Kvikkjokk, vad betyder det? Ända från tidigare barnaår har jag frågat min mor och andra äldre bybor om betydelsen av detta namn. En kvikk fors eller en nära nog galen omskrivning av guojkkajåhkå – forsbäcken, åtminstone förleden av ordet. Hur kan guojkka ha blivit kvikk 😮 Och för en norsk medborgare har man knappt tordats nämna ordet som på norska kan låta som, jaja…
Ortnamnet Kvikkjokk har under nära nog hela mig liv inte gått att beskriva säkert. Ingen vet vad platsen hette innan svenskarna 1659 kom dundrande med sitt gruvprojekt. Vid Gamájåhkå byggdes raskt ett vattendrivet silversmältverk och platsens första skrivna namn kom att bli Hyttan. Ett namn som hängde med ända in på 1800-talet i kyrkböckerna. Samerna som tvingades in i gruvverksamheten konstruerade ett namn för den förhatliga orten, till Huhttán.
Elli Karin Pavval hade lulesamiska som modersmål och var född i denna trakt. En kort tid innan hon for ringde hon till mig och undrade om jag visste vad Kvikkjokk hette innan 1959. Citat från ett inlägg jag gjorde om Elli Karin på denna blogg:
”– Huhttán är inget samiskt namn, sa hon bestämt.
Jag svarade att jag inte visste det och att ingen vet det idag, men att vi skulle kunna ta tillbaks namnet, som det kanske kunde ha varit innan 1659 då svenskarna kom och koloniserade också denna övre ände av Lilla Lule älv. Att vi utifrån det som särpräglar byn, som deltat och Gamájåhkå kunde sy ihop någonting mer passande och finare än ett församiskat namn på en gammal svensk smälthytta. En avkoloniserande insats, en politisk handling, där samer tar tillbaks det som gått förlorat. Vi resonerade länge om det där. Jag kände mig otroligt glad för att hon ringde och tog upp ämnet.”
Något namnåtertagande hanns tyvärr inte med, men en seriös hint om vad platsen hette öster om den nedre delen av Gamájåhkå och Gammelgården, eller Hytteholmen, fick jag i Tina Harnesk bok Mödramärg som gavs ut för ett drygt år sedan.
Författaren frågade äldre lulesamer om vad Kvikkjokk förr i tiden kunde ha hetat och hon fick faktiskt namnet Guojkkajåhkå, som jag ju hörde som liten. I Mödramärg skiftar Tina Harnesk nutid med dåtid och dåtiden i hennes bok handlar om silverbruksepoken. Som i kapitel 15 som heter Gierggevárre (sensommar 1657), kapitel 18 Boarek (höst 1661) och karaktären Nienna som kom att bli Bergmästarens tolk, till forntidens sista kapitlet 91 Fálfforijdda (1703), där både gruvepoken och Nienna var döda.
Genomgående använder Tina Harnesk namnet Guojkkajåhkå för det som idag kallas Kvikkjokk. Och så bör namnet för Hyttan varit innan det blev Hyttan. Forsbäcken, rakt översatt.
Idag kallar alla kvikkjokksbor Gamájåhkå kort och gott för forsen. Men den mindre gren som rinner öster om holmen just där Gamájåhkå rinner ut kallas lillgrenen. Här byggdes själva smälthyttan, bokningsverket och rostungnarna på 1660-talet. Grenen dämdes upp just där den började vid själva stora Gamájåhkå, med vallar och en ränna som försörjde blåsbälg och krossverk med vattenkraft. En anläggning som gjorde att vattenflödet gick att reglera. Den första vattenkraftsregleringen i nuvarande Jokkmokks kommun…
Den här grenen torde ha gett denna plats sitt namn: Guojkkajåhkå. Det är synd att Elli Karin Pavval inte fick läsa Mödramärg och uppleva detta klockrena namnåtertagande. Men det gör hon nog ändå…
.
Stöd gärna fler av mina skildringar på denna blogg med en Swish till 0702300955
Varma tack för hjälpen 💚
#kvikkjokk #kvickjock #hytteholmen #gammelgården #guojkkajåhkå #forsbäcken @tinaharnesk #mödramärg #lulesamiska #sábme #hyttan #huhttán
Visningar: 267
