #döskallar #markradar #arkeologer #sjukstugan #vitbok #avrättsbacken #kyrkogård #exploatering #begravningsplats #sábme #sápmi #sábmie #saepmie

Views: 240