20 år med Beowulf Mining. Två decennier. Det är galet.
Det blir troligen inga fler år, förhoppningsvis. I Arne Müllers senaste inlägg på sin grupp Norrlandsparadoxen skriver han:
”Tiden håller på att rinna ut för Beowulf Mining, det bolag som vill starta en järnmalmsgruva i Kallak/Gallok. I början av nästa år är pengarna slut. Nu söker bolaget nya vägar för att få in kapital. Än så länge ser det väldigt svajigt ut.
De senaste åren har det synts tydliga tecken på att investerarnas tålamod med Beowulf Mining är på upphällningen. Aktiekursen har sjunkit stadigt från en topp när företaget fick bearbetningskoncession för projektet 2022. När företaget har försökt få in nytt kapital på aktiebörsen har det gått trögt. Det senaste försöket i våras slutade med att man fick in knappt hälften av de 60 miljoner man siktade på.
Protesterna har påverkat
Det finns ett tydligt samband med det motstånd som finns mot projektet från samebyar och lokalbefolkning. Det har haft stor betydelse för att fördröja planerna. När den socialdemokratiska regeringen godkände företagets ansökan om bearbetningskoncession 2022 sa bolaget att en gruva skulle kunna vara igång inom 3-4 år. Nu, snart fyra år senare, har man ännu inte lämnat in en ansökan om miljötillstånd.
Nu börjar det ekonomiska läget för företaget bli riktigt ansträngt. Den sista september fanns det 360 000 pund (drygt 4 miljoner kronor) kvar i kassan. Det räcker precis fram till början av nästa år.
https://polaris.brighterir.com/…/rns_widget/story/wk445dr
För några dagar sedan presenterade företaget en plan för att lösa krisen. ”Vi hoppas kunna få in 14 miljoner pund”, säger VDn Ed Bowie i en kommentar. Men planen ser minst sagt bräcklig ut.
Planen består av flera delar. Företaget vill sälja den fyndighet i Kosovo man har undersökt de närmaste åren. Det finns en preliminär överenskommelse som kan ge 4 miljoner pund. Det återstår att se om affären går i lås. Även om det sker så innebär det inte att 4 miljoner pund omedelbart hamnar på Beowulf Minings konto. Affärer av det här slaget delas nästan alltid upp i flera delbetalningar över en längre tidsperiod.
Beowulf Mining hoppas också på att kunna sälja aktier i sitt finska dotterbolag och eventuellt få ett EU-stöd. I bolagets pressmeddelande ges inga argument som talar för att detta verkligen kommer att lyckas.
Kortfristiga lån
Även om dessa affärer skulle gå i lås kommer det att ta tid. Därför undersöker företaget olika kortfristiga lånemöjligheter. Det som går att säga om sådana lösningar är att de kostar rejält. I de exempel jag har sett har räntorna legat på tvåsiffrig nivå.
Sammantaget ser det ekonomiska läget för Beowulf Mining, minst sagt, besvärligt ut för Beowulf Mining. Bolag av den här typen har samtidigt visat sig ha en förvånadsvärd förmåga att på något sett överleva ekonomiska kriser av det här slaget. Men det troliga är att företaget under nästa år kommer att ha mindre pengar att röra sig med och att det ytterligare bromsar arbetet med att få tillstånd för en gruva i Kallak.
https://www.svt.se/…/kallakpengar-sinar-for-beowulf… ”
Gruvmoståndet startade utan gehör
Till sommaren är det 20 år sedan jag startade gruvmotståndet i Jokkmokk. Då fick jag inget gehör för min kamp, trots att Beowulfs första inmutning, som startades den 21 mars 2006, låg inne i världsarvet Laponia. Ingen brydde sig. Inte kommunen, Naturskyddsföreningen, Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen, Naturvårdsverket eller samebyarna. Jag ringde dem allihop. Sen kontaktade jag SVT Nordnytt, där det blev ett inslag, och Norrbottens-Kuriren som skrev en artikel. Tyvärr finns inte inslagen att länka till längre.
Nu ser gruvmoståndet helt annorlunda ut. Alla är emot, typ, utom regeringen och gruvlobbyn.
20 år med Beowulf Mining. Det är verkligen sinnessjukt att ett företag kan hålla på med samma projekt så länge utan att ge några resultat. Ett projekt som bara kostat pengar för företaget. Hundratals miljoner i provborrningar, mineralanalyser, MKB:er, konsulter, med mera, för en onödig gruva. Hur är det möjligt? Var finns en företagsekonomi i denna galenskap?
