Det är bra att skogsvårdsstyrelsens Monika Stridsman fått sig påskallen under de senaste veckorna. Äntligen har den sedan många år totalt vansinniga skogspolitiken förts fram i ljuset. Maciej Zaremba skriver i DN den 28 maj:
“Sedan 1993 har myndigheten gett klartecken till cirka en miljon kalhyggen. SKS egen granskning (polytax) visar att ett par hundra tusen av dem inte levde upp till lagens krav. Hur många skogsägare har SKS polisanmält under dessa nitton år? Inte en enda. Det kan man kalla tolerans.” http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/maciej-zaremba-i-rorelsernas-sverige-har-skogen-ingen-talan
Monika Stridsman är en märklig figur. Som jägmästare bidrog hon till att skövla Jokkmokks fjällskogar, sedan blev hon genaralsekreterare på WWF för att nu på nytt bli skogsbrukets lakej. Som en vinglande legoknekt far hon fram. Var står hon egentligen, innerst inne?
Visningar: 14
Så ser det ut överallt i Sverige; här på Orust också.
Ja, Eija, jag har sett att det är bedrövligt även hos er, men ni har mycket mindre hyggen än vad det är här uppe. Det kanske har att göra med ägarförhållanden mm.? Med typ SCA eller Sveaskog som ensam ägare hade det väl varit renrakat mellan tomterna på Orust också.