Det finns ingen hejd på vad politiker kan hitta på när det gäller försörjningen av elström. El till varje pris är det som gäller. Det spelar ingen roll vilket block som styr riksdagen. De är lika hemska båda två när det gäller business as usual och flosklerna med så kallad grön omställning.
Men i mitten av 1900-talet hände något riktigt ghalet i svensk politik. Det var strax efter att småviltjakten släpptes fri och då tog den moderatledda regeringen Bildt också tag i avregleringen av den svenska elmarknaden. En avreglering som den socialdemokratiska regeringen Pehrsson implementerade.
Socialdemokraterna fortsatte att föra extrem högerpolitik alltså. Horribelt! Sjukt nog så seglade även Vänsterpartiet med på den nyliberala båten. Partiet som fram till 1990 hette Vänsterpartiet Kommunisterna. 1990-talet var onekligen nyliberalismens årtionde.
Det enda parti i riksdagen som var tydligt kritiska till avregleringen var Miljöpartiet de Gröna. Ur en motion av Eva Goës mfl. inlämnad 1996-10-07:
”Som vanligt är det de små som förlorat på de stora, vilket vi i Miljöpartiet varnade för före avregleringen/omregleringen.”
MP:s motion
”… kraftbolagen [höjde] den fasta eltaxan kraftigt, medan den rörliga sänktes, vilket gör att det finns ytterst små möjligheter att sänka elräkningen för hushållsabonnenterna…”
”…systemet |fortsatte] med privatiserade vinstmöjligheter medan de betydande kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker och långsiktigt verkande radioaktiva och klimatförändrande utsläpp från elproduktionen förblev socialiserade, dvs skattebetalarna betalar indirekt förlusterna för att storförbrukarna skall kunna sluka billig el. M a o betalar de små för att storförbrukarna skall kunna kunna köpa billig el.”
El till varje pris, varningarna slog in
Nu ser vi att många negativa varningar om avregleringen har slagit in. Effekter som kom att bli tydliga redan för 30 år sedan men som nu, i och med krig och elände, accelererat.
Under hela denna tid har ingen regering brytt sig om att korrigera den svenska elmodellen till att bli human och rättvis. En förvisso svår uppgift eftersom Sverige ska rätta sig efter EU och därför hämningslöst måste exportera elström till andra EU-länder.
Tyvärr har svenska politiker agerat som mähän mot EU i denna fråga. Tänk om de varit lika på som nu, när de framhärdar i att det galna svenska skogsmissbruket är bra och hållbart.
I Jokkmokks kommun, som har flest vattenkraftsverk av alla kommuner, var under 1990-talet den socialdemokratiska majoriteten som vanligt orimligt och galet lojal med den stockholmska partilinjen. Och kommunalrådet Ögren sa inte ett pip. Detta trots att abonnenter, djur och natur i Jokkmokk under lång tid redan drabbats fruktansvärt hårt av livsfarliga isar, flövatten, minskade betesmarker och att hela dalgångar med oersättliga skogsekosystem och mängder av arkeologiska lämningar från den samiska kulturen, också heliga kultplatser, blivit dränkta. El till varje pris!
Det ska vara lika för alla
Trots denna extrema förstörelse har jokkmokkarna inte fått någon reduktion av de höga elpriserna. Inte det minsta lilla. ”Det ska vara lika för alla” har tyvärr alltid varit urbanistpolitikernas norm. Och oskäliga och sjukt höga nätavgifter, trots att många bor vid regleringsdammarna och till och med kan se vattenkraftverken från sina köksfönster.
Att utbyggnaderna och avregleringen dessutom skett på marker som Sverige har stulit av samer och att vi trots det måste betala fullt elpris är inte bara kriminellt utan djupt omoraliskt.
Fördjupningar:
Statens utredning 1903 av exploateringsbara vattenfall
Folkhemmet, ett samhällsbygge skapat på naturförstörelse
Visningar: 146