Och samebyarnas kostnader. Miljoner i advokatarvoden för rättsprocesser, med mera.
Och Björkholmsborna. 20 år av psykisk terror.
Och för mig själv. Också 20 år av psykisk terror. Först vid Änok, sedan Randijaur. Tusentals oavlönade timmar där jag skrivit, fotograferat, filmat, videoredigerat, folkbildat, informerat, analyserat, dokumenterat, formgivit broschyrer, affischer, banderoller och skrifter. Intervjuats av minst hundra medier, forskare och studenter. Guidat mängder av grupper i det planerade gruvområdet. Deltagit i demonstrationer, manifestationer och civil olydnad.
20 år med Beowulf Mining
Ja, till sommaren är det 20 år. Ett fjärdedels liv. Jag är så innerligt förbannat trött på det här brittiska mineralprospekteringsföretaget. På deras lycksökeri, lögner, manipulationer, arrogans, respektlöshet och girighet.
Jag är less på alla regeringar som hållit den här lycksökaren om ryggen i alla år. På alla lobbyister och alla hundratals miljoner som pumpats ut i propaganda om gruvors förträfflighet och nödvändighet. Less på Bergsstaten, SGU, Swemin, Svenska gruvan och allt vad fan de nu heter.
Jag är spyless på alla aningslösa och kortsynta gruvtroll som tror sig personligen gynnas av gruvan eller hyser en märklig förvissning om att gruvan är frälsningen för Jokkmokks kommun. För jobben, utvecklingen och alla miljoner som lycksökarföretaget i sin fula falska retorik utlovar.
Less på gruvtrollet tillika rektor emeritus som på en fråga om han vill se en gruva i Kallak svarar ”Jajjamen” och av gruvarbetarna som tror sig komma slippa pendla till Gällivare eller Kiruna. Rektorklippet syns i den andra videon i inslaget som gjordes i maj i år.
20 år med Beowulf Mining. Jag är sjukt less på den totala ekonomiska ojämlikheten. Vi i gruvmotståndet arbetar ideellt och får några hundringar i donationer för löpande utgifter medan gruvnäringen får hur mycket som helst. Både i stöd av pengar och riksdagspolitik.
Jag är sjukt trött på allsköns riks- och lokalmedier som ofta, nästan alltid, endast lyfter gruvföretagens perspektiv. Media har blivit gruvnäringens nyttiga idioter. De belagda farorna med gruvor belyses aldrig i traditionell media.
Det är vi som försöker nå ut med nyanserade och sanna perspektiv om gruvors effekter. I informationen finns inga känslor eller halleluja, endast fakta. Som Gállok Magazine. En utställning Om gruvan kommer framtagen av mig, Henrik Blind, Åsa Lindstrand och Magnus Sjögren, med stöd från May-Britt Öhmans forskningsprojekt, som också är omgjord till digital skrift. Här finns inga tyckanden, ingen tro, endast seriös journalistik.
Den enda som i övrigt granskat och belyst gruvnäringen seriöst är journalisten och författaren Arne Müller. I böcker och på facebookgruppen Norrlandsparadoxen rapporterar och analyserar han gruvnäringens miljöeffekter, ekonomi och den så kallade gröna omställningen. Arne Müller torde vara landets främsta gruvexpert. Trots detta antar jag att ingen regering någonsin använt hans kunskaper och rön som underlag inför beslut. Regeringen/regeringarna använder endast gruvnäringens egna beskrivningar av sin förträffliga verksamhet, som alltid är överoptimistiska, och ministrar utropar euforiskt att de älskar gruvor.
Glädjande nyheter
Förhoppningsvis går Beowulf Mining omkull till sommaren. Då ska jag anordna en fest i Gállok. Protesterna har påverkat, skriver Müller som den enda journalist någonsin. Men det har tagit 20 år.
Jag är tacksam om du vill stödja min kamp och mitt arbete i bland annat fb-gruppen Gruvfritt Jokkmokk och på denna blogg för folkbildning.
Swisha gärna ett belopp till 0702300955 eller skanna QR-koden nedan. Varma tack ❤️
Mer på denna blogg:
Två hot mot Laponias existens
Ska Stortall’n i Vállásj stagas upp, som The Major Oak?
#gállok #kallak #beowulfmining #randijaur #jokkmokk #björkholmen #gruvor #gruva #kamp #motstånd
Visningar: 147
