Avslag bryter ner filmskapare
on juni 3, 2019

Att söka filmstöd är ingen lek. Avslagen dränerar, hämmar och ger filmskaparna dålig självkänsla, pissig nattsömn och nedsatt kreativitet. Jag har sökt en massa stöd genom åren, men alltid med uselt resultat (utom Filmpool nord som gav 30 papp från sökta 50 för den utveckling/research jag ville göra om Det osynliga folket, en film om Sveriges skogssamer).

Jag anser mig vara bra på att förklara och beskriva saker i text och bild. Förstår också hur man lägger upp en story i en film för att göra den intressant och sevärd. Men det räcker inte. Därför kommer jag sluta göra ansökningar (utom ibland, men bara från ovanligare kanaler). Det tar för mycket tid, de är knäckande och alla människor som ställt upp som intervjupersoner för de korta presentationer som ansökningarna kräver blir besvikna över varför det aldrig händer nåt. Varför det aldrig blir någon film.

Därför ska jag göra riktig film på en gång. Direkt, utan filter, på eget förlag. Utan finansiärer (nästan, kanske Crowd founding som täcker viss del?). Hoppas sedan att exempelvis SVT och andra kan tänka sig köpa rättigheterna för att visa mina filmer. Problemet är att SVT betalar så dåligt för färdiga alster. Kring 50-70 tusen för en 58 minuter lång dokumentärfilm. Det är riktigt jävla dåligt.

Risken för att jag riktar denna kritik mot ett antal filmfinansiärer är att jag blir svartlistad – som jag blivit som stillbildsfotograf i s+v-styrda Jokkmokks kommun, där jag tydligen varit alltför frispråkig i den så kallade demokratin som vi sägs leva i, men det får man ta…

Jag är extremt besviken på Svenska filminstitutet som säger sig vilja satsa på aldrig berättade berättelser. När man då gång efter gång verkligen kommer med någonting helt nytt, fattar de noll. Eller vill inte fatta. Jag har suttit med på några möten med SFI, men det är som om konsulenterna kommer från en annan planet. Stockholmsfixeringen hos stropparna är enorm. Det är jättesjukt. Förvisso har mitt fokus under de senare åren varit att framför allt beskriva exploateringar, etnisk rensning och skogssamernas situation, och det har väl blitt för mycket. Regelrätt form av kolonialism, tyvärr.

SVT har dragit sig bort från norra Sverige och är mest etablerade i Stockholm. Kolonialism också här. SVT är svåra att initialt få med som finansiär, men de köper bra filmer. Jag har sålt två filmer till SVT som också visats i televisionen. En av dem gjordes utan filmstöd, den andra med litet stöd från Jordbruksverket.

SVT utnyttjar dock filmare, det tyckte också en tidigare konsulent på Filmpool Nord. SVT vet att de som finansiär kan nobba filmskapare, men att dessa stackars filmare nog ändå gör sina alster färdiga eftersom de brinner för det de gör, att filma och klippa filmer. SVT köper sedan billigt de färdiga produkterna och så får några i SVT:s digra chefskader ökade löner för att de snålat så duktigt.

Filmpool nord säger sig värna om regionala filmare, men deras främsta fokus tycks ligga på att gå in i stora spelfilmsproduktioner, som exempelvis Midnattssol och Jägarna, och där bränna alltför mycket pengar som hellre borde komma regionala filmskapare till del. Förvisso är det häftigt för filmpoolen att se loggan flasha förbi i eftertexterna. De visar ju att man är på banan, typ, och så får man ju tala på premiärerna.

Nu är jag less. Så inni helvete.

Känner mig
 ändå som vinterns sválla, fjällräven, som överlever trots kyla och dåligt med mat.


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment



Hermelin

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag